Försvarsmaktens flygplan används ofta av regeringen
Försvarsmakten har tre jetplan tillverkade av Gulfstream Aerospace Corporation i USA. I folkmun kallas de för regeringsplanen. Det är mindre jetplan anpassade för snabba transporter i ombonad miljö och som flitigt används främst av regeringen.
Ombord finns till exempel ett välfyllt barskåp som regelbundet fylls på genom inköp på Systembolaget, men även vid mellanladdningar utomlands.
Populäraste dryckerna är, av döma av inköpskvitton, Ramlösa, whisky och starköl.
Flygplanen TP 102 A och TP 102 C är av typen Gulfstream IV som kan ta tolv passagerare och bemannas av två piloter, en färdmekaniker och en flygvärdinna. Planet har en räckvid på 6 200 kilometer.
Den tredje heter TP 102 D och är den nyaste maskinen av model Gulfstream G550.
Flygplanen är baserade på Bromma, men tillhör F7 på Såtenäs.
Här är notan för vad som kan vara den hittills dyraste tjänsteresa som gjorts av en svensk statsanställd - 65,6 miljoner kronor.
Så mycket kostade det att laga regeringsplanet som körde på en järnbalk på flygplatsen Marmal i Afghanistan.
I planet satt överbefälhavare Sverker Göranson som skulle flygas hem från ett besök på den svenska campen i Mazar-e-Sharif.
Kraschen blev en i många avseende plågsam och synnerligen dyrbar surdeg för flygvapnet, försvarsmakten och för att inte tala om transportflyget på Bromma flygplats, alltså de som flyger kungen, regeringen och bland annat ÖB.
När han i sällskap med ett tiotal andra skulle flygas hem den 28 april 2010 från Afghanistan gick i princip allt fel. Belysningen i en så kallade flight guidance-panel hade gått sönder och därför satt en färdmekaniker och lyste med ficklampa åt piloterna. I efterhand har det dessutom visat sig att piloterna varken hade rätt utbildning eller information som behövdes för att de skulle kunna lyfta och landa på flygplatsen på säkrast tänkbara sätt.
Pilot skrev mejl 
Pilotens mejl.
Piloterna var inte heller särskilt förtjusta över att ha beordrats flyga till Marmal.
Innan avfärd hade en av dem i ett mejl skrivit så här, enligt den utredning som försvarsmakten senare gjorde av olyckan.
"Detta börjar likna den mycket allvarliga (händelse)-kedja som föregår ett haveri".
Det visade sig stämma.
När TP102C, en Gulfstream G-IV, skulle taxa ut i mörkret till startbanan på den tyska militära flygplatsen trodde dock piloterna att färden hem skulle gå bra.
Men de kom inte långt.
– Man följde vad man uppfattade var en mittlinje och där fanns en rejäl järnbalk som stack upp. Noshjulet gick rätt emot järnbalken och bröts bakåt. Normalt går det åt andra hållet när man fäller in det. Då gick flygplanets nos ned i marken. Det är den första skadan, säger generalmajor Micael Bydén, flygvapeninspektör och flygtaktisk chef i försvarsmakten.
– Sedan slog det högra landningsstället i järnbalken och gick sönder. Därefter blev det stopp.
Team på plats i tre veckor
Det blev också vad Bydén beskriver som strukturskador i själva flygplanskroppen som man inte kan se men som kan vara mycket allvarliga.
Flygvapnet började sedan grubbla över vad som skulle göras åt flygplanet.
Det visade sig bli en komplicerad affär. Frågan var om flygplanet överhuvudtaget gick att reparera eller om det skulle skrotas.
– Det beslutades att nedmontera planet. Vi hade ett team på plats under åtminstone tre veckor, säger Micael Bydén.
Det krävdes tre flygningar med transportplan av storlek Boeing-747 för att frakta TP102C från Afghanistan till Savannah, Georgia i USA, där Gulfstreams fabrik ligger.
Nedmonteringen och transporten gick på cirka 30 miljoner kronor. När bolagets tekniker undersökt flygplanet i detalj kom ett kostnadsförslag - 35,6 miljoner kronor.
Alltså sammanlagt 65,6 miljoner kronor.
Beslutet att reparera planer var lätt, enligt Micael Bydén.
– Att köpa ett motsvarande begagnat flygplan skulle kosta cirka 160 miljoner. Det var storheterna som ställdes mot varandra, säger han.
Ett nytt Gulfstream kostar ungefär dubbelt så mycket, vilket också inledningsvis fanns med i kalkylen, enligt Expressens källor.
Interna strider
Sedan förra året är planet tillbaka i Sverige, ytterligare ett Gulfstream-plan har köpts in, visserligen begagnat, och piloterna har fått rätt utbildning.
Utredningen av olyckan blev också en genomlysning av hela transport -och specialflygets verksamhet. Den avslöjade att det förekommit interna strider inom försvarsmakten om vem som egentligen hade rätt att fatta beslut om när regeringsplanet ska användas och hur.
ÖB Sverker Göranson, som i grunden är pansarofficer, hade till exempel vid ett annat tillfälle kontaktas för att avdöma, som det heter, om en flygning skulle ske till flygplatsen Marmal eftersom man internt inte kunde komma överens om det var säkert att flyga dit.
