FICK SE DOKUMENTEN. I går förmiddag fick Jan Guillou för första gången läsa Säpos handlingar om honom. Han satt länge vid köksbordet i lägenheten på Östermalm och läste koncentrerat sida efter sida. Foto: Micke Ölander
FICK SE DOKUMENTEN. I går förmiddag fick Jan Guillou för första gången läsa Säpos handlingar om honom. Han satt länge vid köksbordet i lägenheten på Östermalm och läste koncentrerat sida efter sida. Foto: Micke Ölander

Jan Guillou hemlig agent åt Sovjet

Publicerad
Uppdaterad
Säpo-dokument visar att IB-avslöjaren och författaren Jan Guillou under slutet av 1960-talet lät sig värvas som hemlig agent av ryska säkerhetstjänsten KGB.
Guillou hade under fem års tid hemliga möten med bland andra den sovjetiska KGB-officeren Jevgenij Gergel.
När Expressen i går visade Jan Guillou dokumenten valde han att för första gången bekräfta att han verkligen utfört uppdrag åt KGB:
- Jag fick också betalt och fick skriva på kvitton, säger Jan Guillou till Expressens Micke Ölander.
Jan Guillou är sannolikt Sveriges mest kända journalist, ryktbar framför allt för att han tillsammans med Peter Bratt avslöjade den hemliga militära spionorganisationen IB 1973.
Han har tjänat tiotals miljoner på sina storsäljande romaner om den svenske hemlige agenten Carl Hamilton, som ofta slogs mot just KGB och dess militära motsvarighet GRU.
Högt på bästsäljarlistorna just nu ligger Guillous yrkesmässiga memoarer "Ordets makt och vanmakt", där han i detalj beskriver sin framgångsrika karriär.
Men varken där - eller någon annanstans - nämner han med ett ord sina hemliga kontakter med den sovjetiska säkerhetstjänsten KGB.

20-tal sidor om Guillou

På Expressens begäran har Riksarkivet hävt hemligstämpeln på ett stort antal dokument från säkerhetspolisen om Jevgenij Ivanovitj Gergel, som i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet var resident - den lokala chefen - i Stockholm för den fruktade sovjetiska säkerhetstjänsten KGB.
Säpos akt på honom omfattar cirka 700 sidor, varav ett 20-tal handlar om Jan Guillou.
Dokumenten visar att säkerhetspolisen fick upp ögonen för Jan Guillous relation med KGB-chefen Gergel redan 1967.
Dokumenten avslöjar att det var Guillous näre vän och kollega på tidningen FIB/Aktuellt Arne Lemberg - senare anställd på Expressen och 1979 mördad av Idi Amins trupper under ett reportageuppdrag i Uganda - som slog larm till Säpo om Guillous misstänkta koppling till KGB.

Kontaktade Säpo

Arne Lemberg kontaktade våren 1967 Säpo-intendenten Per-Gunnar Vinge och gav honom en fyrsidig pm där han pekade ut Jan Guillou som KGB-agent.
I sin PM, författat den 14 april 1967, förklarar Lemberg för Säpo varför han väljer att anmäla sin vän:
ANMÄLDE GUILLOU. Journalisten Arne Lemberg berättade för svenska säkerhetspolisen att Jan Guillou arbetade för KGB. - I dag på förmiddagen, efter 20-30 timmars betänketid, ringde jag intendent Vinge och informerade honom om vad jag visste. Jag hade en tanke och det var att gå till amerikanska ambassaden och kanske senare få en bra story i tidningen. Två saker gjorde att jag avstod; det är olagligt att inte informera svenska säkerhetstjänsten, jag förstod att min eventuella story inte skulle kunna publiceras i Fib/Aktuellt eftersom den eventuelle uppgiftslämnaren fanns på tidningen.
Lemberg skriver detaljerat om Guillous kontakter med KGB-chefen Gergel.
I sin PM skriver Arne Lemberg bland annat om ett tillfälle när Jan Guillou ska erkänt att han utförde uppdrag mot betalning åt Gergel:
- Efter en timmas diskussion lättade Jan sitt hjärta och sa att han faktiskt fått betalt för det material han lämnat till ryssen, ca 600 kr.
Expressens reporter Micke Ölander träffade i går på förmiddagen Jan Guillou i hans hem på Östermalm i Stockholm.
När han ser dokumentationen väljer han nu att för första gången bekräfta att misstankarna om att han tog uppdrag från med den sovjetiska säkerhetstjänsten till stora delar är korrekta.
När Jan Guillou läser vännen Arne Lembergs pm skakar han på huvudet.
- Nu förstår man hur det måste ha känts för de som läst sina Stasi-akter, säger han.

Hade inte en aning

I 40 år har han inte haft en aning om att hans bäste vän anmälde honom till Säpo för misstänkt spioneri för Sovjetunionen.
Trots att handlingarna också ingår i Jan Guillous egen Säpo-akt så har de hemlighållits för honom.
- Jag har sett delar av min akt. Men inte detta, säger Jan Guillou.
Jan Guillou berättar hur det gick till när han lät sig värvas av KGB - och hur det gick till när han första gången träffade mannen som skulle bli hans handledare, KGB-officeren Gergel.
- Jag arbetade då på FIB/Aktuellt och träffade 1967 Gergel på en mottagning på sovjetiska ambassaden i Stockholm. Han kom fram och bjöd mig på kaviar och vi började prata politik. Sedan frågade han om vi inte kunde träffas och äta lunch. Jag fattade snabbt galoppen och pratade därför med Arne Lemberg.
Guillou hävdar att han valde att nappa på KGB:S inviter för att journalistiskt kunna avslöja hur KGB opererade i Sverige.

"Försökte avslöja KGB"

- Planen var att försöka avslöja KGB, säger han.
Jan Guillou bekräftar att uppgifterna om att han utförde uppdrag åt KGB - och att han också tog emot betalning av spionorganisationen - stämmer.
- Jag skrev någon slags politisk artikel om socialdemokratenas förhållande till Vietnam.
En analys?
- Fullständigt meningslös och mer som en metod för att etablera hur samarbetet ska gå till, säger Jan Guillou.
KGB-OFFICEREN. Jevgenij Ivanovitj Gergel var den lokale KGB-chefen på ambassaden i Stockholm - och Jan Guillous handledare. Men Arne Lemberg påstår också, när han vänder sig till säkerhetspolisen, att Jan Guillou ska ha bett om hjälp att genomföra ett betydligt mer känsligt uppdrag.
Lemberg återger vad Guillou ska ha sagt till honom:
- Min nästa uppgift är att stjäla en intern telefonkatalog från amerikanska ambassaden. Men jag vill inte visa mig där, om du vill vara med kan du stjäla den, ska Guillou ha sagt.
Arne Lemberg säger till Säpo att han faktiskt åkte till amerikanska ambassaden, men att det var en avledande manöver för att inför Guillou låtsas vilja hjälpa till. Efter besöket ska han ha gjort klart för Guillou att uppgiften var omöjlig att genomföra.
Jan Guillou säger sig inte ha något minne av det påstådda uppdraget.
- Det tror jag är påhitt, säger Jan Guillou.
Säpo:s ledning reagerade direkt efter att ha läst Arne Lembergs pm. Fem dagar senare kallas han till ett förhör på Säpo.

Höll kontakten till 1972

Förhöret hålls av en Roland Olsson som tar emot Arne Lemberg på sitt tjänsterum. Roland Olsson skriver ett nästan nio sidor långt pm med 22 punkter.
Säpo-mannen konstaterar dock i en separat handling att det som Lemberg beskrivit knappast kan anses vara brottsligt.
Men det hindrar inte Säpo att omgående inleda spaningar mot Guillou och Gergel. Men enligt handlingarna sker det bara en gång.
Jan Guillou säger själv att han upprätthöll kontakten med KGB ända fram till 1972, men att Gergel byttes ut som handledare efter ett par år.
- Jag övertogs av en annan ryss som var en yngre förmåga. Vi gjorde aldrig något annat än att prata politik. Jag kommer inte ihåg att den här ryssen bad om sådana tjänster som Gergel bad om, säger Jan Guillou.

Berättade aldrig

Jan Guillou hade vid det laget fått sparken från tidningen FIB/Aktuellt.
Istället blev han senare anställd på Folket i Bild/Kulturfront.
Han uppger också att han aldrig berättade om dessa mycket känsliga kontakter för någon av sina arbetsgivare under åren han hade kontakt med KGB.
- Det var ingen idé att gå till chefredaktören förrän man verkligen hade en story. Och på FIB/Kulturfront var risken för stor med att prata om känsliga ämnen. Vem som helst kunde bli medlem och palestinarörelsen var så infiltrerad, förklarar Jan Guillou.
Jan Guillou förnekar att han utfört något verkligt spioneri åt KGB.
- Det blev bara en enda rad av icke-händelser och det är inte brottsligt att träffa utländska säkerhetstjänster, säger Jan Guillou.
Skälet till att han till slut bröt med KGB, säger Guillou, var att han under 1972 börjat arbeta med IB-avslöjandet.
- Sista gången jag träffade honom sa jag att vi kommer aldrig mer kunna ses mer. Vi kommer att skriva något som ni inte vill att någon ska tro att ni är inblandade i, säger Jan Guillou.
Mötet blev också det sista han hade med KGB.
- Sedan dess har jag rest till Sovjetunionen 6- 7 gånger men ingen har tagit kontakt med mig, säger Jan Guillou

"Valde att inte ta med det"

För bara några veckor sedan gav han ut sina yrkesmässiga memoarer, "Ordets makt och vanmakt". På de 475 sidorna nämner han inte med ett ord sina kontakter med KGB-översten Gergel, eller att han i journalistiskt syfte skulle ha låtit sig värvas som KGB-spion.
- Jag valde att inte ta med det eftersom jag faktiskt aldrig lyckades göra något avslöjande av KGB, säger Jan Guillou.
Jevgenij Ivanovitj Gergel är, enligt en talesman för ryska ambassaden, avliden sedan flera år.

"Kan förstöra liv"

När Expressen vid ett tidigare möte under arbetet med det här reportaget träffade Jan Guillou och frågade om KGB-officeren Gergel svarade Guillou avvisande:
- Det där är uppgifter som kan förstöra en människas liv.
Vid intervjun i går frågade Expressen:
Vad menade du när du sa att det här kan förstöra en människas liv?
- Jag tänkte på Expressens löpsedel, mitt namn och orden sovjetisk agent.
Du menar ditt hemliga liv som KGB-agent?
- Det är just den rubriken jag inte tycker är så kul, säger Jan Guillou.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag