- Min uppgift är att vara slaven på triumfvagnen, så jag varnar alltid i sådana här sammanhang, säger till de mina att ni ska inte tro annat än att vi snart står inför en nedgång och att sossarna inom kort gör en fantastisk återhämtning med en ny partiledare.
Men nu fick du "Fyra år till" - som filmen heter...
- Filmen? Jag har sett reklamen för den. Där är det en folkpartiledare som blir kär i en man från ett annat parti, så det ska inte göras några andra liknelser här!
Nej, då, jag tänkte bara säga att du ju uppnådde ditt personliga mål i och med valet, du blev omvald och därmed historisk. Men du såg inte så glad ut som man hade kunnat förvänta sig.
- Den kvällen var det mycket viktigt för mig att förmedla den känsla jag tyckte att valresultatet givit. Jag var glad över att vi fått fortsatt förtroende, något olika statsvetare ansåg vara i det närmaste omöjligt, men i och med Sverigedemokraterna blir allt knepigare och jag ville sända den känslan också.
Sända. Förmedla... Men du själv personligen då. Hur kändes det?
- Det var en väldigt nervös kväll, det var ju till slut nere på några tusen som skiljde alliansen från att få egen majoritet, det var så nära. Det var inget fel på spänningen i alla fall.
Är du nöjd med vad du åstadkommit under din första mandatperiod?
- Vi satte väldigt högt tempo, många var mycket kritiska till oss efter ett par år, men sedan har de noterat att okej, ekonomin sköts väl, arbetsmarknaden fungerar bättre, vi prövades i en svår kris och kunde hålla ihop Sverige.
Och vad tänker du åstadkomma nu?
- Jag har ju visat i fyra steg att vanligt folk som jobbar ska få mer pengar i plånboken. Nu vill jag ha ytterligare steg, mer pengar till dem som jobbar med lite lägre inkomster, så de märker att jobb lönar sig.
Men ibland lönar det sig att låta bli. Din före detta minister, Sven Otto Littorin, lever på bidrag.
- Min utgångspunkt är att folk ska söka jobb, men att det fungerar som det gör i det här fallet beror på att vi har en del avtal som bygger på att man efter att man lämnar uppdraget har en tid med ersättning, det vet man när man säger ja till uppdraget och det kan ibland ta en stund att försöka växla från politiska uppdrag till annat jobb. Jag försvarar arbetslinjen men också ingångna avtal.
Åtta år på toppjobbet. Borde inte det, som i USA, vara max?
- Tage Erlander satt i 23 år.
Det är väl andra tider nu?
- Jo. Det är en väldig tempoökning i politiken som gör att jag betraktar tioåriga regeringschefsperioder som oerhört långa och gedigna. Presidenten i USA är exekutiv befälhavare och utser hela regeringen för världens enda supermakt. Trots att jag anser mitt jobb väldigt ansvarsfullt, så är det något helt annat.
Ett annat område där Sverige utmärker sig är partibidragen. I Europa är det bara Malta, San Marino, Schweiz och vi som håller givarna hemliga.
- De flesta andra partisystem är mycket mer beroende av bidragen än vi och dessutom vill vi inte röja givarna för då röjs partihemligheten.
Å andra sidan kan man då misstänka att ni gynnar dem på ett otillbörligt vis.
- Då får man döma mig efter min gärning i övrigt.
Men en liten middag i Sagerska huset får de väl ändå, det kan de väl vara värda?
(Här brister han ut i skratt)
- Nej, och kom ihåg att det var du som sa det och inte jag.
Jag ska inte lägga några ord i munnen på dig. Annars blir de flesta hemligheter avslöjade numera. Vilka för dig generande saker kan vi komma att få reda på via Wikileaksdokumenten? Är det något du vill föregripa här?
- Jag har ingen aning om vad som står där. Där lär ju finnas omdömen som avfattats om stats- och regeringschefer och sådana kan man ju ha gjort om mig.
Bankerna lär stå på tur nu. Är inte det en god sak?
- Jag får en känsla av att det kanske är naturligt om man jobbar på en tidning att öppenhet är ett honnörsord och alltid bra, men jag är lite tveksam. Vill vi läsa om våra ekonomiska transaktioner i tidningarna? Ska vi vara oskyddade för allting i alla sammanhang? Är det ett bra samhälle? Det tror jag inte.
Nå, den svenska ekonomin lär gå så bra att den i stort sett skenar, så lät det i medierna häromdagen...
- Medierna är fantastiska. (Här skrattar han minsann igen) Vi har återhämtat vårt tapp ser det ut som.
Räntorna torde vara på väg upp. Har du stora huslån?
- Inte alls farliga. Men vi får komma ihåg att jag har hus i Stockholmsregionen och ibland är prisnivåerna och lånen som följer av det större än vad som är naturligt i andra delar av landet.
Hur stora lån har du alltså?
- Du kan se efter i min deklaration. (Jag låter ett proffs kolla. Men man kan inte se storleken på lånen där.)
Att vår ekonomi går så bra, det har vi väl vår finansminister att tacka för. Skulle du klara dig utan Anders Borg?
- Anders har varit jätteviktig för mig, både i utvecklingen av Moderaterna och som en stark finansminister och jag är glad när jag får frågor på temat att han är stark för det jobbiga hade varit om ni frågat mig "Kan aldrig borgerligheten hitta en tillräckligt stark finansminister?". Nu har vi gjort det och han är mycket uppskattad och därför är han viktig för mig.
Men är det inte risk för att han blir för dig vad Gordon Brown blev för Tony Blair, en alltmer irriterande efterträdare?
- Nej. Det hoppas jag alla förstår att liknelsen säkert är väl vald men vår relation är väldigt annorlunda än deras var. Anders och jag har parallellt utvecklat Moderaterna tillsammans, vi är mycket mer av en duo och ett team.
Du träffade David Cameron nyligen och sa att du aldrig kommit någon annan av de stora ländernas statschefer så personligen nära. Berätta!
- Vi har träffats innan han blev premiärminister, vi har varit hemma hos varandra, vi har mycket gemensamt. Tre barn till exempel. Han har förlorat sin äldsta son, det har vi pratat lite om och det var väldigt speciellt.
Och dina barn, hur trivs de med att deras far är statsminister?
- Jag vill inte föra deras talan men det här är en enorm förändring av ett slag jag bara delvis kunde överblicka, det är en väldig anpassning som skett av vårt liv, vi bor inte där vi själva valt att bo och att vara kändisbarn är en enorm anpassning till ens föräldrar. Bara att heta Reinfeldt är en prövning för alla som gör det men inte har mitt uppdrag.