Det vapen som Expressen hittat i en sjö "någonstans i Dalarna" är identiskt med det så kallade Mockfjärdsvapnet, en revolver i kaliber .357 Magnum av märket Smith&Wesson. Detta framgår av tillverkningsnumret på det vapen som man hittat. OLOF PALME sköts ner bakifrån efter ett biobesök 1986. Detta vapen stals vid ett inbrott i en sommarstuga utanför Haparanda den sjätte september 1983 tillsammans med två askar ammunition, med femtio respektive 41 patroner, av samma typ som användes när Olof Palme blev mördad. Vapnet kom därefter att användas vid två rån. Den 28 september 1983 rånades Sparbanken i Bruzaholm av två rånare beväpnade med en revolver och en yxa medan en tredje väntade i en flyktbil ute på gatan. En månad senare, den 27 oktober, var det dags igen. Då rånades postkontoret i Mockfjärd av två rånare beväpnade med en revolver och en yxa. I samband med det senare rånet uppstod tumult och den revolverbeväpnade rånaren sköt en kund genom låret. Rånarna försvann i en flyktbil som kördes av en tredje person. Kulan återfanns på brottsplatsen. Samma typ av kula som den Palme blev skjuten med.

Rånet i Bruzaholm är

uppklarat, stölden av vapnet erkänt och för att göra en lång historia kort så talar det mesta för att en av de tre gärningsmännen stal vapnet. Att han tillsammans med två kamrater också genomförde de två rånen och att en av dem sköt postkunden. Tre gärningsmän av det klassiska slaget, från vårt östra broderland och med en omfattande tidigare brottsbelastning. Som Palmemördare har de aldrig varit aktuella trots att polisen känt till dem i tjugo år. Kollat dem har man givetvis gjort. På både rutigan och avigan men utan minsta resultat. I början av 1989 genomförde Palmeutredningen en så kallad blyisotopundersökning av den kula som dödade Olof Palme och den som snuddade vid hans hustru Lisbeth. Båda dessa kulor kunde spåras till samma blysmälta hos den stora amerikanska vapen- och ammunitionstillverkaren Winchester Western. Av dessa kulor hamnade 5 900 i Sverige i slutet på sjuttiotalet och såldes därefter vidare till ett hundratal innehavare av Magnumrevolvrar. Hundra av dem hamnade hos en skytt i Haparanda som hann göra av med nio patroner innan han blev bestulen. Övriga köpare är nästan alla okända för polisen. På våren 1989 upptäcker man så att den kula som säkrats på brotts-platsen på posten i Mockfjärd har samma blyisotopsammansättning som de så kallade Palmekulorna och temperaturen i utredningen stiger med åtskilliga grader.

På Statens kriminaltekniska

laboratorium genomför man en undersökning för att se om de också avlossats med samma vapen. Det är för övrigt andra gången som man jämför samma kulor. Första gången var redan våren 1986 och den gången kom SKL till slutsatsen att den kula som anträffats vid rånet i Mockfjärd inte hade någon överensstämmelse med de kulor som anträffats på mordplatsen Sveavägen - Tunnelgatan. Tre år senare - och i ljuset av isotopundersökningen - är man inte lika kategorisk. Kulan från rånet är i mycket dåligt skick och svår att använda för jämförelser. Kulan från Palmemordet är heller inte i perfekt skick och man har inte hittat några karaktäristiska spårdetaljer som visar att kulorna skulle ha avlossats med samma vapen. Samtidigt vill man inte utesluta att det kan vara på det viset. De kulor som använts vid både rånet och Palmemordet är dessutom svårare att jämföra än vanliga kulor genom att den mantel som omger kulans blykärna är betydligt hårdare än normalt. Pipspåren från vapnet blir mindre tydliga än annars. Nu har Expressen hittat Mockfjärds-vapnet åt polisen. Återstår att se om det går att skjuta med så man kan få en kula som duger som jämförelseunderlag. Och skulle man få det har vi för första gången i Palmeutredningens tjugoåriga historia åtminstone fått chansen att ställa den avgörande frågan om det var Mockfjärdsvapnet som användes för att skjuta Olof Palme. Blir svaret på den frågan ja tror jag också att mordet äntligen kommer att klaras upp. Oavsett vilket kommer vi att få svar ganska snart. Oavsett vilket har aktiviteten i Palmeutredningen ökat med några tusen procent under det senaste dygnet. Oavsett vilket kan jag inte undgå en avslutande personlig reflektion. Leif GW Persson.

Det så kallade vapenspåret

är den del av Palmeutredningen som man arbetat hårdast med. Under tjugo år har man ägnat hundratals årsarbetskrafter åt att hitta det vapen som gärningsmannen använde när han sköt Olof Palme. I det arbetet har Mockfjärdsvapnet - rätt eller fel - hela tiden varit det så kallade huvudspåret. Själv har jag bara arbetat drygt trettio år vid polisen men det är ändå med blandade känslor jag betraktar det lilla presentpaket som Expressen lämnat på den egna arbetsplatsens farstukvist. Avundsjuka kallas det visst.