Expressen träffar Mijailo Mijailovic inne på den Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö.
Där, bakom de höga murarna, inne på en högsäkerhetsavdelning, sitter han sedan 8 juni i år.
Han hälsar blygt när han släpps in i besöksrummet.
Han har Stadium-tofflor på fötterna. De blåa mjukisbyxorna är anstaltens egna och den ljusblå t-shirten, med en liten "Fila"-logga på bröstet, har han lånat av en annan intagen. Bortsett från några knivärr på underarmens ovansida, ser han i övrigt ut som vilken ung man som helst. Yngre än sina 32 år. Här berättar Mijailo Mijailovic om:

Hur livet ser ut bakom murarna:

Mijailo Mijailovic har sedan han dömdes till livstids fängelse suttit på både Kumlaanstalten och Hall. Men trots fängelsedomen har han också tillbringat mycket tid inom rättspsykiatrin, bland annat i Sundsvall.
I dag är han placerad på Tidaholmsanstalten, men i början av juni fördes Mijailo Mijailovic hit till Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö, där han enligt honom själv, nu väntar på en permanent förflyttning till ett annat fängelse. Orsaken är att han hamnat i bråk med andra intagna på anstalten, säger Mijailovic.
De flesta dagarna är likadana. Han går upp klockan sju, äter frukost, tittar på tv mest nyheter och sport. Han tränar inte på gymmet, men tar ibland promenader på rastgården.
- Människan är anpassningsbar. Om en människa bor i skogen blir han anpassad efter några månader. Människan anpassar sig till allt, det är så, säger Mijailovic.
- Ju längre du är utan något, desto mindre saknar du det. Jag saknar inte utsidan ett dugg.
Han berättar också att han själv har valt att inte ha någon kontakt med sin familj:
- I dag har jag ingen kontakt med omvärlden. Jag ringer ingen, jag skriver inte brev och jag tar inte emot besökare. Jag vill inte ha någon kontakt. Jag är medveten om att jag har 100 års fängelse och aldrig kommer att komma ut, att jag kommer tillbringa hela mitt liv i fängelset.

Att han aldrig ska söka om nåd eller tidsbestämt straff:

Framtiden är ingenting han funderar på, säger Mijailovic. Han har inga förhoppningar om att någonsin komma ut i frihet igen.
- Jag kommer aldrig att be om nåd hos tingsrätten i Örebro, eller åka dit. Jag ser dem inte som något rättsligt organ. De dömer inte rättvist. De dömer politiskt. Mig skulle de aldrig kunna släppa eftersom Sveriges regering vill att jag ska sitta här.
- Örebro tingsrätt läser lagboken som djävulen läser Bibeln, ser vad de vill se. Och vill man inte släppa ut någon kan man hitta på vilken anledning vad som helst. Om du skriver en mening: Hög risk för återfall i allvarlig brottslighet, räcker det för att hålla någon hela livet. Sedan kopplar de in rättsmedicinalverket, som är helt och hållet godtyckligt. En läkare tittar i kristallkulan och förutspår hur du blir om fem år. Du kan hållas inne för att du är en potentiell återförbrytare, du utgör en potentiell risk. Men psykiatri är ingen säker vetenskap.
Finns det något du ser fram emot i livet?
- Nä, nä, nä. Jag tänker inte på sånt. Man har sitt liv och man får leva efter bästa förmåga. Det är så.

Hur han ser på sig själv:

- Nä, men. Jag är inte stolt över mig själv och det jag har gjort. Jag vet vad jag går igenom. Jag är också fördömande. En människa kan inte ta avstånd från sig själv, men han kan ta avstånd från sina handlingar. Men man kan inte ha något ogjort. Och det spelar ingen roll att man förändrar sig eller tänker annorlunda. Det är bara för en själv, att man inser vad som är rätt och fel, för ingen annan kommer tro på en.
Du har tagit en annan människas liv, du har dödat Anna Lindh. Vad känner du inför det?
- Jag tänker mycket på det. Det kommer upp spontana tankar, minnesbilder från NK, varje dag, av sig självt. Den enda gången jag inte tänker på det är när jag sover, säger Mijailovic.
Vad är det för tankar?
- Flashbacks. Man har bilder framför sig, om det som hände på NK. Jag försöker koppla bort, förtränga, tänka på annat, men det går inte alltid. Det är inga konstigheter, jag tror att det är ganska vanligt.
Skulle du säga att du ångrar dig?
- Ånger är något som aldrig kan bevisas. Kriminalvården köper inte att människor ångrar sig, utan de tror man säger så för att bli frisläppt tidigare.