Tyvärr har den senaste veckans texter i Expressen nästan uteslutande fokuserat på materielfrågor. Resultatet av det kan bli att Expressens läsare får en alltför förenklad och därmed missvisande bild av insatsen i Afghanistan. Expressens ledarredaktion har uppenbarligen missletts, att döma av onsdagens text. Där talas om skandalösa försummelser som i vanlig ordning beror på Högkvarterets inkompetens, politikernas bristande styrning och att Försvarsmaktens informationsstab förskönar verkligheten.
Försvarsmaktens ansträngningar för att skapa optimala förutsättningar för soldaterna i våra insatser syns det få spår av i Expressens rapportering. Den som vill veta mer om det får vända sig till www.mil.se. Där berättar vi om att vi är medvetna om situationen i våra insatsområden. Där berättar vi hur vi ser på situationen i dag istället för att, som Expressen gör, använda veckorapporter från förra året för att leda i bevis att det finns många fordon som väntar på reparation på Camp Northern Light i Afghanistan.
Expressens idé om att mer och bättre materiel av olika slag är svaret på alla behov är för enkelspårig. Det är soldaternas och chefernas förmåga som många gånger är det som är helt avgörande i olika situationer.

Vi lyssnar mycket noga på vad våra soldater i insatsområdena säger till oss och
vi arbetar hårt för att skicka ned den materiel de behöver. Men en del saker måste beställas, tillverkas och levereras innan vi kan skicka dem till Afghanistan. Annat måste byggas om eller repareras. Om vi inte har sakerna liggande i våra förråd, tar det tid att skaffa fram dem. Jag är den förste att beklaga det, men så är det.
Ibland måste vi prioritera vilka saker som får plats i en flygtransport till Afghanistan, helt enkelt därför att det inte finns plats för allt och vi har inte obegränsade transportresurser.
Jag är den förste att erkänna att fordon slits hårt i Afghanistan och ibland går de sönder. Det kommer vi inte ifrån, hur många nya vi än skickar ned.
Jag är bekymrad över att vi inte har kroppsskydd formade för kvinnors kroppar, men jag är tacksam för att de skydden vi har stoppar automatkarbinkulor från nära håll. Även om de inte alltid är bekväma att bära.

Visst vore det bra för insatsen i Afghanistan och för Försvarsmakten om svenska ambulanshelikoptrar fanns på plats. Men det finns ambulanshelikoptrar i vårt område när vi behöver det. Det är våra norska och tyska kollegor som tillhandahåller dem i det multinationella samarbete vi ingår i. Expressen insinuerar att de inte riktigt är att lita på om svenskar skadas och att bara svenska helikoptrar duger i en sådan situation. Det är ett resonemang som jag har svårt att förstå.
Bra materiel är viktigt, men framgång handlar inte bara om det. Framgång kommer av en kombination av bra underrättelsetjänst, samövade förband, förbandsanda, stridsteknik och förmågan att kunna verka tillsammans med andra nationers soldater, och materielsystem. Kulturell förståelse, vår interaktion med folket och myndigheterna i vårt område, sjukvårdskapacitet, och vår förmåga att flexibelt anpassa oss till händelseutvecklingen är också mycket viktiga faktorer.

Mina medarbetare gör sitt yttersta för verksamhetens bästa. Vi har haft en ständig närvaro av personal ur alla funktioner och det har fungerat bra. Kontinuerligt tillförs både kompetens och utrustning för att skapa så bra förutsättningar som möjligt för soldaterna.
Men det görs inte därför att Expressen ”avslöjar” något. Den materiel som tillförs i dag är resultatet av att vi för sex månader sedan arbetade med frågan om vilken utrustning som kommer att behövas i dag. Nu arbetar vi med att förse nästa förband i Afghanistan med den utrustning som behövs när de tar över uppgiften i höst. Det gör vi i dialog med dem som ska göra jobbet på plats.
De åtgärder vi vidtagit och vidtar finns redovisade på www.mil.se. Där berättar Försvarsmakten på ett nyanserat sätt om det som händer i insatsen i Afghanistan, inklusive de strider som inträffar i det svenska området.

Berndt Grundevik
Arméinspektör