Den givna huvudstaden är Köpenhamn och den danska drottningen Margrethe II det självklara statsöverhuvudet, skriver Wetterberg i Dagens Nyheter och drar en parallell med Kalmarunionen på 1300-talet och dess drottning Margareta.
Wetterberg beskriver flera områden som skulle ge en nordisk förbundsstat en internationell maktställning. Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige skulle tillsammans bli världens tionde största ekonomi, större än Rysslands och Brasiliens, och en av de fem, sex största i EU.
"Genom harmoniseringen av den ekonomiska lagstiftningen har EU/EES underlättat en nordisk union men knappast minskat behovet av den".

Symbolvärde

Norden skulle med större tyngd kunna hävda sina intressen i EU och nyckelpositioner i EU-kommissionen kunde lättare komma inom räckhåll, tror han.
Men han skriver att det inte är realistiskt med en enhetsstat, "och kanske vore det inte heller önskvärt – varje lands särart har ett värde i sig".
Ett skäl till att Wetterberg föreslår Margrethe II som statsöverhuvud är symbolvärdet i namnet.
"Om det är för svårsmält för de andra skulle posten sedan kunna rotera mellan länderna".
Fördelarna med ett enande är i dag så stora att politikerna bör göra allvar av en Kalmarunion, anser Wetterberg.

Svenskarna inte så kaxiga

"Med 25 miljoner invånare skulle den nordiska kulturen få en starkare bas än nu. Marknaden för nordisk litteratur, scenkonst och musik skulle bli långt större än i dag".
Wetterberg medger att språken kan bli ett problem:
"En lösning kan vara att alla elever redan från början läser ett andra nordiskt språk vid sidan av sitt modersmål".
Han anser att ett enat Norden är fullt realistiskt, "inte minst därför att den svenska kaxigheten lagt sig under de senaste årtiondena".