Galina Prokopenko har upplevt klimatförändringarna på nära håll.
Nu tävlar partierna om hennes gunst.
I EU-valet 2009 vill både röda och blå partier framstå som lite grönare.
Solstrålarna är sneda men starka när Galina Prokopenko packar ihop vagnen inför promenaden hem från lekplatsen vid koloniområdet i Stockholm. Tillsammans med döttrarna Maria, 4 år, och Alexandra, 9 månader, har hon njutit av försommarvärmen. Härligt, härligt. Men farligt, farligt.
– Det är klart att man undrar varför klimatet har förändrats så mycket, säger hon.

”Helt katastrofalt”

– Jag har mina föräldrar i södra Ryssland. Och där är det helt katastrofalt. Vi brukade ha fyra årstider. Nu kan det vara jättevarmt i mars och kallt mitt i sommaren.
Galina Prokopenko planerar att läsa på om miljöpolitiken.
Frågan är om partiernas kampanjmaterial ger så mycket vägledning. Konkurrensen om de gröna frågorna är hård.
”Använd din röst för en tuffare klimatpolitik”, uppmanar Moderaterna. ”Vi vill rädda klimatet”, skriver Vänsterpartiet.

Alla vill minska

Alla vill att EU ska minska sina koldioxidutsläpp med minst 30 procent fram till år 2020. Högst siktar miljöpartiet som hävdar att utsläppen kan minskas med 80 procent.
Det finns stridsfrågor, som om EU ska få tillgodoräkna sig stödet till minskade utsläpp i andra länder. Eller om unionen ska införa gemensamma klimatskatter, även om några länder inte vill.
När Naturskyddsföreningen nyligen rankade de nuvarande EU-politikernas miljöarbete hamnade Carl Schlyter (MP), Åsa Westlund (S), Lena EK (C) och avgående Anders Wijkman (KD) och Jens Holm (V) i topp.
Men Moderaterna i botten invände raskt att undersökningen värderade protester och skyhöga ambitioner högre än kompromisser och realistiska mål.
Galina Prokopenko rättar till solglasögonen och ser lite avvärjande ut.
– Klart att miljön är viktig, men jag måste bli mer insatt i vad partierna vill, säger hon.