På morgonen visade termometern minus 22 grader och det var påpälsade före detta fångar i 80-90-årsåldern som steg av bussarna vid ingången till dödslägret Birkenau, några kilometer från Auschwitz.
De vandrade sakta längs den en kilometer långa gångvägen till andra sidan av det enorma lägret.
Januarisolen värmde och fick snön att gnistra under den puderblå himlen som välvde sig över taggtråden och de utspridda barackerna. Det var en dag då man inte trodde att något ont kan hända.
Men under minnesceremonin påminde flera av de överlevande från Auschwitz-Birkenau om att så inte är fallet.
- Det går inte att undvika att nämna den decembernatt 2009 då "Arbeit Macht Frei"-skylten stals. Det är en skändning, ett brott, som visar att 65 år efter Auschwitz befrielse finns det inga svarta hål i den mänskliga historien som har slukat upp ondskan för evigt, inledde den före detta Auschwitzfången August Kowalczyk, 88.

Nästa talare, Polens förre utrikesminister Wladyslaw Bartoszewski, 87, också före detta fånge, hänvisade indirekt till den svenske ex-nynazisten Anders Högströms möjliga inblandning i stölden.
- Det var i grunden en kriminell handling, men låt oss inte glömma att den roll utländska nynazister kan ha i detta inte har utretts än, sa han.
Under ceremonin som hölls i ett uppvärmt tält för utländska dignitärer, polska toppolitiker och 150 överlevande, samlades hundratals besökare vid sidan av det stora monumentet över de döda. Grupper av glada ungdomar pratade och skrattade, medan andra stod allvarliga med blommor i händerna.
De flesta europeiska språk hördes i folkmassan, där många ville minnas sina döda anhöriga på denna plats som är världens största kyrkogård, där 1,3 miljoner människors kvarlevor uppslukats av jorden.

Efter minnestalen steg de överlevande fångarna ut i kylan, och tre av dem, Eva Kor, Zofia Posmysz och Jerzy Ulatowski, satte en lykta med tända ljus på monumentet.
Efter de inbjudna politikerna var det vanliga människors tur.
Överlevande som hade med sig barn och barnbarn gick fram med gravljus och blommor. Allvarliga äldre damer i päls och tonårsflickor i färgglada yllemössor trängdes framför minnesplattorna på olika språk.
Bortanför ljusen och folkmassan syntes ruinen av lägrets underjordiska gaskammare. Där dog hundratusentals människor, som alla gick nerför vad som inte var större än en ordinär källartrappa.
Tänk om de som vandrade nerför den trappan kunnat se havet av människor med ljus och blommor, människorna som 65 år senare fortfarande inte glömt det som hände dem.