I dag redovisade försvarsmakten sin utredning kring de ihjälskjutna soldaterna Johan Palmlöv och Gunnar Andersson.
- Vi kan inte utesluta att det förekommit vådaskott, säger arméinspektör Berndt Grundevik.
På torsdagseftermiddagen höll försvarsmakten presskonferens för att redovisa delar av undersökningskommissionens rapport om dödsskjutningen i byn Gora Tepah i Afghanistan den 7 februari.
Presskonferensen inleddes av arméinspektör Berndt Grundevik, som berättade om händelseförloppet.
De två svenska officerarna och en lokalanställd tolk sköts ihjäl i "en ren avrättning", förklarade Grundevik. En enda gärningsman öppnade eld med en kulspruta från fem meters håll.
- De hade inte en chans att försvara sig, konstaterade arméinspektör Berndt Grundevik.
Försvarsmakten visade därefter upp mordvapnet, en PKM kulspruta, som gärningsmannen använde. Även en AK47:a visades upp, den typ av vapen som mördaren bar dold under jackan på ryggen.
Sjuktransporten försenades
Berndt Grundevik förklarade att de två svenska officerarna var dödligt sårade. Tolken visade inga livstecken. Efter 20 minuter beställdes en helikopter, men officerarna fanns redan i en sjukvårdstransport. Beslutet blev att de skulle köras till sjukhuset i Marmal, vilket skulle gå snabbare än att invänta flygevakuering.
Men vid den fortsatta transporten mot sjukhuset körde en pansarterrängbil fast och vägen blockerades. Därför beställdes en helikopter på nytt, men i väntan på den anslöt ytterligare svenska fordon, enligt Försvaret.
Den transporten började rulla mot sjukhus en timme och 35 minuter efter attentatet.
Utesluter inte vådaskott
De båda svenskarna och tolken dödförklarades av läkare på sjukhuset som, enligt försvarmakten, konstaterade att oavsett om kvalificerade vårdinsatser satts in omedelbart efter attentatet hade deras liv inte gått att rädda.
Försvarmaktens uppfattning är att de tre dödades av de inledande skottsalvorna från gärningsmannen. Därefter följde en kaotisk situation.
- Vi kan inte utesluta att det att det förekommit vådaskott. Mer än så tänker jag inte säga, sa Grundevik.