Rustar upp. För president Vladimir Putin har det varit viktigt att befästa makten över ryska medier. I dag har man närmast en total dominansnär det gäller rapportering i de viktiga frågorna. Foto: Agf S.R.L./Rex
Rustar upp. För president Vladimir Putin har det varit viktigt att befästa makten över ryska medier. I dag har man närmast en total dominansnär det gäller rapportering i de viktiga frågorna. Foto: Agf S.R.L./Rex
Begränsade medierna. Under kriget i Georgien använde Ryssland cyberkrigsföring för att begränsa georgiska myndigheters och medias möjligheter att kommunicera med omvärlden. Foto: Georgy Abdaladze
Begränsade medierna. Under kriget i Georgien använde Ryssland cyberkrigsföring för att begränsa georgiska myndigheters och medias möjligheter att kommunicera med omvärlden. Foto: Georgy Abdaladze
"Kirurgen". MC-gänget Nattvargarnas ledare har uppträtt flera gånger tillsammans med Putin. Varje sommar anordnar han en påkostad och militärt influerad mc-show som direktsänds i rikstäckande tv. Foto: PRIVAT
"Kirurgen". MC-gänget Nattvargarnas ledare har uppträtt flera gånger tillsammans med Putin. Varje sommar anordnar han en påkostad och militärt influerad mc-show som direktsänds i rikstäckande tv. Foto: PRIVAT
Sköts ner. Ryssland pekade ut Nato, ukrainsk militär och CIA som ansvariga för nedskjutningen av planet. Foto: Alyona Zykina / Epa / Tt
Sköts ner. Ryssland pekade ut Nato, ukrainsk militär och CIA som ansvariga för nedskjutningen av planet. Foto: Alyona Zykina / Epa / Tt
Ockupation. Under ockupationen av Krim dök det upp "små gröna män" i form av väldisciplinerade och välutrustade soldater utan förbandsmärken eller andra kännetecken. Här från oroligheterna i Kiev. Foto: Christoffer Hjalmarsson
Ockupation. Under ockupationen av Krim dök det upp "små gröna män" i form av väldisciplinerade och välutrustade soldater utan förbandsmärken eller andra kännetecken. Här från oroligheterna i Kiev. Foto: Christoffer Hjalmarsson
Mediapersonen Dmitrij Kiseljov.
Mediapersonen Dmitrij Kiseljov.
Nyhetsankaret Liz Wahl hoppade av sitt jobb i protest.
Nyhetsankaret Liz Wahl hoppade av sitt jobb i protest.
Carl Bergqvist, som har bloggen Wiseman's Wisdoms. Foto: Carl Bergqvist
Carl Bergqvist, som har bloggen Wiseman's Wisdoms. Foto: Carl Bergqvist
Ryska militärer under en parad i Moskva i maj i år. Foto: Yuri Kochetkov / Epa / Tt
Ryska militärer under en parad i Moskva i maj i år. Foto: Yuri Kochetkov / Epa / Tt

Följer klassiskt recept för desinformation

Publicerad

Tidigare har vi sett det under Krimkrisen och Georgienkriget. Nu börjar den ryska desinformationen visa sig även när det gäller den pågående svenska underrättelseoperationen mot främmande undervattensverksamhet i Stockholms skärgård.

Flera ryska tv-kanaler och nyhetsbyråer rapporterade – med stor samtidighet – att ubåten som Sverige söker är holländsk.

Uppgifterna följer ett klassiskt recept för desinformation.

När man talar om rysk operationskonst, det vill säga hur Ryssland bedriver militära operationer, kan man säga att den alltid i hög grad förlitat sig på desinformation och vilseledning. Vilseledning kan förenklat sägas vara den militära termen för lurendrejeri, där syftet är att fästa motståndarens fulla uppmärksamhet på en företeelse, medan man själv genomför en annan operation.

Man blandar lite av sanningen med en hel del fiktion och gärna på ett sätt som ska slå an hos mottagaren.

I det här fallet med budskapet att ”vi vill bespara de svenska skattebetalarna kostnaden för sökandet efter en ubåt”. Man vet att pengar till försvaret klassiskt har varit en känslig fråga i Sverige.

 

Ett exempel är hur Ryssland i augusti lyckades få världen att under en dryg vecka vara helt fokuserad på landets hjälpkonvoj till östra Ukraina, medan man samtidigt gick in med reguljära ryska förband och lyckades vända kriget.

Ryssland har inte bara kraftigt upprustat de senaste åren. Man har även mycket målmedvetet reformerat sin operationskonst där nu än högre vikt fästs vid informationskrigföring och subversiv verksamhet som komplement till de klassiska militära medlen kombinerat med en fokusering på att agera i gråzonen mellan fred och krig.

Fokuset på informationskrigföring är egentligen inte så konstigt med tanke på hur medielandskapet utvecklats de två senaste decennierna. Nyheter sprids snabbare och sociala medier har fått det redan snabba förloppet att bli blixtsnabbt.

Det är också en erfarenhet från Georgienkriget. Dagarna innan kriget inleddes hade man enligt en amerikansk forskningsrapport flugit in femtiotalet ryska journalister till Syd-Ossetien. Under själva kriget använde man samtidigt cyberkrigföring för att begränsa georgiska myndigheters och medias möjligheter att kommunicera med omvärlden. Erfarenheterna från Georgien har vi under det senaste året sett omsättas på Krim och östra Ukraina. Redan från början fanns ryska journalister på plats och kunde rapportera den ryska versionen av vad som hände och fick starkt genomslag i västerländska medier.

 

För president Putin har det varit viktigt att befästa makten över ryska medier. Redan under det tidiga 00-talet hade Kreml tagit kontrollen över de viktigaste tv-kanalerna och tidningarna, ofta genom att manövrera ut dess tidigare ägare. Idag har man närmast en total dominans när det gäller rapportering i de viktiga frågorna.

Genom att dessutom kunna sända samma grundbudskap genom flera kanaler och tidningar, där varje redaktion lägger till sin egen nyans, skapas därtill en illusion av verifierad information. Alla kanaler rapporterar ju om samma händelse och ungefär samma uppgifter och då måste det ju vara sant, blir den omedvetna reaktionen.

Doktoranden Oscar Jonsson vid brittiska King’s College brukar referera till det som att man lyckas skapa en kritisk massa i informationsflödet. Det internationellt ansedda ryska opinionsinstitutet Levada meddelade i en rapport i somras att över 90 procent av den ryska befolkningen har rysk tv som främsta nyhetskälla och när Kreml kontrollerar kanalerna blir Jonssons slutsats korrekt.

I Sverige är vi duktiga på att använda internet för att hämta nyheter och information. Internet är dock inte alls lika utbyggt i Ryssland och i Levadaundersökningen är det dessutom bara en procent av de tillfrågade som läser nyheter på utländska sajter. Att forma den inhemska opinionen ter sig därmed som förhållandevis enkelt.

 

Ett intressant exempel är det ryska motorcykelgänget Nattvargarna som president Putin flera gånger synts åka motorcykel med. Nattvargarnas ledare, kallad ”Kirurgen”, har uppträtt med Putin flera gånger. Varje sensommar anordnar Nattvargarna en mc-show där den första halvan utgör ett historiskt tema i form återgivningen av ett ryskt slag, till exempel Stalingrad, och den andra halvan en ren uppvisning av motorcyklar och stunts.

I år genomfördes showen i örlogshamnen i Sevastopol på det annekterade Krim och direktsändes och refererades i nationell statlig tv. Temat för i år var befrielsekriget i Ukraina, där showen inleds att ett antal motorcyklar kör ut genom bogporten på ett ryskt landstidningsfartyg. Därefter börjar man med ett mycket påkostat skådespel som närmast för tankarna till en OS-invigning i ambition att återge en version av Majdankravallerna och sedan eldstrider mellan ukrainska nazistiska regeringsstyrkor och tappra frihetskämpar – med riktiga ryska stridsfordon och automatkarbiner.

Allt refererat av ”Kirurgen” från masten på ett ryskt örlogsfartyg och ackompanjerat av diverse musik. I fonden ser man två händer från vilka det går trådar. På ett finger ser man det amerikanska riksvapnet och då och då hörs inspelningar från politiska tal, bland annat av Hitler. Symboliken går inte att ta fel på. Ukrainarna är nazister som styrs från USA och Europa. Den statliga samordningen i informationskrigföringen går inte att missa när militära resurser används i ett politiskt skådespel som direktsänds i rikstäckande tv.

 

Med den internationella opinionen är det dock svårare. Där startade Ryssland under mitten av 00-talet tv-kanalen Russia Today, i dag mest känd som RT. Det var Rysslands version av CNN, al-Jazeera och kinesiska CCTV. RT har fått stort genomslag i västvärlden och var härom året den näst största utländska nyhetskanalen i USA efter BBC.

RT har styrts från den statliga ryska nyhetsbyrån RIA Novosti, men har sedan årsskiftet gått upp i en större koncern vid namn Rossija Sevodnja (Rysslands i dag) under ledning från Kreml och mediapersonen Dmitrij Kiseljev, känd för sina utfall mot Carl Bildt i sitt tv-program.

 

Receptet för RT har varit detsamma som för många andra nyhetskanaler. En mycket snygg produktion och anställning av unga vältaliga framför allt amerikanska och brittiska journalister som presenterat kanalens budskap, huvudsakligen inriktad på händelser i USA och Europa – ofta med defaitistiska inslag som kravaller och sociala problem.

RT har utgjort spjutspetsen i den globala ryska mediaansträngningen under Krimkrisen och kriget i Ukraina. Det har också gjort att många fått upp ögonen för kanalens egentliga agenda.

Redan under ockupationen av Krim slutade ett av kanalens mest kända ankare i en spektakulär direktsändning, där hon förklarade att hon inte längre kunde stå för denna avart av journalistik. Efter nedskjutningen av MH17 slutade ytterligare en RT-journalist och meddelade rakt ut att RT bara publicerade lögner om händelsen och det efter färdiga manuskript. Uppenbarligen är man i Kreml mycket nöjd med hur RT har fungerat eftersom man nyligen beslutade öka finansieringen med drygt 40 procent till 2015.

 

De ”små gröna männen” och MH17 är de tydligaste exemplen på Ryssland använt sig av desinformation och informationskrigföring det gångna året. Under ockupationen av Krim dök det upp ”små gröna män” i form av väldisciplinerade och välutrustade soldater utan förbandsmärken eller andra kännetecken.

De bar den senaste ryska militära utrustningen som endast kan återfinnas hos de ryska specialförbanden, men Ryssland och president Putin hävdade i sten att de bara var lokala och spontant sammansatta bekymrade medborgargrupper som köpt sin utrustning i en järnaffär. Det var lögner som alla genomskådade, men medier i väst kände sig ändå tvungna att återge versionen.

Några veckor senare när annekteringen var fullbordad bekräftade president Putin att det rört sig om ryska soldater. Intressant i sammanhanget är den medalj dessa soldater sedan fick motta, där baksidan visar datumen för operationen som 20 februari – 18 mars. Den 20 februari var dagen innan Janukovytj flydde Ukraina och först den 26 februari började de små gröna männen dyka upp på Krim, vilket uppmärksammats av den svenske militärhistorikern Lars Gyllenhaal.

 

I fallet med MH17 skedde det genom att ryska medier sände ut den mest otroliga storyn efter den andra om vad som egentligen hänt med MH17. Det var Nato som hade skjutit ned flygplanet, det var den ukrainska militären, det var egentligen en CIA-operation där man fyllt flygplanet med frysta kroppar innan det störtades i Ukraina för att skylla på Ryssland. Den kanske mest fantastiska versionen var att det i själva verket rörde sig om det över Indiska Oceanen försvunna MH370.

Alla historier fullkomligt vansinniga men skapade för att både utgöra brus och samtidigt förvilla. Oberoende västerländska medier måste då ta hänsyn till dessa rapporter och pressmeddelanden och värdera dessa liksom annan information, vilket både tar tid och kraft samtidigt som man hos vissa kan lyckas så ett frö av tvivel. Vid det här tillfället hade i alla fall västerländska medier lärt sig av ockupationen av Krim och uppträdde mer tvivelaktigt till uppgifterna. Än i dag är det dock många som refererar till vissa av de ryska versionerna, inte minst den där ett ukrainskt attackflygplan skulle ha skjutit flygplanet, vilket är en orimlighet jag belyst i ett inlägg på min blogg.

Den tyska underrättelsetjänsten rapporterade i förra veckan till den tyska riksdagen att det var pro-ryska styrkor som sköt ned MH17, vilket nu har gjort att det tyska åklagarväsendet inlett en förundersökning om krigsbrott.

 

Revolutionen med sociala medier de senaste åren har medfört att det går oerhört mycket snabbare att sprida information, men på samma sätt också desinformation. Sociala medier blir därmed ett mycket tacksamt redskap för den som vill ägnas sig åt informationskrigföring och en bild eller ett videoklipp som släpps på till exempel Twitter är svårt att verifiera.

Samtidigt blir nu kravet att varje användare av sociala medier måste kunna tillämpa de källkritiska principer som krävs för att sålla ut desinformation. Ett exempel på det är det vilda rykte som planterades på ett ryskt internetforum under gårdagen att en rysk kärnvapenbestyckad strategisk robotubåt hade sjunkit i Stockholms skärgård. Ryktet spreds som en löpeld och återgavs även i polsk statsradio.

Ingen verkade ha lagt en sekund på att fundera över varför en sådan skulle vara i Östersjön eller hur ubåten med dryga 20 meters höjd osedd skulle ha tagit sig igenom Öresund där djupet endast är 8 meter på de grundaste ställena.

 

Som Peter Mattsson vid Försvarshögskolan påtalar i en intervju med SvD är nu den ryska strategin en för samhället närmast allomfattande ansats, där flera statliga myndigheter underordnas generalstaben.

Allt syftar till att samordna de statliga medlen för bästa möjliga framgång i de internationella relationerna där militära medel kan sägas utgöra bara ett av flera, i kombination med informationsoperationer, diplomatiska medel och ekonomiska medel. Ju bättre samordnad man är, desto lättare har man att spela i den gråzon mellan krig och fred som man utnyttjat i Ukraina, där man hela tiden försökt upprätthålla tvivlet om den direkta ryska inblandningen. Samtidigt har man skickligt navigerat i både den diplomatiska och den ekonomiska sfären. De ryska motsanktionerna har specifikt träffat EU-länder där ekonomin är mer beroende av handeln med Ryssland och ryskkontrollerade medier har sedan kunnat rapportera om protester och demonstrationer mot sanktionerna mot Ryssland.

 

Det är viktigt att påpeka att det på intet sätt är bekräftat att Ryssland ligger bakom den misstänkta främmande undervattensverksamheten i Stockholms skärgård. Däremot är den ryska informationskrigföringen och på det sätt den används både mot hemmaopinionen och internationellt väl värd att studera inte minst med tanke på hur den använts under det senaste året kring Ukraina.

I Sverige är vi i dag mycket sårbara för informationskrigföring. Det var inte förvånande att se vissa svenska medier återge ryska försvarsministeriets uppgifter om att det antagligen rörde sig om en holländsk ubåt i Stockholms skärgård. Oavsett utkomsten och nationaliteten på ubåten finns det all anledning att se över den svenska beredskapen för att hantera desinformation och informationskrigföring.

Den del av Totalförsvaret som sysslade just detta, Styrelsen för psykologiskt försvar, avvecklades 2008. Vissa uppgifter togs över av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, men uppenbarligen finns förbättringspotential både inom detta område liksom hur det svenska försvaret allmänt ska kunna hantera krigföring i gråzonen där befogenheterna är oklara mellan vilka uppgifter som är polisiära (fred) och vilka som är militära (krig).

Ett mycket känsligt område sedan Ådalen 1931, vilket skapat en svensk beröringsskräck för ämnet och därmed en sårbarhet tacksam att utnyttja för en angripare.

 

Carl Bergqvist

Carl Bergqvist är major i Flygvapnet och driver sedan 2007 försvars- och säkerhetsbloggen Wiseman's Wisdoms på fritiden.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida