S ökar i Demoskop och ligger åtskilliga procentenheter över EU-valresultatet 2004. Så vad är problemet?
I svensk politik väger en enda elefant tyngre än fem eller femtusen myror. Socialdemokraterna har varit Sveriges största parti i rikstäckande val sedan första världskriget. Om resultatet i Demoskop står sig på valdagen, åker Mona Sahlin och hennes partikamrater på en historisk smäll. Då spelar några procentenheter hit eller dit ingen roll.

Vad betyder mätningen för M?
Fredrik Reinfeldt, Per Schlingmann och övriga i Moderattoppen behöver förmodligen blykulor i skorna för att hålla sig på marken just nu. En stor framgång i EU-valet skulle ge partiet goda möjligheter att koppla greppet om opinionen inför 2010. Några veckor senare tar Sverige över ordförandeskapet i EU, och Fredrik Reinfeldt får ett halvår på sig att etablera sig som internationell statsman.

Hur kan Sahlin och hennes EU-lag komma igen?
Svaret är lika svårt som enkelt: Att få fart på alla väljare som normalt betraktar sig som S, men hittills inte känt behov av att rösta den 7 juni. Det finns en stor, stor grupp soffliggare att försöka fånga upp. Det traditionella S-receptet är engagera facket, satsa på jobbfrågorna och framställa valet som en skarp konflikt mellan höger och vänster. Det vill säga allt som Sahlin och kompani redan gör, utan resultat.

Är loppet kört för S inför EU-valet?
Nej. Vi är inte ens i närheten av upploppet. Tänk på junilistan, som var den stora sensationen i EU-valet 2004. Där kom uppgången för Nils Lundgren och hans partikamrater den allra sista veckan. Väljarna är extra osäkra och lättrörliga i EU-val. En enda lyckad debattreplik i slutdebatten kan få stor betydelse - men det brukar inte alldeles enkelt för hårt pressade politiker att vända valtrender.