FALSKA PASSET. Agent "Thomas" fick ett östtysk pass med nya förnamn och förfalskad födelseort när han placerades i Sverige. Kyrkoherden medger att det är han på fotot - men nekar till att han sett det tidigare. Foto: Jenny Modin
FALSKA PASSET. Agent "Thomas" fick ett östtysk pass med nya förnamn och förfalskad födelseort när han placerades i Sverige. Kyrkoherden medger att det är han på fotot - men nekar till att han sett det tidigare. Foto: Jenny Modin

Dokument: Svenska prästen var Stasi-agent

Publicerad

Burträsk. Hans kodnamn var "Thomas". Hans uppdragsgivare var den fruktade östtyska säkerhetstjänsten Stasi.

Aleksander Radler - den populäre kyrkoherden i Burträsk - bläddrar i de över 1 000 anklagande dokument som Expressen lagt fram för honom.

- Det är obegripligt, jag fattar ingenting, säger Radler.

Han tittar misstroget på papper efter papper:

- Alla de här rapporterna som jag påstås ha skrivit... det liknar min handstil, men det är definitivt inte det. Dessutom är det skrivet enbart med små bokstäver, det gör inte en person som är någorlunda bildad.

På golvet framför finsoffan i kyrkoherdens stora vardagsrum i prästgården ligger 1 019 sidor som Expressen tagit fram ur Stasiarkivet.

Akterna är en studie i ondska, en rapport om hur diktaturen DDR belönade agenter som förrådde sina vänner, släktingar och arbetskamrater.

Aleksander Radler har just förrättat en begravning när vi möts.

Burträsk är mest berömt för mejeriet som gör Västerbottenost efter hemligt recept. De 4 000 själarna i församlingen brukar se kyrkoherden jogga på stranden vid sjön Burträsket och efteråt ta sig ett dopp från tidig vår till sen höst.

Alla här känner kyrkoherden. Han är ordförande i fotbolls­klubben, simföreningen och pingis­gänget. Han har sprungit 40 maratonlopp och sitter för KD i kommunfullmäktige i Skellefteå.

Få av församlingsborna vet något om hans bakgrund.

Med i känd Stasi-bok

Kyrkoherden bläddrar bland papperen och blir tyst. En del har han läst förr, när han själv åkte till Berlin för att läsa om sig själv i arkivet. De flesta handlingarna är okända för honom.

- Jag är inte spion, har aldrig varit spion. Vad jag vet har jag aldrig någonsin haft kontakt med Stasi.

Samtidigt medger han:

- Jag är en naiv och godtrogen människa som tror alla om gott. Jag kan ha blivit utnyttjad utan att jag visste om det.

Kyrkoherden fanns med i professor Birgitta Almgrens bok "Inte bara spioner" som handlar om Stasi-infiltrationen i Sverige under det kalla kriget. Boken bygger på hemliga Säpodokument som Almgren fått läsa med skriftligt löfte att spionerna inte skulle kunna spåras.

Misstankarna riktades ändå mot Aleksander Radler efter att boken kommit ut. Till Expressen sa han då:

- Jag är mycket syndmedveten och hade jag i ungdomligt oförstånd gjort det jag anklagas för så skulle jag lätta mitt samvete för att få frid. Jag har inget att bekänna eller be om ursäkt för.

Akterna från Berlin hittades delvis sönderrivna efter murens fall. I december 2011 pusslades de ihop av experter och i april släpptes hela den hittills okända akten till Expressen.

Sida efter sida ger en helt annan version än den som Aleksander Radler ger i vardagsrumssoffan i Burträsk. "Thomas" började jobba för Stasi den 1 september 1965. Då var Aleksander Radler 21 år och läste teologi i Östberlin. Han föddes i Österrike och hade österrikiskt pass som gjorde att han kunde åka till och från DDR som han ville - vilket var perfekt för Stasi.

Fick egen Stasiofficer

Agent "Thomas" fick en egen Stasiofficer som handledare, löjtnant Diepold. Och han fick arbetsuppgifter: att infiltrera ungdomsgrupper på universitetet och skaffa information om flyktvägar genom muren. Berlin­muren byggdes 1961, enligt DDR-regimen för att skydda med­borgarna från fascisterna i väst.

Alla visste att detta var propagandafraser och att dödens mur som delade Berlin och stålstaketet och minorna som skilde Öst från Väst i Europa byggdes för att hindra östeuropéerna att ta sig till väst. Efter att DDR grundats 1949 och fram till den dystra augustidagen 1961 då muren restes hade 2,7 miljoner östtyskar flytt till Västberlin.

Agent "Thomas" rörde sig i kretsar där hans kompisar talade öppet om hur man skaffade falska pass, vilka gränser som var lättast att passera och hur man kunde låna pengar att betala flyktsmugglarna med. På Berlins universitet var starkt kritiska mot den kommunistiska diktaturen, men få vågade prata öppet när de inte var bland vänner som de litade på.

Ingen misstänkte "Thomas". Han var en i gänget.

Allt regimkritiskt som sades på studentcampusen rapporterade "Thomas" till löjtnant Diepold.

121 hemliga möten

Första året finns 121 hemliga möten eller skriftliga kontakter registrerade i Stasihandlingarna.

Kyrkoherden tittar i akten:

FALSKA PASSET. Agent
- Det var inte jag. Jag skulle omöjligt ha haft tid för studier om jag suttit och rapporterat hos Stasi en eller två gånger i veckan.

Lämnar en rapport

Den 10 juli 1968 lämnar "Thomas" en skriftlig rapport som sätter Stasi i febril verksamhet.

"Det har kommit till min känne­dom att en grupp studenter från universitetet i Jena ­planerar att fly".

Därefter står namnen. Studenterna har dessutom, enligt "Thomas" rapport, deltagit i regim­fientlig verksamhet genom att sprida flygblad som de lagt på sätena på bussar i staden Weimar.

Detta var studentrevolutionens år. I Paris, Amsterdam, Rom, överallt krävde ung­domarna ett förändrat samhälle.

I Stockholm ockuperades studentkåren. I Västberlin eldade studentradikalen Rudi Dutschke studenterna till protester (agent "Thomas" hade av Stasi skickats till studentmöten för att rapportera om stämningen). DDR-regimen var skräckslagen för att protesterna skulle spridas över muren. Universiteten bevakades noga, och agenter som ­"Thomas" var värdefulla.

"Thomas", med sitt öster­rikiska pass, låtsades vara med på kamraternas planer. Han fick till uppgift att hjälpa kamraterna genom att åka över till Västberlin och öppna ett bankkonto och sätta in 10 västmark (ca 40 kronor på den tiden) så att det skulle kunna användas. Därefter skrev studenterna brev till vänner och släktingar i Västtyskland och bad dem sätta in pengar på konton.

Smugglas över gränsen

Studentgruppen hade kontakt med en flyktförmedlare. De skulle åka till Ungern, det var tillåtet eftersom landet tillhörde Östblocket. Därifrån skulle de smugglas över gränsen till Friheten. Flykten skulle kosta 2 000 DM (cirka 8 000 kronor) per person.

"Thomas" fick sex brev som han lovade ta till Västberlin och skicka därifrån. Det gick inte att skicka breven från DDR - de flesta försändelser till utlandet kontrollerades av Stasi.

Men "Thomas" tog aldrig breven till Västberlin. Han överlämnade dem till löjtnant Diepold.

"Jag visste ingenting"

Bevisen var säkrade. Studenterna greps och dömdes till hårda straff.

Två medicinstudenter fick 3,8 år, en medicinstudent dömdes 3,4 år, en fysikstudent fick 2,6 år, en dekoratör på Jenas teater dömdes till 2,6 år och en lärarinna till 1,8 år.

Aleksander Radler säger:

- Jag visste ingenting om detta, inte om breven, inte om någonting. Jag kände inte studenterna.

Kyrkoherden medger att han ibland hjälpte andra studenter att skicka brev från Västtyskland.

- Jag tog kanske 200-300 brev under några år. Jag tog dem över gränsen i bröstfickan, och jag tillät ingen att slicka igen kuvertet. Det hade varit farligt för mig.

Nämndes vid rättegången

I rättegången mot studenterna nämndes "Thomas" flera gången. Studenterna misstänkte aldrig att han lämnat breven till Stasi. De trodde att han dragit sig ut för att han var feg. Risken fanns att hans hemliga verksamhet skulle avslöjas. Stasi fattar ett beslut:

"Efter avslöjandet tilldelas agent "Thomas" uppdraget att av operativa skäl bege sig till det kapitalistiska utlandet".

Beslutet togs av den högsta Stasi­ledningen. Högste chefen, Erich Mielke, som var DDR:s minister för statssäkerhet, informerades.

Beslutet har en egen akt i Stasiarkivet, med nummer 7176/70. Och står att studenten Aleksander Radler vid Humbold-Universitetet är agenten "Thomas".

- Det är en grov lögn, det stämmer inte alls, hävdar kyrkoherden när han läser handlingen.

Några månader innan Jena­studenterna dömdes kom Aleksander Radler till universitetet i Lund. Han läste svenska samtidigt som han började med doktorsutbildningen i teologi.

Detaljerade instruktioner

Enligt handlingarna ska "Thomas" fortsätta att rapportera från Sverige.

Ett av dokumenten innehåller detaljerade instruktioner om hur han utrustats och hur han ska göra om svenska myndigheter börja misstänka att han är spion.

"Thomas" får följande "operativa hjälp­medel":

Ett falskt pass

Kameror och avlyssnings­apparatur för dold avlyssning, "contaniner" på spionspråk

Kapital i västvaluta för uppehället i Sverige

Koder och adresser i Öst - ska användas för att sända kodad information till det som tycks vara privatpersoner, men är Stasis hemliga brevlådor.

"Thomas" får även detaljerade instruktioner hur han ska göra om svensk säkerhetspolis börjar fatta misstankar:

"Bilden föreställer mig"

"Ta färjan till Polen. I absolut nödfall: skicka kodat telegram så kommer snabba åtgärder vidtas".

I akten finns det som tycks vara det falska passet bifogat. Det är östtyskt, med Aleksander Radlers foto, rätt efternamn, men förnamnen har ändrats till Wolfgang Clifford, och födelse­orten från Wien till Posen i Polen.

Kyrkoherden läser handlingarna och säger:

- Bilden föreställer mig, det är riktigt. Men allt annat är lögn, rena rama rappakaljan. Jag har aldrig sett det är passet. Till universitet i Lund kom jag för att doktorera i teologi, inte för något annat.

Radler doktorerade i Lund den 17 maj 1977, på sin 30-årsdag. De senaste 17 åren har han varit kyrkoherde i Burträsk. Han är också gästprofessor i idé- och samhällsstudier vid Umeå universitet.

Knut-Göran Källberg
Knut-Göran Källberg

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag