Feministiskt initiativ (FI) siktar på riksdagen men vill absolut inte placeras på högervänsterskalan. Det nya partiet får nog ändå finna sig att etiketteras enligt gängse politiska perspektiv. Birgitta Ohlsson, folkpartistisk riksdagsledamot, kallar det falsk marknadsföring av FI att utmåla sig som en brett feministiskt parti: - Såväl deras företrädare som deras förslag visar att de hör hemma på vänsterkanten. Krav på sextimmars arbetsdag och ifrågasättande av marknadsekonomin är traditionell vänsterpolitik, säger hon till TT. - Jag är ändå glad att FI har kommit, för det kan få jämställdhetsfrågorna att komma upp på agendan i valet 2006.

Som Island

Professor Drude Dahlerup vid Stockholms universitets statsvetenskapliga institution är expert på frågor kring kvinnor och politik. Hon ser paralleller med Island som hade ett kvinnoparti på 1980- och 90-talet. - Det viktigaste tror jag är FI:s katalysatorfunktion. Nu måste alla andra partier skärpa sig, de får plocka fram sina jämställdhetsprogram och fråga sig: Vad var det nu vi menade med detta? - Det var det som hände i Island. Kvinnopartiet hade en otrolig effekt på de andra partierna där, säger Drude Dahlerup som ser en klar chans för FI att ta sig in i riksdagen, det vill säga klara fyraprocentsspärren.

Ökat tryck

Partisekreterare Marita Ulvskog (s) tror att trycket på att lyfta upp jämställdhetsfrågor i valrörelsen hade funnits oaktat det nya partiet. - Det har mer att göra med hur väljarkåren ser ut. Hälften är kvinnor och vi kvinnor är otåliga när det gäller till exempel hur det ser ut på arbetsmarknaden. TT: Ser du FI som ett vänsterparti? - Just nu är det en skvader, svarar Ulvskog. FI kommer inte undan högervänsterskalan om man ska erbjuda en helgjuten politik, bedömer partisekreterare Pernilla Zethraeus (v): - Utan klassperspektivet får de svårt att ta ställning i frågor som är väldigt viktiga för jämställdheten.