Tänker du dig psykolog- och psykiatrivärlden som ett lågmält tassande i mjuka tofflor, och milda, väna röster?
Dags att tänka om.
- Jag är så arg! Jag är så fruktansvärt arg på alla medborgares vägnar! säger docent Tomas Eriksson, specialist i allmän psykiatri.
Framför allt är han arg på socialstyrelsen.
Allting började med att socialstyrelsen i mars i år presenterade sina nya, preliminära riktlinjer för depression och ångestsyndrom.

Slutsatsen: vid dessa diagnoser, som exempelvis social fobi och tvångssyndrom, bör sjukvården i många fall ge psykologisk behandling, framför allt kognitiv beteendeterapi, KBT. Alltså istället för läkemedel.

I stället för att som tidigare jämställas med läkemedel, tar nu KBT klivet upp på stegen och blir den främst rekommenderade behandlingen.
Spelar det någon roll?
Avgör själv.
Det blev i alla fall ett herrans liv.
Diskussionen om våra själar och psyken har visserligen pågått sedan Freuds dagar. Men under den senaste månaden har debatten varit livligare än på länge. Det har debatterats högljutt i Svenska Dagbladet, Läkartidningen, Psykologtidningen och Dagens Medicin. Liksom på bloggar, psykologforum och bland kolleger.
Tomas Eriksson har jobbat inom psykiatrin i 35 år.
- Jag är en skarp och vass motståndare till varje form av psykoterapi, som jag betraktar som vidskepelse, dundrar han.

En "lättvindig depression", som han uttrycker det, bör man inte belasta sjukvården med, varken för KBT eller psykodynamisk terapi.
- Om man är lite ledsen för att det har hänt något tråkigt, ja då är det väl bra att man får tröst och stöd. Men det behöver man inte KBT-terapeuter till. Det duger bra med släktingar och grannar.
- Själv brukar jag prata med min fru när jag är ledsen.
I de svåraste fallen av depression är det läkemedel som gäller, anser Tomas Eriksson. Samtal gör ingen nytta.

KBT-terapin syftar till att förändra beteendemönstret hos patienten, man utgår från den aktuella situationen. Medan den psykodynamiska terapin ser till bakgrunden, som barndom och uppväxt. Docent Tomas Eriksson är en skarp motståndare till psykoterapi. Foto: Larseric Linden
Tomas Eriksson sågar alltså båda terapivarianterna och ingår således i Lag Läkemedel.
Psykiatriprofessor Johan Cullberg suckar:
- Tomas Eriksson hugger vilt omkring sig och säger att all psykoterapi ska bort, trots att han är helt okunnig om de här frågorna. Det är nästan skräckinjagande att en psykiatriker kan säga något sånt. Professor Johan Cullberg tillhör psykodynamikens försvarare. Foto: Tomas Oneborg/Scanpix
Själv tillhör Johan Cullberg Lag Psykodynamik.
Han är upprörd för att inte hans terapiform förs fram alls i rekommendationerna och anklagar socialstyrelsen för att inte ha hängt med i forskningsutvecklingen under de senaste tio åren.

Återstår då Lag KBT, som bland annat representeras av professorn, psykologen och psykoterapeuten Gerhard Andersson. Han har medverkat i det vetenskapliga arbetet bakom socialstyrelsens riktlinjer och avfärdar Johan Cullberg som "dåligt påläst".
- Debatten riskerar att bli väldigt ideologisk, inte saklig. Är man läkare så är man kanske sur för att läkemedel inte lyfts fram mer. Är man psykoanalytiker tolkar man det som att hela ens livsverk ratas helt.
Luntan från socialstyrelsen är 66 sidor tjock, och eftertexterna är fyllda av namn som bidragit i arbetet. Professorer, överläkare, docenter, psykologer och psykoterapeuter från hela Sverige. Professor Gerhard Andersson är för kognitiv beteendeterapi.
Gerhard Andersson poängterar att man inte har ställt olika behandlingar mot varandra, utan var och en har fått stå på egna ben. Han menar att KBT är överlägset mest beforskat vad gäller psykoterapier och att flera andra länder har kommit till samma slutsatser.
Lag KBT anser alltså att en stor mängd forskning ligger till grund för beslutet att rekommendera just KBT ut till regioner och landsting i Sverige, och att motsvarande forskning saknas om andra terapiformer.
Lag Psykodynamik hävdar att det visst finns jättemycket forskning om psykodynamisk terapi - men att den är nyare än den forskning socialstyrelsen använt sig av.
Och Lag Läkemedel anser att alla har fel.
På socialstyrelsens kontor sitter projektets ledare Gunilla Nyrén och konstaterar att deras psykriktlinjer rört om i grytan.
- Ja, det finns mycket känslor och uppfattningar i det här...

Just nu pågår insamlandet av synpunkter på den preliminära skriften. En slutgiltig version ska komma i slutet av året.
En av dem som redan framfört sin synpunkt är, föga överraskande, Johan Cullberg i Lag Psykodynamik. Han har skrivit debattartiklar i både Läkartidningen och Svenska Dagbladet och driver tesen att socialstyrelsen måste ändra sin rekommendation.
Han fruktar att den psykodynamiska terapin helt kommer att tappa mark.
- När socialstyrelsen nu framför ett så väldigt starkt uttalande kommer kommuner och landsting att köpa det de säger och enbart satsa på KBT. Då trängs psykoterapin ut på den privata marknaden och det blir dyrt för folk.
Johan Cullberg har ägnat en stor del av sitt 75-åriga liv åt psykodynamiken.
- Att rensa bort en lång behandlingstradition på det här sättet är snudd på oetiskt!
Även Tomas Eriksson, Lag Läkemedel, har skrivit debattartiklar i Läkartidningen, Dagens Medicin och Svenska Dagbladet.
- I och med dessa riktlinjer har socialstyrelsen tillfredsställt en primitiv opinion. De är som en vindflöjel som följer de vad de tror är folkviljan. I stället borde de sköta sitt uppdrag, säger han.
Och här någonstans möts ju trots allt de två slagskämparnas vägar - både Johan Cullberg och Tomas Eriksson anser att socialstyrelsen gör fel som rekommenderar KBT.
- Men jag tycker illa om KBT för att den inte är en bevisat effektiv metod. Cullberg är emot KBT för att han ser att den håller på att konkurrera ut hans form av terapi.

Tomas Eriksson är också noga med att berätta att han är "en fullständig fiende till de Cullbergska analyserna".
- De har ställt till så mycket skada. Man lurar i folk saker som kan få dem att bryta med sina familjer och vad som helst, det är en förfärlig lära.

Tomas Eriksson anser också att alla som har studerat psykologi vid högskola eller universitet i Sverige bör få skadestånd av staten.
- Man har lurat snälla och trevliga personer som har varit duktiga i skolan och velat arbeta med människor att de ska ta en femårig universitetsutbildning. Och sen visar det sig att de kunskaper de har fått hjälper inte alls.
Så vem får sista ordet i denna infekterade strid? Debatten lär fortsätta rasa och de olika lagen lär göra allt som står i deras makt för att påverka till ändringar i den slutliga versionen av riktlinjerna.
Gunilla Nyrén på socialstyrelsen är beredd. Och säger lugnt:
- Har vi gjort några fel får vi givetvis rätta till dem.

FOTNOT/Källor: Socialstyrelsen, Svenska Dagbladet, Läkartidningen, Dagens medicin, Psykologtidningen, intervjuer med de citerade personerna.