Med Christer Elmehagen vid rodret gick AMF Pension "från att vara en okänd aktör till att vara Sveriges ledande pensionsbolag". Så hette det i ett pressmeddelande från bolaget i fjol, när efterträdaren Ingrid Bonde hade utsetts.
Och Elmehagen blev rikligt belönad för sin insats – inte bara genom den förmånliga pensionslösning som vållat en omfattande debatt i inte minst LO-leden.

Explosiv lönekarriär

Under 1999, Elmehagens första hela år på vd-posten, uppgick löner och andra ersättningar till vd i moderbolaget till 2,1 miljoner kronor. Under 2008, det sista året, summerades lön, rörlig ersättning och förmåner till 5,2 miljoner kronor.
Om Elmehagens ersättningsökning följt genomsnittet i den svenska ekonomin, enligt Medlingsinstitutets siffror, skulle den i stället ha stannat vid cirka 2,9 miljoner kronor.
En genomgång av samtliga årsredovisningar visar att Elmehagens ersättning – bortsett från de omfattande, extra pensionspremierna – varit i stort sett oförändrad under de senaste årens högkonjunktur.
I stället var det i början av hans tid på AMF Pension som löneutvecklingen var riktigt explosiv.

Historiskt börsras

Under det historiska börsraset och den lågkonjunktur som följde på IT-kraschen så höjdes Elmehagens ersättning till 3,4 miljoner kronor 2002. Därefter följde påslag till 3,7 miljoner kronor 2003 och 4,6 miljoner kronor 2004 innan ersättningen landade på 5,2 miljoner kronor 2005.
AMF Pensions nuvarande styrelseordförande Göran Tunhammar har suttit i styrelsen under hela den period som Christer Elmehagen varit vd. Tunhammar har varit ledamot i AMF sedan 1990 och tog 2003 klivet upp till ordförandeposten. Innan dess var förre Saf-chefen Olof Ljunggren ordförande.
Även LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin, som fått hård kritik för att hon inte satt sig in i Elmehagens pensionsavtal, ingick i styrelsen under Elmehagens hela vd-tid. Lundby-Wedin tog plats i AMF-styrelsen 1994.

Mats Rörbecker