Rätz bodde i ett hörnhus i ett nybyggt bostadsområde i en liten stad i Storbritannien. Gatan var så ny att den inte fanns i kartböcker när han bodde där. Huset, som har fyra sovrum och en trädgård, byggdes 2004. Trädgården skyddas av en hög mur. - Det här en lugn gata. Här finns ingen brottslighet och man flyttar hit för att få bättre boende billigare, säger grannen Roy, 30.

Höll sig för sig själv

Flera av grannarna minns Peter Rätz, men säger att han höll sig för sig själv. Ingen minns hans namn. Ingen visste att han var svensk. De gissade att han var tysk eller skandinav. - Han hejade och var alltid vänlig och glad. Men man kunde aldrig lära känna honom. Det blev mest att man vinkade, säger Sam, 38, med sonen Matthew, 4. - Han verkade alltid vara på väg in i huset eller därifrån. Rätz närmaste granne intygar samma sak. Bara ett trästaket skiljer deras trädgårdar. - Nu när jag tänker på det så pratade vi faktiskt inte en enda gång på allvar med varandra. Fast att vi bor bredvid varandra. Det blev bara hälsningsfraser. Med de andra grannarna pratar jag mer, säger Roy. - Han kom vid jul och stannade några månader. Vänlig men reserverad är bästa sättet att beskriva honom, säger Sam. Peter Rätz fick stränga order om att inte prata med grannarna. - Det var som ett fängelse. Fast lite bättre. Men jag hade inga egna saker. Alla möbler var hyrda, säger Peter Rätz i dag.

"Stod inte rätt till"

En annan granne misstänkte att allt inte stod rätt till. - Jag fick faktiskt ett julkort. Och det kändes konstigt eftersom han aldrig sa mer än hej. Men på den här gatan skickar alla julkort till varandra. Och han skickade till alla grannar. Så egentligen gjorde han precis vad som förväntades på den här gatan trots att han var ny. - Det var skönt att känna sig trygg. Men väldigt jobbigt att leva i ovisshet. Ingen kunde ge några besked, inga svar. Men det var ett bra land. De stora mc-klubbarna finns inte där, säger Peter Rätz. En av få människor som Rätz tydde sig till var förtidspensionerade busschauffören Lawrence, 64. Han bor mitt emot Rätz hus tillsammans med hustrun Nancy, 58. - Det snöade vintern han kom hit och för oss är det en stor sak. Det är ovanligt. Så jag gick ut och pratade väder med honom. Då berättade han att det var en meter snö hemma i Sverige som han precis lämnat. Och att den lilla pudersnön vi hade var ingenting för honom. - Jag är gammal busschaufför, så han gav mig lite tips hur man kör i snö och sådant. Men han sa aldrig vad han jobbade med, men eftersom han var hemma mycket och jag är förtidspensionär så pratade vi ofta. Jag gillade honom verkligen. - Han var en underbar man. En vacker själ. Varm och omtänksam. Jag vet inte varför, men det fanns en osagd regel om att jag inte skulle ställa för många frågor. Och jag brukar respektera sådant. Det har jag alltid tyckt har varit viktigt och jag tror att han upptäckte det draget hos mig nästan genast. - Vi brukade prata om vilka plantor han hade som min trädgård saknade.

"En dag var han bara borta"

- Men vi håller inte kontakten i dag. Och jag vet inte var han är i dag. En dag var han bara borta. Shayna, 30 bor i Rätz hus i dag. - Huset var nybyggt när han flyttade in. Det är ett jättefint hus. Här bodde han bra. Det är fyra sovrum och en fin trädgård.