Jan Guillou: "Det var ett extraknäck"

Publicerad
Uppdaterad
ÖSTHAMMAR. Jan Guillou beskriver sina mångåriga kontakter med ryska säkerhetstjänsten KGB som en "rolig historia" om jakten på det stora spionavslöjandet.
- Jag var 22 år och trodde att jag skulle avslöja KGB, säger Jan Guillou till Expressen.
När Expressen träffar Jan Guillou i hans hus utanför Östhammar betonar han gång på gång att hans KGB-kontakter mellan åren 1967 och 1972 var en "liten, rolig historia" och att han som ung, lovande journalist tillsammans med kollegan Arne Lemberg ville göra det stora KGB-avslöjandet.
- Vi trodde väldigt barnsligt att om man bara tar sig in i organisationen så är det som att bli introducerad till maffian, att bli en "made man", få komma in i ett rum bland de andra spionerna.
- Så går det absolut inte till.

"Ekonomisk relation"

"EN ROLIG HISTORIA." Det är Guillous beskrivning av Expressens avslöjande att han har varit KGB-agent. "Jag var 22 år och trodde att jag skule avslöja KGB", säger han. Foto: Christian ÖrnbergJan Guillou beskriver att de tjänster han utförde åt KGB var att skriva två texter åt dem - bland annat en analys av Centerpartiets ungdomsförbunds syn på Vietnamkriget och utrikespolitiken.
- Det var bara som extraknäck som om man skulle skriva för en annan tidning. Men det var också för att de ville etablera en ekonomisk relation, låt vara i en liten skala - 800 kronor.
- Vi fantiserade vildsint: vad blir nästa steg? Snart kommer de avslöja sig. Men icke så.
- Tvärtom upphörde den verksamheten och det hela fortsatte bara som politiska diskussioner på liknande sätt som man har med andra människor.
Men trots att Jan Guillou säger att han snabbt insåg att KGB-kontakterna inte skulle leda till något journalistiskt avslöjande - och att kontakterna bara blev politiska diskussioner - fortsatte han med dem i fem år.

"Kul och bildande"

Men det pågick under fem år, insåg du inte det tidigare?
- Jo då, men sen var det inte konstigare än att träffa sossar och prata om socialismen, eller att jag då och då träffade en kille från amerikanska ambassaden som troligen jobbade för CIA.
- Stockholm var då vid den tiden mycket mer tumultartat i den här typen av umgänge, ungefär som i Wien i mellankrigstiden. Det var ganska kul och bildande.
Men tanken att på det här sättet komma åt en spionorganisation och avslöja den - den fick man avfärda ganska snabbt.
Jan Guillou beskriver att han då som ung journalist var ganska ointressant och ingen bra informationskälla till KGB.
- Jag var helt enkelt ett namn för framtiden, en påläggskalv för nån gång i framtiden. "Tänk om han tröttnat på sin journalistik och plötsligt blir diplomat eller hamnar på UD eller nåt departement". Då hade det blivit betydligt mer spännande ur KGB:s synvinkel.
KGB-kontakterna tog slut året innan det stora IB-avslöjandet.
- Det sista året träffades vi mer sällan.
- Det var mer för båda parter att bibehålla en politisk kontakt. Då var jag på Folket i Bild/Kulturfront och såg att nu kommer vi kunna göra det stora avslöjandet som jag alltid drömt om inom kanske ett år.
- Då blev den här leken allvarlig på ett helt annat sätt.

"En återvändsgränd"

- Jag kunde säga till den här killen som jag då träffade att nu är det sista gången vi ses, vi kommer aldrig mer ha nån kontakt från och med nu.
Men Guillous "extraknäck" som skribent för KGB tog han inte heller upp i sina nyutkomna memoarer "Ordets makt och vanmakt: mitt skrivande liv" där det mesta andra skrivandet som den unge Guillou gjorde finns med.
Varför tog du inte med det här i dina memoarer?
- Nej, ett problem med memoarerna var att de inte skulle bli tusen sidor.
- Det här var en återvändsgränd, en liten rolig historia, som inte ledde nånstans.
- Skriver jag det här så kommer min bok fullständigt drunkna i publicitet om en liten detalj som denna. Det blir löpsedlar, "KGB-agent", och sen kommer ingen kunna värdera boken annat än utifrån det.

"Ett namn för framtiden"

Hur tror du att det här påverkar bilden av dig som journalist?
- Jag tror inte att det påverkar bilden särskilt mycket för det är för mycket, för underligt, för konstigt, för orimligt. Det blir några dagars publicitet.
Ångrar du nåt?
- Det är svårt.
- Nu när jag vet väldigt mycket om underrättelsetjänst - det har gått en IB-affär och tiotusentals sidors läsning i facklitteratur och tio spionromaner - vet jag allt som jag inte visste som 22-åring.
- Åt 22-åringen kan jag bara överseende skaka på huvudet och säga: "Unge man, akta dig".

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag