En man på tusen blir en Hagaman
2007-02-11
-2
5
0
I går väcktes åtal mot den så kallade Hagamannen, Niklas Lindgren, 33, för sammanlagt sex kvinnoöverfall under perioden maj 1999 till december 2005; två mordförsök och grova våldtäkter, två våldtäkter och två våldtäktsförsök.
Tre brott där han på goda grunder kan misstänkas finns inte med i åtalet. Två av dem är preskriberade och i ett har bevisningen ansetts alltför tunn för att hålla för ett åtal.
Ur påföljdssynpunkt är de ointressanta. Om åklagaren får honom fälld för mordförsök finns inga formella hinder mot att döma honom till livstids fängelse. Den mest sannolika påföljden är också att han döms till ett fängelsestraff på mellan tolv och fjorton år. Att han skulle dömas till sluten psykvård verkar mindre troligt. Enligt det rättspsykiatriska utlåtandet som just blivit offentligt är han kort och sammanfattningsvis fullt frisk i den straffrättsligt intressanta meningen.
Sex grova brott under sex och ett halvt år och den inledande kriminologiska frågan är därmed given: Hur många brott har han faktiskt begått under den tiden? Offrens anmälningsbenägenhet vid överfalls- våldtäkter är hög men långt ifrån hundraprocentig. Det främsta skälet är att många av brotten inte fullbordas genom att gärningsmannen har små möjligheter att kontrollera sina offer och omständigheterna i samband med brottet. Plötsligt dyker det upp en fotgängare eller en bil och försöket måste avbrytas.
I ljuset av tidigare kriminologiska undersökningar talar vi samtidigt om en person som begått i vart fall ett tiotal överfall där haft fysisk kontakt med sitt offer och där nästan samtliga anmälts. Till detta skall läggas de fall där det hänt något som gjort att han måste avbryta försöket innan han kommit sitt tilltänkta offer inpå livet.
Hagamannen är en så kallad stalker, en gärningsman som spanar in tänkbara offer, väljer ut den han finner lämplig och därefter börjar smyga på henne. Under den aktuella perioden handlar det därför med säkerhet om flera tiotal kvinnor som varit föremål för hans intresse men i flertalet fall räddats av omständigheter som de efteråt inte ens haft någon aning om.
Bilden av hans modus operandi - hans brottsliga tillvägagångssätt - har också klarnat genom polisens förhör med honom. Han har haft sin arbetsplats som bas för sina brott och den ligger precis där den ska enligt en så kallad geografisk profil, det vill säga mitt i Haga, i centrum av hans brott och med en omgivande brottsfri säkerhetszon.
Hagamannens brott inträffar nattetid på helger och den enkla praktiska förklaringen till det är att han med hustruns tillstånd gått ut på krogen med sina arbetskamrater. Där har han ofta blivit alltför berusad, ofta nog utslängd och det är nu som det händer enligt Hagamannen själv. Oplanerade handlingar, spriten som tagit bort hans spärrar, gärningar som annars vore otänkbara. Och när det hela är över åter till jobbet för att nyktra till och sedan dagen därpå köra hem till familjen och den egna idyllen ett par mil söder om Umeå.
Det här är naturligtvis bara en del av sanningen. Den som rör den praktiska biten. Om det som hänt i hans huvud har han mindre att säga och inte heller den rätts-psykiatriska undersökningen har några svar att ge på den punkten.
Personer som han brukar ha ett mycket starkt kontrollbehov och detta framgår också mellan raderna i förhören med människor i hans närmaste omgivning. Den vanliga förklaringen till detta är inte att de skulle ha det särskilt rörigt omkring sig, tvärtom, utan att de drivs av en stark ångest.
De som känner honom beskriver honom som "snäll", "omtänksam", "händig", "plikttrogen", "socialt välordnad" och "mycket engagerad i sin familj".
Om det extrema kvinnohat som han faktiskt gett uttryck för sägs icke ett ord. Icke en stavelse eller ens en antydan. Det som hänt är helt obegripligt.
Hur pass vanliga är sådana gärningsmän som Hagamannen? Ungefär en man på tusen i Sverige kommer under sitt liv att göra sig skyldig till en eller flera överfallsvåldtäkter. Det här är sällsynta brott. Den vanliga våldtäktsmannen ger sig på en kvinna som han har en relation med, känner sedan tidigare eller kanske bara träffat på krogen timmarna innan. En man på tusen överfaller okända kvinnor för att våldta dem och även som sådan utgör Hagamannen ett undantag. Den typiske gärningsmannen är ofta känd hos polisen, socialvården och psykvården för tidigare brott, sociala och psykiska problem. Invandrare, flyktingar, arbetslösa, utan familj, bostad eller ordnade förhållanden i övrigt. Sammanfattningsvis talar vi om unga män i samhällets marginal. Inte om en välanpassad familjefar. Ostraffad, hårt arbetande, omtänksam, hjälpsam, intresserad. Snäll!
På fredag inleds rättegången mot honom men redan nu vet vi - enligt den officiella beskrivningen - att "polisen genom en av de mest omfattande spaningsinsatser som genomförts här i landet och med hjälp av den nya DNA-tekniken" till sist kunde gripa Hagamannen och sätta punkt för den mest akuta mänskliga tragiken. Och redan i morgon skall jag berätta om hur det verkligen gick till när Hagamannen greps.