Jan Guillou hävdar att den information han gav KGB var "meningslös" och kallar sina hemliga möten med KGB:s Jevgenij Gergel för "icke-händelser".
- Så brukar utpekade agenter försvara sig, säger Oleg Gordievskij.
Den förre KGB-chefen har en helt annan uppfattning än Guillou om vad som egentligen är "meningslöst".
- Jag arbetade i ett år med Jevgenij Gergel. Vi satt i samma rum på den skandinaviska avdelningen i KGB:s högkvarter. Jevgenij hade stora framgångar i Sverige och gjorde karriär efter sina insatser där, säger Oleg Gordievskij.
- Jag skulle tro att Gergel hade två, högst tre, agenter i Sverige.
Jan Guillou beskriver sina möten med Gergel och KGB-officeren som efterträdde honom som harmlösa.
- Vi satt mest och pratade politik.
Men det var precis just det som var Gergels uppdrag i Sverige, enligt Gordievskj.

"Bästa tänkbara källorna"

- Gergel var chef för KGB:s politiska sektion i Stockholm. Hans uppdrag var att samla in information om politiska frågor och då är en ung journalist ett utmärkt val. Vi inom KGB hade fått lära oss av den engelske spionen Kim Philby att journalister var de bästa tänkbara källorna, mycket bättre än politiker även om KGB under de här åren hade vissa försänkningar på svenska utrikesdepartementet.
Det visar sig nu att Jevgenij Gergel på många sätt var en ovanlig person men också en synnerligen skicklig KGB-officer.
- Han kom till KGB efter kriget. Han hade varit soldat och hade en skottskada i benet. Men Gergel var speciell. Mycket noggrann, mycket flitig och väldigt framgångsrik och en man med humor. Han var mycket hjälpsam mot mig, säger Oleg Gordievskij.
Ett bevis på Gergels framgångar och hans anseende inom KGB är att han användes flitigt utomlands.
- Gergel hade många utlandsposteringar. Det är mycket ovanligt.
En rekrytering som Jan Guillou var, enligt Oleg Gordievskij, värdefull på många sätt. Bara att ha lyckats med det var en fjäder i hatten.
- Efter Ungernrevolten 1956 och Prag-våren 1968 hade ju många förstått vad Sovjetunionen egentligen stod för. Det var svårt för KGB att rekrytera. I Danmark lyckades vi till exempel inte rekrytera en enda journalist under min tid där. Trots att danskarna gärna satt på krogen och drack så var de trogna sitt land.
Vad Gergel gjorde under sina möten med Jan Guillou var detta, enligt Gordienskij.
- Det handlade om att skaffa så mycket information som möjligt om svensk inrikespolitik, om till exempel Sveriges inställning till Sovjetunionens dåvarande motståndare Kina och att utnyttja de kunskaper som just en journalist har om svenskt samhällsliv och regelverk på många olika plan.

Rapporterade till Moskva

I Gergels uppdrag ingick också att rapportera varje möte till Moskva.
- Sådana rapporter gick till chefen för KGB:s skandinaviska avdelning på KGB:s högkvarter i Moskva. Denne lämnade i sin tur den vidare till en biträdande avdelningschef. Efter att ha läst igenom rapporten gav den biträdande chefen nya instruktioner och om det ansågs nödvändigt beslutade han också att det skulle betalas ut ett arvode, säger Oleg Gordievskij.
Arvoden på den här tiden var ofta blygsamma.
- KGB hade inte särskilt mycket pengar att dela ut. Först senare kunde agenter få 100 000-tals kronor. På den här tiden kunde man få högst 300-400 kronor, säger Oleg Gordievskij.

Fick 800 kronor

Jan Guillou fick enligt egen utsago 800 kronor.
Jevgenij Gergel berättade aldrig för Gordievskij vem eller vilka personer han haft hemliga möten med under sin tid i Sverige.
- Han nämnde aldrig något sådant, säger Oleg Gordievskij.
Men han kan som tidigare KGB-chef dra vissa slutsatser om hur hans tidigare arbetsgivare bedömde Jan Guillou.
- Om de hade kontakt med honom i fem år så har man ju ansett att han var värdefull.