En hel nation satt uppe vid sina radioapparater den 26 juni 1959.
30 000 människor hade samlats på Yankee Stadium i New York för att se amerikanen Floyd Patterson försvara världsmästartiteln.
Så blev det inte.
Mitt i natten, svensk tid, efter två minuter och tre sekunder av den tredje ronden föll Patterson offer för den fruktade knytnäve som kom att bli känd som "Thors Hammare" i boxningsvärlden.
Sverige hade fått sin förste och hittills ende världsmästare i tungviktsboxning.
Karriären hade gått spikrakt uppåt ända sedan debuten inför en större publik, den 24 september 1948, då Ingemar Johansson knockade Stig Johansson inför 5 000 åskådare på Svenska Mässan i Göteborg.

Publikmagnet

Juniortiden fortsatte på samma storslagna sätt och 1950 blev Ingo svensk mästare i tungvikt.
Med legendaren Edwin Ahlqvist som promotor inleddes det framgångsrika samarbete som vara genom hela den väldige svensken karriär.
Två år efter segern i Göteborg vann Ingo OS-silver i Helsingfors.
Europamästare blev han 1956 efter en knockout-seger i den 13:e ronden - en titel som Ingo sedan försvarade året därpå.
Den 14 september sökte sig 53 614 åskådare till Nya Ullevi - en av de största publiksiffrorna någonsin - för att se Ingemar Johansson besegra amerikanen Eddie Machen.
Två minuter och 16 sekunder senare stod Ingo som segrare och matchen blev hans biljett till att göra upp med Patterson i New York.

Förlorade bara två matcher

Av de 28 proffsmatcher Ingo gick under karriären förlorade han bara två.
17 av dem vanns med hjälp av hans otroliga knockoutslag.
Boxningskarriären avslutades den 21 april 1963 - och självklart blev det en seger för mannen som under resten av sitt liv kort och gott var känd som "The Champ" var i världen han än begav sig.
Och trots att det nu är 50 år sedan knocken i New York är Ingo ihågkommen som en av de allra största.

Lika med Stenmark och Borg

När 1900-talets främste idrottsman utsågs var det, tillsammans med Björn Borg och Ingemar Stenmark, Ingemar Johansson som för svenska folket var nummer ett.