Ingen reagerade på de döva barnens larm

Publicerad

De döva elevernas larm var på väg att försvinna för alltid.

Dövskolornas högsta chef - gymnastiklärarens tidigare kollega - struntade i att utreda decennier av sextrakasserier.

Först efter Expressens konfrontation har fallet nu anmälts till Skolinspektionen och DO.

Förnedrande troskontroller på led, ofredanden i duschen, trakasserier i omklädningsrum och ansvariga som tystat ner.

15 tidigare elever berättade igår om sexuella trakasserier sedan tidigt 1970-tal på de största statliga dövskolorna.

Sveriges Dövas Riksförbund, Hörselskadades Riksförbund och Sveriges Dövas Ungdom reagerade starkt på uppgifterna och krävde en utredning och upprättelse för offren.

Expressens fortsatta kartläggning visar att eleverna, gång på gång, försökt att slå larm.

• Klara - som på 1980-talet berättade för sin mamma som ringde rektorn utan resultat.

• Hanna - som larmade en lärare, men fick en utskällning av gymnastikläraren. Och som senare berättade för både biträdande rektorn och rektorn utan något krafttag i frågan.

• Madelene - som larmade flera lärare och skolsköterskan men säger att hon "möttes av en mur".

• Karin - som berättade för sin mamma som tog upp ärendet i skolans föräldraförening, som står i direktkontakt med rektorn, utan resultat.

• Tidigare kuratorn på Manillaskolan - som bekräftar att hon "hört saker" som bollats vidare till skolledningen, som inte agerat.

Polisanmälan - men för sent

Men våren 2013 bestämde sig fyra elever för att än en gång försöka berätta. Eleverna, bland dem Hanna, gjorde då en polisanmälan om sexuellt ofredande. Men det var för sent.

Polisen bedömde berättelserna som trovärdiga men tvingades lägga ner på grund av preskriptionstiden.

"Fördjävligt att han fått hålla på så länge", skrev en av poliserna i ett sms.

Eleverna satte då sitt hopp till Specialpedagogiska skolmyndigheten, spsm. Det är myndigheten som driver dövskolorna och lyder direkt under regeringen genom ett så kallat regleringsbrev.

Tidigare eleven Hanna, i dag i 30-årsåldern, träffade spsm:s generaldirektör Greger Bååth och chefsjuristen Ulrika Ehlin den 27 september i år. Hon berättade hela historien. Generaldirektören lovade en utredning "om vad som hänt bakåt i tiden", enligt ett mejl till Hanna som Expressen tagit del av.

Men bara två veckor senare kom ett nytt mejl, från chefsjuristen, till Hanna. Utredningen om sextrakasserierna hade redan avslutas:

"...där kommer vi inte vidare, den utredningen har vi därför avslutat."

Efter bara två veckor hade alltså den ansvariga myndighetens utredning - som skulle visa sig handla om decennier av sexuella trakasserier - slängts i papperskorgen.

- Det är hemskt. Man brydde sig aldrig om att ta reda på vad som hänt. Det tycker jag är tjänstefel, säger Hanna.

Kontaktade bara ett fåtal

Spsm:s chefsjurist Ulrika Ehlin förklarar nedläggningen med att man inte hittat någon dokumenterad varning mot läraren och att de inte fått kontakt med fler elever.

- Bara en tidigare elev har velat prata med oss, säger hon till Expressen.

- Vi har letat efter en varning. Men inte kunnat hitta nån varning som är dokumenterad.

Men Expressen kan visa att spsm aldrig gjorde några allvarliga ansträngningar att få fram hela sanningen.

Av mejlkonversationen mellan chefsjuristen och Hanna framgår att myndigheten enbart kontaktade ett antal personer i personalen.

Några försök att nå andra elever, och få hela bilden, gjordes inte alls.

Myndigheten struntade också i att kontakta den dåvarande rektorn, Anita Bengtar. Därmed fick de inga närmare uppgifter om att läraren faktiskt hade varnats och följts upp under flera år, uppgifter som Expressen snabbt får bekräftat när vi når Bengtar.

På myndigheten förblev ärendet en isolerad händelse. En berättelse från en enda elev om en begränsad period under 1990-talet.

Kollega med läraren

Men varför lades utredningen ner så snabbt?

Expressen hittar arkivhandlingar från Birgittaskolan som visar att Greger Bååth och gymnastikläraren i flera år har arbetat tillsammans. De jobbade tillsammans på skolan under stora delar av gymnastiklärarens tid där under 1970-talet och 1980-talet. Samtidigt som trakasserierna ska ha pågått. Greger Bååth var då kurator, med ansvar att fånga upp den typen av händelser i samtal med eleverna.

Är det inte anmärkningsvärt att du fattar beslut i en utredning som rör en tidigare kollega?

- Nja, vi har ju inte fattat beslut om utredning utan om kartläggning och jag tror att du syftar på att jag under ett par år hade ett vikariat som kurator på Birgittaskolan och kan inte påminna mig att den här diskussionen på något sätt förekom då. Så jag ser inga knepigheter i det här.

Men formellt har du ju lagt ner en utredning som gäller en tidigare kollega?

- Nja, det är en tidigare anställd inom den här verksamheten, och vi har som sagt inte gjort en utredning utan en kartläggning.

- Kommer det nya uppgifter så är det klart att vi kan kartlägga vidare.

Varför tog ni inte fasta på varningen som faktiskt gjordes 1999 av dåvarande rektorn Anita Bengtar?

- Det var inget vi fick fram. Utan det vi fick fram var att man hade haft någon form av samtal kring situationen under idrottslektionerna men att det inte hade föranlett nån åtgärd eller föranlett nån dokumentation av händelsen. Vi kunde inte hitta det.

Men ni pratade med Anita Bengtar?

- Nej, vi pratade med de personer som den här före detta eleven angav som viktiga att ta kontakt med. Det var ganska många personer. Vi försökte följa upp det på det sättet. Men det kunde inte vi hitta.

"Är olyckligt"

Senare medger han dock att man inte ens kontaktat alla personer på Hannas lista.

När Expressen i intervjun frågar om Greger Bååths kontakter med gymnastikläraren nämner han också enbart att de var kollegor en kortare period under 1970-talet. Han nämner inte att de också arbetat tillsammans på skolan under stora delar av 1980-talet. Det visar sig först senare när Expressen än en gång konfronterar Bååth med uppgifter ur hans tjänsteintyg som tydligt visar hans tjänsteår på skolan.

- Det är olyckligt om du uppfattar detta som underhållande av information, vilket absolut inte var en avsikt från min sida, svarar Bååth.

Men i den första intervjun nämner han heller inte att han träffat gymnastikläraren strax före mötet med Hanna och den nedlagda utredningen.

Den uppgiften hittar Expressen i stället i ett nedlagt polisärende om förtal, där gymnastikläraren sade sig ha fått anonyma brev om sextrakasserierna.

Gymnastikläraren skriver:

"Jag har även valt att kontakta Specialskolemyndighetens generaldirektör Greger Bååth för att berätta om allt som hänt". Han skriver att han genom spsm fick en försäkran om att det inte fanns någon anmälan mot honom, vilket han sedan kunde hänvisa till i sin polisanmälan.

- Det slog mig inte att jag skulle nämna det korta mötet, svarar Greger Bååth.

Vänskapsbanden

Som en röd tråd genom hela dövskandalen löper vänskapsbanden mellan historiens nyckelpersoner.

Lärare och rektorer som fått veta saker har i flera fall varit nära vän med den inom dövvärlden inflytelserika gymnastikläraren. En lärare som ska ha struntat i larm på 1990-talet umgicks privat med gymnastikläraren. En rektor som ska ha fått veta saker på 1980-talet var också en nära bekant. Och till och med generaldirektören som år 2013 skulle utreda honom har en relation till gymnastikläraren.

- På ett sätt har döva sina egna regler. Alltså vi lever ju precis som ni hörande, men man är mer isolerad. Det är en liten värld, det är mycket jäv. Många har gått på samma dövskolor, man är vänner sedan barndomen. Och man skyddar varandra, säger Karin, en av eleverna från Manillaskolan.

Först efter Expressens konfrontation väljer spsm nu att anmäla ärendet vidare, till Skolinspektionen och Diskrimineringsombudsmannen.

Men anmälan handlar fortfarande bara om kränkande behandling mot en enda elev och gäller en begränsad period under 1990-talet.

Det var allt myndigheten brydde sig om att ta reda på. Och så blev barnens larm, än en gång, begravda i tystnad.

Gymnasikläraren har avböjt att ställa upp på en intervju. I ett brev till Expressen förnekar han att han gjort någonting olämpligt och hävdar att han "agerat i sin lärarroll i enlighet med stadgar och regler som finns inom verksamheten".

Han skriver att vittnesmålen om sextrakasserier, från en rad tidigare elever, "gjort mig oerhört förkrossad eftersom jag inte på något sätt upplever att något liknande har skett".

 

Fotnot: De tidigare eleverna har i texten fingerade namn.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida