Misstänkta spionparet om anklagelserna

Publicerad
Uppdaterad
Det misstänkta spionparet lever i dag lugna pensionärsliv på var sitt håll i två svenska småstäder.
Expressen lyckades i början av veckan spåra upp dem och konfronterade dem med uppgifterna i Säpos arkiv:
Jag vet ingenting om det här, ingenting, säger den i dag drygt 70-årige mannen.
Kvinnan - utpekad av Säpo som Stasiagent - förnekar också bestämt att hon varit spion.
Jag blir mållös, det är oerhört graverande och kränkande, säger hon till Expressen.
Måndag förmiddag. Den i dag drygt 70-årige mannen står utanför garaget och packar bilens baklucka inför en tur till sommarstugan.
Här - i en mindre stad någonstans i Sverige - lever han i dag ett lugnt pensionärsliv efter en lång akademisk karriär.
Han verkar trots allt inte så förvånad över att se oss. Han berättar att för tio år sedan dök plötsligt två poliser från säkerhetspolisen Säpo upp på hans jobb och ville ställa samma frågor till honom.
- Och jag har läst om att Birgitta Almgrens bok och att den ska komma ut nu, säger han.

"Jag blir mållös"

Ungefär samtidigt ringer ett annat reportageteam från Expressen på dörren hemma hos mannens exhustru i 60-årsåldern, kvinnan som i Birgitta Almgrens "Inte bara spioner..." beskrivs som "förmodligen en av Stasis smartaste kvinnliga agenter" i Sverige.
När kvinnan får höra att hon pekas ut som spion för Östtyska Stasi blir hon upprörd.
- Jag blir mållös, det är oerhört graverande och kränkande. Pinsamt. Jag hoppas vid Gud att ingen känner igen mig, säger hon.
Vi träffar kvinnan och hennes nye make i en mindre svensk villaidyll. När hon får veta att det i dag torsdag kommer ut en bok, där ett kapitel handlar om henne blir hon först inte så förvånad. Men när hon läser om sig själv blir hon förbannad.
- Jag är mer än förvånad, säger hon.

Förnekar misstankarna

Den tidigare spionmisstänkte mannen förnekar under en timmes intervju bestämt att han någonsin arbetat för vare sig östtyska Stasi eller den sovjetiska militära underrättelsetjänsten GRU.
- Det är hjärnspöken, säger han.
Mannen läser koncentrerat om uppgifterna som finns om honom i Säpos arkiv. Hans hals och ansikte blir rödflammiga av upprördhet:
- Jag flydde från Östtyskland 1961. Det var bråttom innan de la ut minor och mera taggtråd vid gränsen. Det var inte i Berlin, det var i ett bergsområde. Jag riskerade att bli skjuten eller hamna på tukthus.
Mannen säger att det inte alls stämmer, som Säpo påstår, att han kunde svenska men hemlighöll det när han kom hit 1964:
- Jag hade gått några kvällskurser i Västberlin. Jag läste nybörjarsvenska lite med vänsterhanden. Läraren där var en trevlig svensk blondin. Folk här skrattade åt min svenska när jag kom hit.
Mannen tillbakavisar också Säpos anklagelser om att han skulle ha mörkat sina goda ryskakunskaper:
- Detta påstående är också totalt gripet ur luften. Jag har alltid erbjudit min omgivning att hjälpa till med mina kunskaper i ryska och undervisat i ryska, översatt texter åt andra och tolkat.
Hans enda kontakter med Ryssland säger han var ett besöksutbyte universiteten emellan.
- Jag var med på en svarsresa en gång. Vi blev hembjudna på middag. Det var inte GRU, det var en ren trivselsak.
- Jag besökte inte stater, jag besökte människor. Jag har läst ryska och älskar rysk litteratur. Det begrep inte pojkarna från Säpo.

"Löjligt"

I Birgitta Almgrens bok sägs också att Säpo misstänkt att den i dag drygt 70-årige mannen använt sig av en så kallad "Romeostrategi" – träffat sin blivande svenska hustru och gift sig med henne för att värva henne som spion.
- Vad fan, på ren svenska. Det är ju löjligt, säger exhustrun till Expressen.
Om Säpos misstankar om att parets sommarstuga fungerade som en hemlig möteslokal säger hon:
- Vi köpte det där huset ute i (...ortens namn...), där plockade vi bär och tittade på fåglar, badade och fiskade med sonen. Det var ingen sambandscentral.
Att Birgitta Almgren säger sig ha pratat med kvinnans handledare i Stasi som berömt hennes spionrapporter kommenterar kvinnan:
- Ja, men det har man ju sagt allmänt i de här personakterna, så finns det ju hemskt mycket fabricerat. Folk hittade ju på för att ha något att lämna in, det är ju allmänt känt.
- Och att jag skulle ha haft en handledare i DDR, alltså det är ju fruktansvärt, säger kvinnan.
Men hon bekräftar att svensk säkerhetspolis sökt upp henne två gånger:
- De ville ju ha reda på vad jag hade gjort i Östtyskland, säger hon.
Hon berättar också att uppgifterna om henne i boken som handlar om den svenska underrättelsetjänsten till viss del stämmer. Hon bekräftar att hon en gång blev tillfrågad om att utföra ett uppdrag i Östtyskland.
- Vid ett tillfälle så gjorde jag en resa och hämtade vissa informationer, eftersom jag kunde DDR. Jag ville ställa upp för Sverige. Att man sen då kastar skit på min person på det här viset det tycker jag är mycket upprörande.
Men hon ser inte sig själv som en spion.
- Nej, jag anser mig inte vara spion för Sverige, jag utförde ett uppdrag som behövdes just då, liksom jag har jobbat i flygvapnet som frivillig.
- I fosterlandets tjänst som det så vackert heter.

Berättar om Säpo-förhören

Den i dag drygt 70-årige mannens nya hustru sitter med vid bordet under hela intervjun, hon förmanar:
- Du blir lite blek, tänk på blodtrycket.
Men mannen fortsätter upprört:
- GRU! Det är hårresande vad de hittat på.
Han skakar på huvudet åt Säpos misstankar att han utbildats till spion hemma i Östtyskland för att placeras i Sverige.
- Jag såg av en slump, när jag studerade i Västberlin, att Folkuniversitet sökte lärare i tyska, det nappade jag på. Tyska kulturinstitutet förmedlade jobbet. Det var 1964 på hösten. Jag tittade på Sverige i en kartbok och valde ett län med mycket skog. Inte såg jag några militära installationer där. Det var en vanlig skolatlas.
Säpo menar att det är misstänkt att mannen trots att han påstår sig ha flytt från Östtyskland ändå företog regelbundna resor dit.
- Som flykting sågs jag i Östtyskland som förbrytare och fick inte resa dit ända fram till sjuttiotalet, då det kom en öppning med en ny östpolitik med Willy Brandt. Det är väl klart att jag reste dit då, jag hade mina släktingar och vänner där.
Han berättar om förhören - eller samtalen som de kallades då - som Säpo höll med honom år 2000.
- De sa att jag på mitt arbete hade tillgång till vetenskapliga databaser som skulle innehålla hemligheter. Men de är offentliga och skall vara det. Och vill de strypa den fria forskningens tillgång till databaser så ska de syssla med någonting annat.
Hans hustru inflikar:
- Jag är visst gift med en mycket mer spännande man än jag vetat om.
Samtidigt känns det obehagligt, säger hon.
- Kan vi fortfarande vara övervakade?
Mannen fortsätter:
- "Romeo och Julia-strategi". Simulerat flykt. Att jag varit utbildad och skickats hit för långsiktig infiltration och spionvärvning. Sånt har de hittat på. Jag trodde inte att det fanns så många påhitt här om mig hos Säpo.

Osannolikt

Kvinnan i 60-årsåldern förklarar att grunden i Säpos beskrivning av henne är sann. Hon gifte sig bland annat med en man från DDR och har gjort många resor dit.
- Och det är ju det som gör att det känns kränkande att man utav de här fakta har lagt till tankar och förmodanden och gjort en historia som verkar plausibel, säger hon.
Hon förnekar gång på gång att hon jobbat som agent för det forna DDR.
- Det är väl inget konstigt att man reser till släkten, att det då ska misstänkliggöras som omotiverade resor. Man övertolkar vissa grejer.
Och att maken skulle ha varit spion för DDR eller Sovjet ser hon som helt osannolikt.
- Det kan inte finnas ett uns av sanning där, för i så fall har jag varit både blind och döv. Under ett så långt äktenskap så borde jag ju ha märkt någonting.

"Hårresande"

Den drygt 70-årige före detta spionmisstänkte mannen kommenterar också uppgifterna att familjen skaffade en fritidsbostad i närheten av känsliga militära installationer:
- Jag gillar skogen. Det är rena skogstrakterna där. Jaktplanen tränade ibland över sjön, men militär genomfart? Tja, det var några timmervägar där.
- Jag tror att Säpo hade varit in där en gång. Jag märkte det efteråt.
* Enligt boken så bekräftar din före detta hustru för Säpo att hon utfört uppdrag åt Stasi. Författaren Birgitta Almgren uppger att hon intervjuat Stasiofficerare som berömmer henne. Hon beskrivs som "förmodligen Stasis smartaste kvinnliga agent" i Sverige". Din kommentar?
- Vi skiljdes 1985 och det kan jag säga säkert, det hade jag vetat. Jag kan inte heller tänka mig det. Och skall man tro på en före detta stasiman?
- Vi har levt tillsammans, vi läste tillsammans i Västberlin. Hon var skrämd av det hon såg i Östberlin. Hon var antikommunist. Om hon skulle ha rapporterat om Lottaorganisationen så har hon blivit tvingad på något sätt.
- Jag vet ingenting om det där. Det är hårresande.

Hårt att bli utpekad

Kvinnan i 60-årsåldern säger att hon inte kan förstå varför Stasi skulle ha varit intresserade av henne som agent, trots att hon arbetade som frivillig inom lottakåren och i flygvapnet.
- Även om de hade tryckt mig genom en mangel så hade jag inte kunnat säga någonting som de inte redan visste. Så till vida så är jag ju en ganska liten figur i det svenska försvaret, säger hon.
Om uppgiften att kvinnan själv erkänt för Säpo att hon jobbat för Stasi:
- Nej, det har jag inte sagt. Då måste jag ha varit totalförvirrad, om jag sagt så. Att jag jobbat åt Stasi är helt gripet ur luften, över min döda kropp.
- Men varifrån kommer en sådan uppgift. Det måste finnas källor som ljuger eller att författaren övertolkar sitt material.
Att hon nu pekas ut som spion för Östtyskland tar henne hårt.
- Det är tur att mina föräldrar inte lever. Det här kan ju inte jag gå i svaromål mot, det här får ju bara stå. Det är någonting som jag får leva med.

Vill ha ut Säpoakten

Den i dag drygt 70-årige mannen läser i utdraget ur boken "Inte bara spioner" om att hans före detta hustru 1986 ska ha låtit sig värvas som dubbelagent av den svenska militära underrättelsetjänsten.
- Jag vet inget om vad hon gjorde 1986, men om hon gjort nåt åt svenskarna så tror jag hon tog det som en patriotisk plikt, säger han.
Säpos uppgift om att han själv sysslat med "agentradiotrafik" förklarar han:
- Jag lyssnade ganska ofta på tyska och ryska radiosändningar som man då bara fick in på kortvåg. Jag hade en vanlig världsmottagare och jag hörde på den tiden också hur agenter fick koder - sifferföljder - upplästa där. Jag köpte den på Onoff. Jag tror att jag har den kvar här hemma. Nu har det blivit enklare att via parabol se på tv och lyssna på radio från utlandet.
Den tidigare spionerimisstänkte mannen säger att han gärna vill träffa Birgitta Almgren och diskutera hennes bok "Inte bara spioner...".
- Och jag vill ha ut min akt från Säpo. Alla de här felaktiga uppgifterna måste rättas till, säger han.

Christian Holmén
christian.holmen@expressen.se

Jessica Josefsson
jessica.josefsson@expressen.se

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag