16 år efter flykten från kriget i Sarajevo, flydde Emma Martinovic kulorna på Utøya.
- Jag simmade för mamma och pappa, säger hon till Dagbladet.
Emma Martinovic, 19, bär fortfarande sitt armband från förra sommarens läger. På armbandet står det Utöya. Hon tänker bära det tills det går sönder.
I en intervju med Dagbladet berättar Emma Martinovic gripande om den 22 juli 2011.
När mördaren slog till på ön där Arbeiderpartiets ungdomsförbund (AUF) hade sin årliga sammankomst, befann hon sig i matsalen och var på väg att hämta sin mobilladdare i tältet.
Plötsligt såg hon hur alla sprang och hörde skott.
Emma Martinovic sprang genom skogen ned till vattnet och gömde sig vid en klippa. De försökte ringa polisen men kom inte fram. Hon slöt händerna och bad till gud. Sedan skickade hon ett sms till AUF:s ledare och frågade vad hon skulle göra. Hon fick till svar: " simma ut".>
Sköts i hoppet
Emma stod vid vattenkanten. Det regnade, var grått och kallt. Och hon visste att hon inte var någon bra simmare. Men hon förstod att hon var tvungen att ta chansen.
Emma Martinovic gick i vattnet och började simma. När hon flöt på rygg och tittade mot ön såg hon Anders Behring Breivik stå där.
Plötsligt såg hon en pojke framför henne i vattnet skjutas. Blodet forsade. Emma simmade snabbare.
Hon såg en vän hoppa i vattnet samtidigt som hörde två skott. De träffade honom i huvudet.
En yngre vän ropade i vattnet "Emma! Jag klarar det inte". Emma lät vännen hänga på hennes skuldror. När flickan sa "Emma, din arm blöder" förstod hon att hon blivit skjuten.
När det var som tyngst tänkte hon på sina föräldrar, sin lillebror Emil och bästa vännen Robin.
1995 flydde familjen det kriget i Bosnien. Serbiska styrkor bombade huvudstaden Sarajevo och tusentals människor dog.
Vågar inte bada
Efter en hård kamp i vattnet såg hon en liten vit båt närma sig. Emma tänkte att det kunde vara ett lockbete, ett trick som skulle sluta med att han sköt henne. Hon tittade kritiskt på operatören.
- Du är säker nu, sa han.
Intuitivt bestämde hon sig att lita på honom, hon hade inget val. Kroppen var tung som bly. Det skulle visa sig att hon har simmat i cirka två timmar.
- Att vara på sjön fortfarande ger mig glädje, men när kompisar vill att jag ska simma, säger jag nej. Jag har inte ens vågat vada, säger hon till Dagbladet.
I bloggen "Utoyahelvette" skriver Emma Martinovic bearbetar massakern på Utøya och minnena av Anders Behring Breivik.
"Jag hörde djävulen skratta när han sköt", skriver Emma i bloggen.
