Expressens scoop om att journalisten och författaren Jan Guillou, 65, haft samröre med den ryska underrättelsetjänsten KGB har fått ett stort genomslag. Under fem års tid har Guillou haft kontakt med en KGB-företrädare i Sverige, överste Jevgenij Gergel, och tagit emot pengar i utbyte mot information. Detta framgår av tidigare hemligstämplade säpodokument.
Som journalist är Guillou sannolikt mest känd för att tillsammans med Peter Bratt ha avslöjat IB-affären 1973.
Efter att uppgifterna om KGB-kontakterna i går publicerats på Expressens förstasida har nyheten spridits som en löpeld. Dagstidningar som Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, såväl som nyhetsprogram i tv som "Rapport" har alla rapporterat om uppgifterna.
Samtidigt sprids, kommenteras och diskuteras nyheten på Twitter, Facebook, i bloggar och i läsarkommentarer.
Jan Guillou har själv förklarat sitt samröre med KGB med att han var en ung journalist som drömde om att avslöja den ryska underrättelsetjänstens operationer i Sverige.
Nu väcks kritiska röster om det journalistiskt etiska i att byta information mot pengar med ett annat lands underrättelsetjänst.

"Överträffar dikten"

- Verkligheten överträffar dikten. Nu har mycket vatten flutit under broarna, och det är ännu oklart vad syftet med Guillous KGB-kontakter var. Men alldeles oavsett är det fel av en journalist att ta emot pengar eller gåvor, det kan påverka journalistens roll som oberoende granskare, säger Agneta Lindblom-Hultén, ordförande i svenska journalistförbundet.

"Det är märkligt"

Journalisten Stig Fredrikson, själv en gång kurir mellan den sovjetfientliga författaren Aleksandr Solzjenitsyn och västvärlden, tycker att Jan Guillous agerande är märkligt.
- Det är en komplicerad fråga, och då jag själv var kurir fast åt den motsatta sidan vill jag inte döma någon.
- Men jag tycker det är märkligt att han inte sagt något om detta på alla år. Har man något i bagaget är det bättre att köra med öppna kort direkt. Han borde varit först med att berätta detta, säger Stig Fredriksson.