* Strunta i auktoriteterna.
* Lita aldrig på experterna.
* Ring snickaren.

Saken borde egentligen varit klar efter första besöket hos konstbiblioteket i Stockholm; det här tipset håller inte.
Tipset hade gått ut på att ett Warhol-verk, en Brillobox från 1968 som skulle ha sålts på Auktionsverket i Stockholm, i själva verket var falskt. Dessutom skulle det finnas ett större antal falska, svensktillverkade Brillo-boxar i omlopp ut på den internationella konstmarknaden.
Men här på konstbiblioteket fanns Catalogue Raisonné, själva facit över den internationella konstvärlden, det uppslagsverk man tar till om man med största tillförlitlighet vill kolla fakta om kända konstnärer. Och i kapitlet om Warhols Brilloboxar slogs fast att Moderna museets chef Pontus Hultén 1968, på uppdrag av Andy Warhol, verkligen lät tillverka 100 Brillo boxar till den stora Warhol-utställningen i Stockholm. Boxarna var alltså äkta.
Tipset blev knappast mer sannolikt efter en kontroll med Andy Warhol Art authentification board i New York. Det är den mäktiga - maktfullkomliga enligt vissa - institution som förvaltar arvet efter Andy Warhol.

Den har den exklusiva rätten att avgöra vad som är ett äkta Warhol-verk och vad som inte är det. Och den kunde, visade det sig, garantera att boxarna som sålts på den internationella konstmarknaden kommit från Pontus Hulténs samling, och alltså tillverkats inför utställningen i Stockholm 1968.
Ville vi övertyga oss ytterligare om att vi nog var på fel spår fanns den bok som Pontus Hultén 2004 gav ut om sin konstsamling, i samarbete med Moderna museet och med förord av muséets namnkunnige chef Lars Nittve.
Här berättade Pontus Hultén detaljerat om hur han fick uppdraget att tillverka Brilo-boxarna 1968 direkt av Andy Warhol, ”why dont you make them yourselves?”. Han beskrev hur Moderna museets personal ställde upp de 100 trälådorna i museets entre, och därefter staplade 500 papperskartoner importerade från USA runt dem för att högen skulle se större ut. Här berättade han också om hur han efter utställningen lät förvara de 100 träboxarna i Moderna museets lager i 13 år, innan han lät frakta dem till sitt hem i Frankrike i början av 1990-talet.

I Moderna museets arkiv fanns dessutom ett skriftligt intyg från Pontus Hulténs egen hand som garanterade Brilloboxarnas äkthet och bakgrund. I intyget, som Hulthén gav Moderna museet när han donerade sex Brilloboxar 1995, konstaterade den förre konsthallschefen återigen att cirka 100 Brillo boxar gjordes 1968.
Alla auktoriteter var alltså överens.
Men inte Arne.
Arne är en pensionerad snickare som numera bor i Småland.
Hans namn fanns i papperen från Warhol-utställningen i Moderna museets arkiv. Han och en snickarkollega var med om att efter Pontus Hulténs instruktioner rent konkret byggde upp den epokgörande utställningen i Moderna museets lokaler.
Kollegan är numera död, men Arne mindes, när vi ringde honom, Warhol-utställngen som om det var i går. Till exempel att de stora koaffischerna som han tapetserade museets ytterväggar med höll på att blåsa bort.
Och Arne var säker: Han såg aldrig några 100 Brilloboxar i trä.

Några veckors arbete senare visste vi att Arne hade rätt. Den internationellt uppburne Pontus Hulténs intyg var osanna, den detaljerade historieskrivningen i boken som Moderna museet gett ut var påhittad. Andy Warhol art authentificiation board hade gått på den största blåsningen i instututionens historia. Experterna på auktionshus världen över - och de privatsamlare, museer och institutioner som betalat miljontals kronor för verken - var lurade. Delar av den moderna konsthistorien måste skrivas om. Och världen över satt nu lurade konstsamlare med värdelösa trälådor och funderade på vem de egentligen skulle stämma.
Så lita aldrig på ”experterna”.
Ring snickaren.

FOTNOT: Texten är tidigare publicerad i Grävande journalisters tidskrift Scoop.