Om att avslöjas som agent ur Fiendens fiende:
”Vitsen med hemliga jobb är ju att man ska vara hemlig. Den som hamnar med namn och bild på Expressens löpsedel får övergå till annat. Det har hänt förut och nu hände det mej. Det är en sorts befrielse, man kan se det så också.”
Om att anklagas för att vara sovjetisk agent ur Fiendens fiende:
”De måste ha blivit galna. Ända sen Clarté-tiden hade han betraktat Sovjetunionen som fiende inte bara till socialismen i världen utan också först och främst till Sverige. Det var därför han sökt sig till ett elitförband när han skulle göra lumpen. Det var därför DG hade kunnat rekrytera honom. Det var därför han slitit som en hund under fem hårda år i Kalifornien med dubblerad utbildning. Det var därför han riskerat livet för Sverige.”
Om utbyte av topphemlig information ur Fiendens fiende:
”Kan ni lämna information tillbaks?”
För första gången under deras allvarliga samtal brast Carl ut i skratt och det kändes som en plötslig befrielse.
”Håller ni på att värva mej, herr överste? Det var i så fall den krångligaste sovjetiska agentvärvningen jag hört tals om.”
”Om vi inte byter information försvåras både ert och vårt livsviktiga kunskapsinsamlande och vår analys, invände den ryske spionchefen surt.”
Om öppna källor ur Fiendens fiende:
”Fast å andra sidan var Svenska Dagbladet i sin ständiga iver att komma åt den socialdemokratiska regeringen med hjälp av hemligstämplade militära uppgifter en av de viktigaste och mest pålitliga öppna källorna för GRU:S underrättelseinhämtning: en mycket hjälpsam fiende således.”
Om Säpos jakt på KGB-agenter ur Fiendens fiende:.
”Sen blev han oavsiktligt rolig genom att påpeka att eftersom Säpo aldrig någonsin lyckats infånga en svensk KGB-agent på bar gärning så skulle man, om sådant tillfälle bjöds, som i det här fallet, sannerligen ha nöjt sig med ett vanligt ingripande.”
Om rekryteringsprocessen ur Fiendens fiende::
”Den vanliga gången hade annars byggt på den mycket enkla förutsättningen att svensk säkerhetspolis alltid rekryterat just poliser. Alltså hade GRU kunnat rekrytera studenter och övertyga dem om att ge upp sina akademiska studier och i stället söka till polisskolan i Solna. Fortsättningen blev sånär som på enstaka undantag alltid densamma. De behövde inte ens söka till säkerhetspolisen efter några års tjänst, de blev själva – ibland till och med spelat motvilliga – rekryterade dit. I tjugofems års tid hade det varit den naturliga inkörsporten.”
Om ”aphuset på kungsholmen” ur Fiendens fiende:
”Den korrekta nedsättande termen för svensk säkerhetspolis är aphuset på Kungsholmen och den term vi använder för KG är alltså tjekan och tjekister.”
Om KGB ur Nationens intresse:
”... KGB hängde över axeln på Intourist för att hitta rekryter bland olika resenärer eller bombarderade de stora hotellen i Moskva med svalor så att sedlighetspolisen till slut resignerat efter att alltför många gånger fått sina gripna horor utplockade av någon arrogant typ som viftade med röda fruktade KGB-kortet.”
Om sin ryske vän Jurij Tjivartsjev ur En medborgare höjd över varje misstanke:
”Generallöjtnant Jurij Tjivartsjev var biträdande chef på den militära ryska underrättelsetjänsten GRU, dom heter detsamma i dag som på sovjettiden, började Carl något lättad över att ovidkommande sidospår äntligen var passerade. Han har nu avslöjats som min viktigaste källa, den som gjort det möjligt för oss och britterna att komma till ett slut på den där ryska operationen i London. Han är anklagad för spioneri och landsförräderi.”
