Ris och ros hör livet till, både i verkligheten och ute på nätet. Min blogg är min blogg och ingen annans. Jag tar gärna skit som kvinna och människa, men lämna mina barn ifred.

Att jag som kvinna och ensam mamma får ta en massa skit är jag verkligen inte förvånad över, sen att jag också har 4 olika pappor till mina barn gör ju inte saken bättre.
Men jag står för den jag är, jag skäms inte alls. Livet är en erfarenhet och med erfarenhet kommer man långt.

Valet att bli ensam gjorde jag själv för över fyra år sedan när jag lämnade en man som i stort sett dagligen påpekade vilken dålig människa jag var och att jag såg ut som en hora.

Jag tog min väska och gick med mina barn. Den styrkan jag fick när jag bröt mig loss~bär jag fortfarande inom mig. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig. Tyck istället synd om dom kvinnorna som inte ha orken att ta steget ut, som inte vågar utan lever med detta varje dag, timme in och timme ut.

Jag vill inte leva ensam. Jag vill ha en man vid min sida men jag tar inte vilket krogragg som helst, att släppa in en helt ny man i mina barns liv gör jag inte och detta är för mina barns skull.

Många sitter med fördomar när det gäller ensamma mammor. Om jag varit en ensam pappa till sex barn så hade alla höjt mig till skyarna direkt, puttinuttigt med andra ord, men jag är stolt över mina barn och den stoltheten kan ingen ta ifrån mig.

Sluta trakassera mig på nätet och påstå att jag skulle skaffa fler barn. Det ska jag inte. Jag är steril och det har också stått i min blogg.

Jag skriver när jag vill, stavar som jag pratar, jag är inte som alla andra, vill inte vara det heller, sen att just du inte tycker om det du ser det gör mig inget. Men:
Ge fan i mina barn!
Ge fan i min dörr!
Sen tar jag vilken skit som helst!
Och tack alla underbara bloggare, ni är guld värda, både för mig och många andra.

Puss o Kram från Nickitita