Odlar hemma. Trebarnspappan Niklas odlar marijuana hemma i radhuset. Han hoppade på odlingsvågen när den kom för sju-åtta år sedan. Cannabis har blivit ett alternativ till alkohol för honom. "Barnen vet att det inte är något för dem, precis som kaffe eller vin. De har sett oss röka gräs och kan jämföra med en svensk fyllefest, där folk börjar skrika eller slåss." Foto: Hasse Eriksson
Odlar hemma. Trebarnspappan Niklas odlar marijuana hemma i radhuset. Han hoppade på odlingsvågen när den kom för sju-åtta år sedan. Cannabis har blivit ett alternativ till alkohol för honom. "Barnen vet att det inte är något för dem, precis som kaffe eller vin. De har sett oss röka gräs och kan jämföra med en svensk fyllefest, där folk börjar skrika eller slåss."  Foto: Hasse Eriksson

Han odlar knark i sin garderob

Publicerad
Uppdaterad
Så länge barnen mår bra och det finns mat i kylskåpet förstår jag inte problemet.
Vi har blivit ett narkotikaproducerande land i dag, vilket vi inte har varit tidigare. Cannabisplantorna växer så att det knakar på villatomter och i svenska hem. Polisen gör rekordbeslag - men hemmaodlarna blir bara fler.
I dag rullar småbarnsmammor jointar i tvättstugan. Pundaren bär cykelhjälm. Din granne kan vara en knarkkung - och langaren en respekterad kulturarbetare.
Enligt lagen är de missbrukare och kriminella, riskerar att få fängelsestraff, förlora familj, vänner och karriär. Men det hindrar inte svenska folket från att röka på.
- Jag är ju ingen pundare, säger trebarnspappan Niklas i Dalarna, som odlar gräs hemma i radhuset.
Sverige är numera självförsörjande på marijuana. Här är historien om hur våra ikeagarderober blev de nya knarkförråden.
Det är i princip som att ladda ner recept på en maträtt.
Trebarnspappan Niklas, 35, öppnar dörren till klädkammaren i hallen.
Det starka ljuset från lamporna bländar först. Sen vänjer man sig och ser marijuanaplantorna som prunkar i plasthinkar på golvet. Några har klumpar längst ut, som klibbiga bölder längs med grenarna. En frän doft sticker i näsan.
- Jag har "gröna fingrar", säger Niklas stolt.
Han är en av alla de svenskar som köpt ett par bordsfläktar på Clas Ohlson, släpat hem påsar med kravmärkt blomjord och byggt en liten knarkfabrik hemma i radhuset.
Den torkade marijuanan förvaras i genomskinliga tupperwarelådor i frysen. Barnen vet att de inte får säga ett knyst om "pappas blommor" på dagis.

Inget problem

Niklas ger krukväxterna en dusch med sprejflaskan och plockar omsorgsfullt med bladen.
- En del tycker att man är missbrukare om man röker varje dag. Men så länge barnen mår bra och det finns mat i kylskåpet förstår jag inte problemet. Vad gör det om jag tar en joint ibland? säger han.
Jag har alltid förknippat cannabis med hippies, amerikanska collegestudenter och i stort sett alla människor med sandaler och dreads.
Min enda egna erfarenhet av så kallad braja begränsar sig till några bloss på en torftig joint (samt nojan som följde därefter) för många år sedan, på en grusparkering i Örebro. Därför blir jag lite paff när en medelålders bekant berättar om en prudentlig parmiddag han nyligen bjudits in till - som slutat med att några av landets mest sofistikerade och intellektuella kulturpersoner fnittrande ramlat ihop i en hög på golvet.
Höga som hus.

Gräseliten puffar på

- När vi hade ätit klart langade värden fram en hel påse med gräs, berättade min bekant, som själv gett ut flera böcker.
Fenomenet inte är ovanligt, visar det sig. Det omtalade kokainmissbruket bland mediekändisar på Stureplan känns plötsligt som ett marginellt problem när sanningen om gräseliten rullas upp.
Dramatenskådisar, romanförfattare, medieproducenter, bokförläggare, musiker, akademiker och liberala kulturjournalister - alla erkänner att de "puffar". Det bolmas hejvilt på den kända skådespelerskans 60-årsfest, runt matsalsbordet i den ståtliga läkarvillan och framför frilansjournalistens dator.
Flera beskriver sin drogkonsumtion som ett intellektuellt alternativ till det fördummande underklassupandet:
- Jag tror att det var poeten Raymond Carver som sa att marijuana fick honom att se saker ur ett annat perspektiv. Vi som röker på är tänkande människor, som gillar att diskutera och analysera. Alkohol blir man bara korkad av, säger en forskare på Stockholms universitet.
En socialantropolog berättar att han måste röka på för att inte dö av uttråkning över sina böcker och tjocka avhandlingar. En poet erkänner att han försökt skriva en hel diktsamling med jointen i mungipan:
- Fast det blev tyvärr bara skit, alldeles för långa resonemang.

Langar till flera

Ola, 47, är en etablerad kulturjournalist som skrivit i flera av landets största dagstidningar och jobbat för Sveriges Radio.
Han är även kulturelitens egen knarklangare. Odlingen i rabatten bakom sommarstugan förser flera av hans vänner i branschen.
- En gång fick jag panik när jag kom dit. Plantorna hade växt i rekordfart och såg ut som julgranar på tomten, säger han.
På 80- och 90-talet var det kokain som romantiserades i kulturkretsar. Alla ville vara som den iskalle, kolastinne författaren Bret Easton Ellis.
Nu har de vita linorna ersatts av nya gröna vågen.
I dag äter man organiska böngroddar, tänker på klimatet och tankar biobränsle.
"Kan man tänka sig en nyöppnad krog på Söder som erbjuder icke-ekologiska rätter?" som DN På stan skrev nyligen, apropå de miljömedvetna storstadsidealen.
Det kravodlade gräset betraktas helt enkelt som en del i denna jordnära livsstil.
Garderobsodlingen ger ju inte bara "närproducerat" en ny innebörd, utan är också ett sätt för kulturklicken att förverkliga sina lantbrukardrömmar - utan att ens behöva resa utanför tullarna.
- Jag tar en pilsner och röker framför "Så ska det låta" på fredagskvällen, säger Ola.
Marijuanan gömmer han i kryddskåpet, bredvid oreganon. Eftersom han alltid blir vrålhungrig efter en joint brukar han ställa fram en skål äpplen på bordet. Nyttigare än att vräka i sig chips och godis, förklarar han.
- I dag är röka gräs ungefär som att ta ett glas rödvin. Man slappnar av och kan prata om relationen till sin fru eller om vad man ska göra av sitt liv. Det kommer fram känslor som sitter långt inne.

Hittar mer marijuana

Redan för ett par år sedan märkte Rikskriminalpolisen att något höll på att hända med svenskarnas knarkvanor.
Plötsligt hittade man mer och mer marijuana i landet.
2007 beslagtogs 106 kilo. Ett år senare hade det ökat explosionsartat, med flera hundra procent - till 448 kilo. Men det konstigaste av allt var att det verkade röra sig om 100 procent ganja made in Sweden.
"Underrättelser gör gällande att svenskar är mycket skickliga på marijuanaodlingar och att vi är i det närmaste självförsörjande på marijuana" skrev Rikskrim sedan i sin cannabisrapport.
Det gick inte att ta miste på vad som hade skett: Sverige hade för första gången blivit medlem i knarkklubben.
- Vi har blivit ett narkotikaproducerande land i dag, vilket vi inte har varit tidigare. Det som oroar oss är den organiserade produktionen. Det är en ett nytt fenomen för Sverige, konstaterar Steve Alm på Rikskriminalens narkotikaenhet.

Tydlig trend

Enligt en ny rapport från Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk, ECNN, är trenden tydlig i flera länder.
Traditionellt sett produceras all cannabis i Marocko eller Afghanistan, och smugglas hit via Holland och Spanien. Men nu växer den inhemska produktionen av marijuana i alla europeiska länder.
Och hemmaodlarna blir allt fler.
- Vi ser en klar ökning. Det är allt från de som har en-två cannabisplantor i garderoben eller i badrummet till storskalig produktion, säger Johnny Gyllensjö på Skånepolisens narkotikarotel.
Enligt honom är garderobsodlingen en ekonomisk fråga - do it yourself-knark är billigare och mindre riskfyllt.
Dessutom är det tätt förknippat med utvecklingen på internet.
Det är ingen slump att odlingsvågen har vuxit fram i takt med fildelning, Facebook och bloggosfär. Nu kan man köpa så kallade "lyxfågelfrön" på postorder och få haschpolare online.
- Du kan få beskrivet precis hur du ska gå till väga, det är i princip som att ladda ner recept på en maträtt. Det bidrar också till att fler vill testa på, säger Johnny Gyllensjö.

Frågan om legalisering

I Danmark diskuteras just nu om laglig försäljning av cannabis på apoteket - då skulle man bli av med de våldsamma gängkrigen, som ofta handlar om kontrollen över haschhandeln, menar förespråkarna. Även i Kalifornien kom nyligen ett förslag om avkriminalisering från demokraten Tom Ammiano. Enligt en webbundersökning i LA Times hade han 94 procent av läsarna med sig.
När Expressen.se nyligen ställde frågan om cannabis borde vara tillåtet i Sverige svarade 46 procent av 3 500 röstande ja.
Fast när det kommer till kritan verkar det inte direkt vara knökfullt där upp på haschbarrikaderna.

Klonar sticklingar

Stämningen på Svenska Cannabisorganisationens välbesökta nätforum Swecan kan snarare jämföras med glöden hos en grupp passionerade Bonzaiträds-entusiaster.
Här borrar man inte sig djupare i liberala teorier och frihetliga principer - utan diskuterar trädgårdstips.
Hur man klonar sticklingar, konstruerar hydrosystem med sprinklers i gillestugan eller ställer in plantornas pH-mätare.
Medlemmarna lägger stolt ut bilder på sina cannabisprojekt och ger varandra uppmuntrande kommentarer. Någon tipsar om recept på marijuanabröd och haschtryfflar.
70-talets flumhippies, som glatt petade ner roliga frön i trädgårdslandet och rökte upp själva bladen var totala amatörer i jämförelse med dagens pålästa potheads.
En 25-årig odlare som jag får kontakt med via Swecan jämför till exempel sin hobby med vinprovning. Själva rökandet är inte ens huvudsaken, menar han:
- Det är så jäkla kul att se plantorna växa, att följa det vegetativa stadiet.
Bloggaren Henrik Alexandersson är talesperson för drogliberala Frihetsfronten, och tycker att hemodlarkulturen avdramatiserat narkotikafrågan.
- Debattläget har ofta varit hysteriskt tidigare. Man har alltid blivit inbjuden till tv och radio för att spela driftkucku. Nu är det lugnare och sakligare.


En enkel bonde

En sen decemberkväll grips Daniel, 31, på en tunnelbaneperrong i utkanten av Stockholm. Han är helt väck.
Ögonen är blanka och blodsprängda. Han babblar osammanhängande, och kläderna stinker av marijuana.
- Jag är bara en enkel bonde, säger han i polisförhöret.
På sätt och vis stämmer det - Daniel vistas ofta i lantliga miljöer. Närmare bestämt på familjens tjusiga slottsägor i mellansverige.
Han kommer från en fin överklassfamilj och har aldrig haft ett riktigt jobb, utan lever på arvet efter en förmögen släkting. Dagarna ägnar han åt att klinka på sin gitarr, festa och filosofera.
Och åt att pyssla med sin knarkplantage.
Vid husrannsakan hittar man en rejäl skörd hemma hos bonde-Daniel.
I sovrummet står ett uppspänt tält med prunkande marijuanaplantor i vita plasthinkar. Garderober och klädkammare är fullproppade med växter. Till och med på toaletten står några blomkrukor. Och överallt hänger doftgranar som ska dölja den fräna lukten.
Här har godsägarens son alltså producerat kilovis med cannabis - på gränsen till grovt narkotikabrott. Trots att han själv hävdar att brottet han anklagas för inte är straffbart utan enbart "ekologiskt" döms Daniel till 3 månaders fängelse.
Till polisen säger denne noble pundare att odlingen inte har något med hans drogmissbruk att göra.
- Syftet är att få frisk luft, få plats att andas.
Han älskar att "se hur plantorna växer och utvecklas", förklarar han. Ibland tänder han lite marijuana och tillber en jordgud vid namn Patcha Mama. Enligt Daniel borde alla svenskar ha en egen liten hampodling hemma:
- Det skulle lösa många problem.

Fler anmäls

Brå:s statistik visar att antalet personer som anmäls för framställning av narkotika har ökat med nästan 40 procent det senaste året. Överklassknarkaren Daniel är bara en av alla frilansodlare som polisen hittat, ofta efter tips från grannar som har känt en konstig lukt i trapphuset.
2008 anmäldes 461 personer för narkotikaframställning i Sverige - nästan alla marijuanaodlare.
Och på flera håll i landet verkar hemmaodlat ha blivit det nya hembränt.
Bara under de senaste månaderna har man till exempel gripit en 42-årig Gävlebo som odlat cannabis i sin kolonistuga, dömt en 54-årig kvinna med ett par plantor i sin lägenhet i Kalmar till skyddstillsyn och avslöjat en 30-årig stockholmare med en marijuanaodling hemma i badkaret.
Den sistnämnde hävdade i förhöret att han endast röker cannabis som medicin, för att lindra sina ryggsmärtor.

Används av utbildade

Att känna igen en haschtomte är dock svårare än man tror - såväl George W Bush som Anders Borg har ju erkänt att de rökt gräs.
Cannabis är inte bara den överlägset populäraste drogen i världen, med över 160 miljoner användare - jämfört med exempelvis futtiga 16 miljoner kokainister.
I sin senaste årsrapport konstaterar FN:s organ mot brott och narkotika, UNODC, att cannabisknarkarna globalt sett spänner över ett extremt brett fält av befolkningen i fråga om ålder, inkomst, livsstil, nationalitet och etnicitet.
Även svenska Folkhälsoinstitutets livsstilsundersökningar visar att cannabis - till skillnad mot exempelvis arbetsklass-amfetaminet, som är populärast bland lågutbildade och kriminella - främst används av män med mellanlång eller lång utbildning.
- Vi från medelklassen är inte skyddade. Hasch finns i alla delar av samhället, säger Per Johansson, generalsekreterare för antidrogorganisationen Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle, RNS.
I kommunrapporterna till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN, har sociala myndigheter på flera håll i landet varnat för att cannabis verkar ha fått en nyrenässans bland ungdomar. Men än så länge har varken Folkhälsoinstitutet eller CAN märkt någon statistiskt mätbar ökning av missbruket.
Enligt deras siffror har ungefär en miljon svenskar rökt på någon gång i livet - cirka två procent av männen och en procent av kvinnorna under det senaste året.
Så har det sett ut sen 2004, och det är lägre siffror än i nästan hela övriga Europa.
Enligt Per Johansson på RNS skulle en legalisering av cannabis få katastrofala följder i Sverige.
- Ungdomarnas skolresultat skulle bli sämre, utanförskapet skulle öka och vi skulle krocka mer i trafiken. Men framförallt skulle vi bli dummare, säger han.
I ett högteknologiskt samhälle funkar det inte att röka en joint varje kväll innan man går och lägger sig, menar han. Man skulle helt enkelt inte klara av att följa med i den snabba utvecklingen med datorer, twittring och nanobloggar.
- Man kan fråga sig vilken typ av jobb marijuanarökarna skulle ha?, säger Per Johansson.
- Knarket blir inte gulligare eller mer oskyldigt bara för att du meckar ihop det själv hemma i en garderob. En del trillar ner i gropen, blir paranoida och kommer aldrig ur det. Man blir knäpp. Kolla bara på Whitney Houston.

Motstånd mot samhället

Trebarnspappan Niklas i Dalarna, han med knarkförrådet i garderoben, sätter sig ner med en kopp örtte vid köksbordet.
Diskmaskinen brummar i bakgrunden.
Han berättar att han lever sunt, äter hälsokost och tränar regelbundet på gymmet.
- Jag är ju ingen stenad pundare som sitter hela dagarna framför datorn med en bong och blir dum i huvudet, säger han.
Ibland säljer Niklas knark till vänner och bekanta för att dryga ut hushållskassan, så att familjen kan åka på semester några veckor till Medelhavet. Hans fru röker också på när hon har mensvärk.
- Ibland blir jag orolig för att brevbäraren ska känna lukten. Men risken att åka fast skulle vara större om jag försökte få tag på droger på andra sätt. Jag vill inte beblanda mig med kriminella och köpa haschkakor av Bandidos, säger han.
Jag påpekar att han faktiskt är kriminell själv. Hur motiverar han det? Och vad händer med barnen om han åker dit? Den minsta är bara två år.
Niklas funderar en stund.
- Inget sånt skulle få mig att sluta. Om socialen skulle ta ifrån mig barnen skulle jag ta med familjen och flytta utomlands.
Odlingen i klädkammaren är en form av motstånd, förklarar han. Mot svenssonlivet. I radhuspappans tysta revolt är marijuanan det hemliga liket i garderoben.
- Det är det sista uttrycket för rebelliskhet, för att man inte gått med på samhällets alla normer och regler. Man visar att man trots allt inte har gett upp.
Fotnot: Namnen är fingerade.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag