Klockan 21.10 gick Försvarsmakten ut med namnen på de två svenskar som i går avled i eldstriderna 35 kilometer väster om svenskbasen i Mazar-i-Sharif.
De två officerarna tillhörde den svenska styrkan som sedan 2002 kämpat för freden i Afghanistan. Löjtnant Gunnar Andersson, 31, från Stockholm, och kapten Johan Palmlöv, 28, från Sundbyberg, var ute på ett rent rutinuppdrag när de hamnade i ett bakhåll.
Larmet nådde basen klockan 14.33 lokal tid.
Under dagen fick deras anhöriga beskedet: deras söner skulle aldrig komma hem.
Nu berättar Johan Palmlövs mamma om sonen - som åkte till Afghanistan med ett enda mål: Att göra skillnad för civilbefolkningen.

Skulle hem om tio dagar

Om tio dagar skulle han åka hem till familjen i Järfälla på en tre veckor lång permission.
Johan hade jobbat hårt sedan han åkte till Afghanistan i november. Nu längtade han efter sina syskonbarn.
Men det blev inte så.
I går ringde det på dörren hemma hos föräldrarna.
Utanför stod en präst och en högt uppsatt militär från Livgardet.
- Jag förstod direkt vad som hade hänt. Det är sånt man bara skjuter ifrån sig och tänker "det händer ju inte". Det går ju inte att föreställa sig att unga människor bara kan ryckas bort, säger Eva Palmlöv.
Dagen innan hade hon pratat med Johan i telefon.
- Han var lugn, precis som vanligt och sa att han såg fram emot att komma hem och träffa oss och sina brorsor. Han saknade sina syskonbarn.
- Han har arbetat hårt och tyckte att det skulle bli skönt att vara lite ledig.
Det har bara gått några timmar sedan det fruktansvärda beskedet. På nyheterna pratar överbefälhavare och försvarsministern om "talibanernas attack med finkalibrig eld", och en "svår förlust".

"Han bestämde sig"

Men för familjen är beskedet fortfarande ofattbart.
- Jag förstår inte att han är borta och jag kommer inte att förstå förrän han är hemma, så jag får se honom. Det går inte att ta in nu, säger Eva Palmlöv.
För Johan Palmlöv var Afghanistan en dröm.
- Han trodde att han skulle kunna åka dit och göra skillnad. Han var fast besluten, fast vi inte ville. Men det är väl ingen förälder som vill, säger Eva Palmlöv.
- Samtidigt visste vi att det var för en god sak. Det var något han hade bestämde sig för att göra.
- Han meddelade oss för länge sedan och då kan man inte säga så mycket.

"Han älskade sitt arbete"

Hon beskriver sin son som en person som kämpade för goda saker.
- Han älskade sitt arbete. Han var lugn och stabil. Och härlig! Han var väldigt humoristisk och älskade friluftsliv, säger Eva Palmlöv.
- Han såg det goda i saker.
Gunnar Anderssons pappa har godkänt att bilden på sonen publiceras i Expressen, men har valt att inte själv medverka i artikeln. Under söndagskvällen lämnade Gunnar Andersson och Johan Palmlövs många vänner och kolleger sina kondoleanser på en minnessida på Facebook. Soldater som de tränat, kolleger de åkt till Afghanistan med hyllade dem alla som hjältar.
"Lt. Andersson, tack för all utbildning du givit mig. Må du vila i frid. Tack för att ni gjorde en insats", skriver en kamrat.
"Hoppas nu att de svenska folket stödjer våra trupper när de mest behöver det. Alla är hjältar som utför uppdrag för vår och andras frihets skull och dem som tyvärr aldrig återvänder skall alltid bli ihågkomna för vad de gjorde och för vilka ideal de slogs för", skriver en annan kamrat.