Den stackars fotografen kämpar förtvivlat för att freda sig mot bjässen.
Birgitta pressar in Jonas i ett hörn, börjar äta på hans kameror samt på hans högra fot.
Hon har i alla fall en glad knorr på svansen.
Kommer jag att tvingas ringa redaktionen nere i Stockholm och meddela:
– En gris åt tyvärr upp min fotograf, kan ni skicka en ny?

Vägde bara fem kilo

Vi befinner oss i Gallsäter nära Höga Kustenbron i Ångermanland.
Allt började när Caroline Crafoord Wiberg, 56, och maken Mats, 57, beslöt att lämna sin bostad i Vallentuna utanför Stockholm för att flytta till denna idyll 55 mil norrut.
Som avskedsgåva från sina arbetskamrater på vårdhemmet i Vallentuna fick Caroline en åtta veckor ung spädgris som då vägde ynka fem kilo.

Kanske världsrekord

Caroline döpte den pyttelilla och söta grisen till Birgitta efter en av sina chefer.
Sedan dess har Birgitta blivit större och större.Och större.
Dagsnoteringen är drygt 300 kilo och en mankhöjd på nästan en och en halv meter. Svenskt rekord, och kanske världsrekord.
Och Biggan, som man inte får kalla henne, fortsätter växa och växa och växa.
Ingen vågar tänka på var det här kommer att sluta.
En sådan här gris, av märket Piggham, kan bli hur stor som helst, enligt experterna.

”Hon är såå snäll”

Hur stor som helst?
Nu har fotografen lyckats fly och husse Mats säger uppmuntrande till mig:
– Kom och klappa Birgitta nu, hon är sååå snäll!
Ok, någon måste ju göra jobbet, som jag brukar säga, och jag nalkas besten med viss respekt. Eller väldigt mycket respekt, för att vara sanningsenlig.
– N Ö Ö Ö F F F , kungör Birgitta, lutar sig kärleksfullt mot mig vilket innebär att jag direkt förlorar balansen och hamnar i stians sågspån.
Hon tittar ner på mig mycket deltagande.
Mats säger:
– Det är en väldig tur för oss att Birgitta är så snäll, hon vill ju bara gosa.
Matte Caroline:
– Hon förstår ju inte själv hur stor och stark hon är. Vill hon ge en vänskalig puss åker man in i väggen.
Just det.

Ska inte slaktas

En gris brukar slaktas när den uppnått vikten 115 kilo.
Men Birgitta är ju ett husdjur, inget slaktdjur.
– Jag har aldrig haft en tanke på att vi ska äta upp henne, säger Caroline med en rysning.
Men den enorma vikten är ett hot mot Birgittas hälsa, benen och klövarna utsätts för enorma påfrestningar.
Så det är mycket tveksamt om hon får uppleva en vinter till.
Nu tar Birgittas resolut tag i Jonas kamerarem och utbrister triumferande:
– NÖFF!