När vi kommer till radhuset strax öster om Borås möts vi av den 22-åriga fästmöns sörjande familj och deras bekanta.
Söndagen 8 juli hade 22-åringen och hennes 24-åriga fästman varit förlovade i ett år. De åkte till solparadiset Sunny Beach i Bulgarien med två vänner.
I tisdags kom 22-åringen tillbaka till Sverige, ensam. Fästmannen hade misshandlats till döds av bulgariska vakter.

Hade livet framför sig

– Jag tror hela tiden att han ska komma tillbaka. Jag förstår inte att han är borta. Vi hade hela livet framför oss, säger 22-åringen.
Drömmarna de hade tillsammans finns inte mer.
Semestern förvandlades till en mardröm i måndags morse. Fästmön och hennes kompis knackade på hotelldörren där 24-åringen och hans 26-åriga kompis skulle sova den här natten. De hade gått ut ensamma eftersom flickvännerna varit trötta.

Tomt på hotellrummet

Ingen öppnade dörren, oavsett hur hårt de än knackade.
Hotellpersonalen öppnade slutligen, men där inne var det tomt.
– Jag började gråta. Jag visste att något hade hänt. Han skulle aldrig vara ute hela natten.
De ringde polisen – som inte visste något. Sedan olika sjukhus och fick på Burgas sjukhus veta att där låg en svensk. När de kom dit förstod de att båda pojkvännerna fanns där.
– För den ene var tillståndet stabilt, den andra låg på intensiven. Vi visste inte vem som var på intensiven. Vi fick komma in till den som mådde bra. Den vägen kröp vi nästan fram, jag kunde inte stå på mina ben. När vi kom fram såg jag att det var hennes man som låg där.
Genom ett fönster fick 22-åringen se sin svårt skadade fästman. Hon fick inte gå in. Ingen tog hand om henne, alla uppträdde aggressivt, berättar hon.

”Han kommer att dö”

– Jag bad läkarna att de skulle göra allt för att rädda honom. En kvinnlig läkare sa ”han kommer att dö”. Jag höll för öronen och grät.
Några timmar senare, när klockan var 15, kom läkaren ut:
– Han har dött. Hans hjärna är helt krossad. Vi kunde inte rädda honom.
22-åringen sitter på sin säng, i en svart klänning. Ansiktet är sorgset. Hon visar en vacker bild från förlovningen i juli förra året. Han i kostym, hon i brudklänning.
– Vi hade planerat att gifta oss 2009, när jag är klar med min utbildning till sjuksköterska.
– Han brukade alltid säga: ”Din utbildning är viktigast, när du är klar kan vi gifta oss”.
Än så länge bodde de på var sitt håll, hon i Borås, han i Stockholm. Men förhållandet var starkt.
– Många undrade hur vi kunde klara att bo på distans. Men vi visste vad vi ville – vi visste att vi hade många år tillsammans framför oss.

Skulle inte lämna henne

Hon kan inte förstå att hennes älskade är borta.
– Det känns konstigt att jag inte kan ringa upp honom och att jag inte kan vänta på att han ska ringa mig och fråga hur jag mår.
Fästmön berättar om att hon brukade säga åt fästmannen att han skulle lova henne att aldrig lämna henne. Hon tänker på hans svar om och om igen.
”Du behöver inte oroa dig, jag ska aldrig lämna dig”.