Hennes liv började lika dramatiskt som det skulle komma att bli:
Aung San Suu Kyi föddes i Burma den 19 juni 1945. Två år senare mördades hennes far, Aung San, som under andra världskriget ledde en väpnad kamp mot Japanerna och som även förhandlade fram landets självständighet från Storbritannien.
Många år senare skulle pappans arv komma att påverka hennes eget liv, men det fanns det inget som talade för när hon som ung flyttade till Europa för att utbilda sig.
Suu Kyi studerade filosofi, statskunskap och ekonomi i anrika universitetsstaden Oxford i England.

Där träffade hon även sin man, forskaren Michael Aris, och paret fick två barn tillsammans.
Familjen bodde en tid i Bhutan i södra Asien där Michael Aris fick jobb, men 1975 bar flyttlasset åter mot Europa och London.
Suu Kyi inledde doktorandstudier vid University of London, men 1988 avbröts studierna efter beskedet att hennes mor i Burma drabbats av en hjärnblödning.
Suu Kyi återvände till hemlandet – och det blev även startpunkten på att hon drogs in i den politiska hetluften.

Vid samma tid hade en studentrevolt inletts efter att Socialistpartiets ledare, general Ne Win, avgått.
Studenterna krävde demokrati och som sin förebild hade de Suu Kyis pappa, den kände kämpen Aung San
Suu Kyi bestämde sig för att ställa sig på studenternas sida och blev snabbt en ledargestalt.
Suu Kyi höll tal för en halv miljon människor och bildade den 24 september 1988 Nationella demokratiska förbundet.

Samma månad tog militärjuntan makten över landet och knappt ett år senare, den 20 juli 1989, sattes Suu Kyi i husarrest för första gången.
Trots det hölls allmänna val året därpå, men när Suu Kyis demokratiparti fick en majoritet av rösterna ogiltigförklarades resultatet.
Suu Kyis namn blev samtidigt känt över världen och 1991 tilldelades hon Nobels fredspris 1991 ”för hennes ickevåldskamp för demokrati och mänskliga rättigheter”.
Maken och sönerna tog emot utmärkelsen vid ceremonien i Oslo.
Familjen har fått betala et högt pris för hennes engagemang.

1997 fick Michael Aris diagnosen prostatacancer och trots internationella påtryckningar gav den burmesiska ledningen honom aldrig tillstånd att resa in i landet.
De uppmanade i stället Suu Kyi att lämna, men eftersom hon misstänkte att hon aldrig skulle kunna komma tillbaka då, så vägrade hon.
Michael Aris dog 1999. Sista gången de sågs var julen 1995.

Sedan 1989 har Aung San Suu Kyi suttit inspärrad större delen av tiden. Hon har varit fri under korta perioder, men låsts in igen efter att ha brutit mot juntans restriktioner.
2003 sattes hon bakom lås och bom efter att ha drabbat samman med en regeringsstödd mobb.
Fängelsestraffet omvandlades till husarrest i september 2003 och den har varat fram till i dag.
I husarresten har hon haft hjälp av två hembiträden. Hon har även fått ta emot besök från en läkare.

Internationella besökare och partimedlemmar har dock varit portförbjudna.
Suu Kyi har sagt att hon bland annat ägnar sin tid åt att läsa filosofi och om politik, samt att hon roar sig med att spela piano.
Vid ett flertal tillfällen har det kommit rapporter om att hennes hälsa varit dålig.
Förra året fick hon besök av amerikanen John Yettaw som simmade över en sjö och fram till Suu Kyis hus för att besöka henne.
Han stannade i tre dagar och greps när han kom tillbaka.
För Suu Kyis del innebar det oväntade besöket att hon dömdes till ett hårt fängelsestraff, men domen mildrades efter internationella påtryckningar.
Suu Kyis har väckt stor uppmärksamhet och förutom Nobelpriset tilldelades hon Olof Palmepriset 2005.
Nu väntas hon fortsätta sin politiska kamp, men frågan är vad hon kan uppnå.
En sak är säker: förhoppningarna är stora i Burma där pappans frihetskamp fortfarande kastar ett ljus över dottern:
– Jag ser henne som min mor och också som min syster och som min morförälder för hon är dotter till vår frihetsledare general Aung San, säger Naing Naing Win, 45, till AFP och tillägger:
– Hon har sin fars blod.