Emil Forselius var en av Sveriges mest rutinerade unga skådespelare. Senare i år har den nya Wallanderfilmen "Indrivaren" premiär med Emil Forselius i en av rollerna.
1998 belönades han med en Guldbagge för rollen som skinnskallen Lasse i filmen "Tic Tac" - samma år som Johanna Sällström. Han har spelat i storfilmer som "Sista kontraktet", "Beck - Vita nätter", "Järngänget" och "Sprängaren" och även medverkat i flera kända teateruppsättningar. Själv var han mest stolt över rollen i "Deadline torp".
Men trots alla framgångar fanns det en djupt deprimerad sida - som få kände till.
Nu berättar familjen om sonen som kunde ha varit så lycklig, försöken att hjälpa - och chocken att hitta honom död.
I söndags pratade han för sista gången i telefon med sin mamma. Då var allt som vanligt. Men ändå inte.
- Det var inget speciellt vi sa. Jag berättade att jag varit på bio och han sa att allt var jättebra och kul.
Trots det visste hon att något var fel. I tisdags ringde hon flera gånger för att höra hur han mådde, men fick inget svar.
- Jag kan inte förklara. Det var en mammas intuition. Jag kände direkt att jag var tvungen att åka dit och se vad det var.

Hittade avskedsbrevet

Under de elva milen till Stockholm växte känslan - att det redan var för sent.
- Jag kände på mig att det var så här, säger Anneli.
Hon hämtade nyckeln hos Emils sambo - och gick själv in i lägenheten.
Det första hon såg var lappen.
- Han skrev att vi inte skulle gå in där. Sen stod det att alla saker var till sonen. Jag minns inte mer, det var så hemskt att det inte gick att tänka.
I ett av rummen hittade hon Emil död. Hon berättar hur hon skrek rakt ut, med samma tanke i huvudet gång, på gång, på gång: "Det får inte vara sant."
Emils familj beskriver honom som en stolt småbarnspappa, en ambitiös skådespelare och en oerhört sympatisk människa.
- Han ville att alla skulle må bra och kollade alltid till oss. Han brukade berömma och peppa, säger hans lillasyster Malin Forselius.
- Han fanns alltid så nära, säger hans mamma.

Höll sig för sig själv

Förstod ni att han var deprimerad?
- Vi visste att han var deprimerad, men trodde aldrig det här. Han sa inget sånt. Han höll mycket för sig själv.
- De som mår riktigt dåligt säger inte så mycket. Men de är många och det är ett hårt liv där ute.
Samtidigt visste alla hur otroligt glad Emil var över sin son. Många såg det som ett bevis för att han mådde bättre.
Den sista tiden var han helt ledig för att umgås med sonen.
- Han var så lycklig, så lycklig. Det fanns ingenting som var så bra som att vara pappa. Därför är det är så svårt att förstå. Varför valde han att ta den här vägen, säger Anneli.
På Facebook presenterar skådespelaren sig själv med orden: "Jag är världens lyckligaste pappa till min lilla underbara son!!! Jag kommer alltid finnas för dig. Älskar min familj."
- Han hade allt. Han hade sitt barn, sina fina roller, han hade oss och sin syster. Han hade så många. Men ändå räckte det inte.