Förintelsen var på väg till Sverige

Publicerad
Uppdaterad
I dag håller FN:s förre generalsekretare Kofi Annan ett tal på Förintelsens minnesdag i Stockhom.
Men vad Kofi Annan och få svenskar känner till, är att det även fanns hemliga planer på en Förintelse i Sverige.
Hitlers svenska nazistiska förtrupper stod beredda att efter en tysk invasion gripa 8 000 judar och deportera dem till gasdöden i Auschwitz.
I dag håller FN:s förre generalsekretare Kofi Annan ett hyllningstal till diplomaten Raoul Wallenberg som i slutet av andra världskriget räddade livet på tusentals ungerska judar. Talet, som hålls vid Raoul Wallenbergmonumentet intill Kungsträdgården i Stockholm, är ett av flera inslag i de minneshögtider som hålls till minnet av Förintelsens offer, de sex miljoner judar, romer och homosexuella som Hitlersnazisterna utrotade under kriget.
Men vad Kofi Annan och de allra flesta svenskar inte känner till, är att det även fanns hemliga planer på en Förintelse i Sverige. Hitlers svenska nazistiska förtrupper stod beredda att efter en tysk invasion gripa 8 000 judar och deportera dem till gasdöden i Auschwitz.
Så gick det till i Norge där hirdmännen, de norska nazisterna, hösten 1942 fångade in landets alla judar, 533 stycken. Bland dem fanns Sonja Moritz från Göteborg, hennes småpojkar Johnny, åtta och Leif, fyra år och hennes norske make Aksell. Sonja greps i familjens lägenhet på Karl Meyersgatan 15 i centrala i Oslo och de skräckslagna barnen släpades i väg från skolan och förskolan. Deras pappa fångades i en sommarstuga i Holmenkollen där han hunnit gömma sig men han angavs av vice värden i hyreshuset. Drygt en månad senare gasades familjen till döds tillsammans med 2 000 andra judar som skuffats in i en av de två gaskamrarna i utrotningslägret.

Precis som i Norge hade de svenska nazisterna dödslistor, sammanlagt tre stycken, med uppgifter om var judarna bodde, arbetade eller var deras barn gick i skola. På listorna, som i praktiken var döds-domar, fanns exempelvis journalisten Robert Aschbergs tre farbröder Folke, Ragnar, Sture och hans farfar Olof, pr- och eventmakaren Micael Bindefelds farfar och farmor, anhöriga till före detta rikspolischefen Sten Heckscher, riksdagsledamoten Leif Pagrotsky och den tidigare TV4-chefen Jan Scherman.
I dag förvaras dessa listor med döds - domar över svenska judar i olika arkiv, riksarkivet, arbetarrörelsens arkiv och arkivet hos svenska kommittén mot antisemitism.
1997 gjordes ett sensationellt historiskt fynd när det K-märkta Lisellska huset i Malung renoverades. Huset ägdes av Erik Walles, som under kriget varit vice ord- förande i nazipartiet Nationalsocialistiska Arbetarpartiet (NSAP) och senare lektor vid Falu högre allmänna läroverk. I ett rum på övervåningen fann hantverkarna en låda med 3 000 stencilerade blanketter med beteckningen "personkort" med uppgifter på 3 000 judar som skulle mördas. Eftersom registret, som hittades, endast omfattade bokstäverna L till Ö var det förmodligen dubbelt så stort. De handgjorda personkorten var fyllda med noteringar som exempelvis: "Anm: Modern av tvivelaktig ras, enl uppgift 1/2 eller 1/4 blod, tattare eller judesläkt".

Även så kallade
åttondelsjudar fördes in i dödslistan. I kartoteket fanns även uppgifter om inkomst, förmögenhet, släktrelationer samt tidningsurklipp: dopannonser, bröllopsbilder vilket skulle göra det lättare att identifiera offren. Märkligt nog finns även initialerna på tjallaren med. Angivarna koncentrerade sig på judar med god ekonomi, med stort inflytande inom kulturen eller hade höga befattningar inom staten eller statliga ämbetsverk.
De allra flesta registrerade judar bodde i Stockholmsområdet men med i registret fanns även judar från Falun, Sundsvall, Karlskrona, Kalmar, Landskrona, Motala, Tidaholm, Helsingborg, Ullared, Lund, Uppsala, Linköping, Vetlanda, Ronneby, Malmö, Gävle, Oskarshamn och Örebro. Idag förvaras registret hos Svenska kommittén mot antisemitism.
Planerna på en svensk Förintelse hölls hemligt inom en hård kärna bland de mest extrema nazisterna men åtminstone en gång, när Europas nazister och fascister, var som mest segerrusiga lättades på förlåten. Propagandachefen för Svensk Socialistisk Samling (SSS) läxade den 20 mars 1941 upp partimedlemmarna i orderspalten i partitidningen "Den Svenske Folksocialisten": "Många formationer ha underlåtit att insända förteckning över i orten befintliga judar. Insänd dylik förteckning till Plg [PARTILEDNINGEN]".
Det var många nazister som samlade in namn och adresser på judar, hur många är det ingen som vet. Inom polisen hade nazisterna partimedlemmar som kontinuerligt sände in uppgifter. Den ökända Carlbergska stiftelsen, ledd av miljonären Carl Ernfrid Carlberg, låg bakom en stor del av registreringen. Det fanns brutala nazister som ville gå ett steg längre än att bara samla in namn. I mars 1941 bildades organisationen Bruna Gardet som var en femtekolonnorganisation med uppgift att underlätta en tysk invasion och avrätta judar eller som de själva sa, ställa den "judiska pestsmittan" mot väggen. Året efter bildade några utbrytare från SSS ett nytt naziparti med en egen underrättelsetjänst, Gyllene Spö-knippet, som var ett svenskt Gestapo. Terrororganisations främsta uppgift var att gripa alla judar och kommunister den dagen tyskarna invaderade Sverige men planerna rann av olika skäl ut i sanden.

Koncentrationsläger, där judarna skulle förvaras innan deportationen till gasdöden i Auschwitz, skulle byggas i det hårt nazianstuckna Sjöbo och på Stora Karlsö söder om Gotland. I Sjöbo hade bygdens nazistiska bönder förberett sig genom att producera ritningarna till ett koncentrationsläger. Bönderna hade dessutom sågat upp timmer som de staplat vid en bondgård strax öster om Sjöbo.
Socialdemokraten Henning Palm, som på uppdrag av partiet bevakade Sjöbo- nazisternas aktiviteter, berättade i en intervju för Sydsvenska Dagbladet att han sett ritningarna som dock försvann efter kriget: "De såg ut som de tyska som senare dök upp. Taggtråd, vakttorn, baracker. Märkligt var att planerna fanns så tidigt här. Ingen visste exakt vad som hänt i Tyskland. Men nazisterna här hade förstås kontakt med sina tyska kamrater."
Att ett koncentrationsläger planerades att byggas på Stora Karlsö avslöjade den gotländske journalisten Pelle Sollerman i sina memoarer "En landsortsredaktörs berättelser".
Under kriget var han redaktör för den socialdemokratiska tidningen Gotlands Folkblad. I boken skriver han om ett möte med en av de lokala nazisterna på Gotland:
"En kväll berättade han för mig att de gotländska nazisterna hade planer på att inrätta ett koncentrationsläger på Stora Karlsö, den dag då även vårt land anslutits till den tyska nyordningen."

Att det under
några år var riskfyllt att bo i Sverige var en stor grupp judar medvetna om. De som var mest rädda, och hade möjlighet, gömde sina barn på bondgårdar i Småland och Norrland. Andra judiska familjer hamstrade sömnmedel i byrålådorna i syfte att begå kollektivt självmord om Hitler invaderade och hans svenska drängar plockade fram dödslistorna och gick till aktion. Men eftersom Hitler aldrig invaderade Sverige skonades de svenska judarna från den förföljelse och de massmord de flesta av Europas judar utsattes för. Sven Olov Lindholm, ledare för SSS, påstod i flera år efter freden att Förintelsen aldrig ägt rum, ljög och påstod att hans parti aldrig haft några planer på att hjälpa Hitler-nazisterna att mörda Sveriges judar. I dag är det hans andliga arvtagare, nynazisterna, som suddar i historien och påstår att det aldrig har hänt.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i Expressens app. Ladda ner gratis här: Iphone eller Android.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag