Rädsla och våld styrde livet i mc-världen. För första gången någonsin i Sverige berättar nu en avhoppad gängmedlem sanningen om livet i gängvärlden - och vägen till ett vanligt liv.
- Var man inte en känd bandit så fick man visa att man menade allvar, säger Niklas Karmhagen, 35, till Expressen.
En natt i början av 2000 kom vändningen för Niklas Karmhagen.
- Jag var helt säker på hur mitt liv skulle vara, eftersom jag var helt säker på hur det inte skulle vara, säger han.
Där - i bunkern på Tidaholmsanstalten - hade han bestämt sig. Så fort han klivit upp och ätit frukost skrev han ett avskedsbrev till ett av de gäng som varit hans liv i nästan tio år. Brevet var också ett avsked till våldet och rädslan som präglat honom. Niklas Karmhagen - som vuxit upp hos sina morföräldrar i förorten Rosengård i Malmö - fick sin första motorcykel, en 125-kubikare, när han var 16 år.
Några jämnåriga kompisar hade startat en mc-klubb för 125:or, men Niklas tyckte att de var för mesiga och startade en egen klubb. Klubben blev hans inträdesbiljett till den organiserade mc-världen.
På den tiden var motorcykeln fortfarande i centrum i mc-världen.
- Då kunde man knacka på en dörr hos en annan klubb och fråga om man fick sova över, säger Niklas Karmhagen.
Han hamnade ofta i bråk både i skolan och på fritiden. Struntsaker kunde ta spinn och leda till slagsmål.
"Det var lätt att bygga sig ett rykte"
- När jag upptäckte hur lätt det var att puckla på folk så var det lätt att bygga sig ett rykte på det. Helt plötsligt blev man bekräftad, säger han.
Vid tillfällen kunde det svartna för ögonen. En gång körde en bilist om Niklas Karmhagen på fel sida av vägen. Han jagade i fatt bilen och gav sig på bilisten.
Överfallet ledde till det första fängelsestraffet, ett år och sex månader på
INDRIVARE. Niklas Karmhagen ägnade sig bland annat åt indrivningar. "Timlönen" under hans brottsliga bana låg på 26 kronor. Ystadsanstalten i början av 90-talet.
Vid den tiden hade Niklas Karmhagen redan lämnat den lilla lokala mc-klubben som han tyckte var för oorganiserad. Nu sökte han sig till de stora klubbarna som då etablerat sig på allvar i Skåne.
I mc-världens strikta hierarki fick han börja som så kallad hang around till de fullvärdiga medlemmarna. Niklas Karmhagen, som sedan ungdomen tränat kampsport, kunde bli "nyttig" på olika sätt.
Ägnade sig åt indrivningar
Mc-gängskulturen, som då spritt sig från Danmark, hade också importerat den typ av brottslighet - indrivningar, utpressningar, rån och ekonomiskt fiffel - som varit vanlig i Danmark. Niklas ägnade sig bland annat åt indrivningar under sin brottsliga bana. I dag ångrar han att oskyldiga människor råkat illa ut.
- Var man inte en känd bandit så fick man visa att man menade allvar. Det är det som jag mest av allt vill ha ogjort - att jag gav mig på de här människorna som aldrig gjort mig nåt.
Några stora summor gav inte brotten. Niklas Karmhagen har på senare tid räknat ut att hans genomsnittliga "timlön" under den tiden låg på 26 kronor.
Under 90-talet rasade också mc-gängkriget i Skåne. Bråken mellan gängen handlade inte sällan om struntsaker. Ibland var det personer som vuxit upp i samma område som bråkade. Inte sällan var det skolgårdens bråk som flyttats över till mc-världen.
Fick sitta inne
1998 dömdes Niklas Karmhagen till fem års fängelse för bland annat människorov och grov misshandel. På Tidaholmsanstalten började han studera och tillsammans med en annan fånge startade han tidningen Kåkbladet.
På anstalten började han fundera över vad all rädsla och aggressivitet gjort med honom.
Niklas Karmhagen i dag. En natt i början av 2000 kom vändningen för den före detta mc-gängmedlemmen Niklas Karmhagen. Han hoppade av - och i dag arbetar han inom vården. Foto: Lasse Svensson Där beslutade han att börja ett nytt liv.
- Man är produkten av valen man gjort i sitt liv. När man inser det så förstår man hur rätt det kan bli om man lyckas styra sina tankar.
I dag jobbar Niklas Karmhagen inom vården. På fritiden tränar han kampsport och nu använder han sina kunskaper till att lära utsatta kvinnor självförsvar. Han tror inte att gängproblemen ska tacklas med hårdare straff.
- Problemet är att människor känner att de inte platsar i samhället. De behöver positiv vägledning. Vi behöver mer folk med fotfäste på gatan som fattar vad det handlar om, säger han.
- Det är inte för sent för nån, inte ens för dem som behöver kryckor för att ta sig upp på hojen.
