Att den inte har upptäckts förrän nu beror delvis på att den är mycket matt. Men orsaken är också dess storlek – ingen har kunnat föreställa sig att något liknande cirklar runt en av våra grannplaneter.
Upptäckten gjordes tidigare i år när astronomer i USA granskade planeten och dess omgivningar med rymdteleskopet Spitzer. Teleskopet är specialkonstruerat för att upptäcka infraröda signaler, även mycket svaga sådana från små himlakroppar.

Tolv miljoner kilometer

Enligt forskarnas beräkningar, som redovisas i den vetenskapliga tidskriften Nature, är ringens centrum troligen Phoebe, en av Saturnus månar. Ringen startar sex miljoner kilometer från Saturnus och sträcker sig utåt ytterligare tolv miljoner kilometer.
Det innebär att den når ända bort till gränsen för den interplanetära rymden, det vill säga gränsen för hela solsystemet. Om den kunde ses från jorden skulle den framstå som två gånger större än månen – trots det enorma avståndet till Saturnus.

Gammal gåta löst

Dess matthet beror på att den reflekterar mycket litet ljus. I praktiken är den egentligen osynlig. Detta i sin tur beror att dess stoft är mycket glest i jämförelse med planetens mer närliggande ringar. Varje kubikkilometer innehåller endast 20 gruskorn
Upptäckten besvarar också en gammal gåta. Iapetus, en annan av planetens månar, har länge förbryllat forskarna eftersom dess ena hemisfär är svart och den andra vit. Nu tror man att det mörka materialet härrör från den enorma ringen. Små bitar av rymdgrus från ringen faller troligen konstant mot Iapetus och lägger sig på dess ena halva. Den mörka beläggningen antas vara många meter i tjocklek.