Förra sommaren fick Elisabet Höglund reda på att Jarl Alfredius var sjuk i prostatacancer.
Efter beskedet träffades de aldrig mer.
- Jag såg honom sista gången i juni förra året, då visste jag inte att han var sjuk. Kanske att han såg tröttare och gråare ut än vanligt, men jag hade ingen anledning att misstänka något, berättar Elisabet Höglund.
Hon har bara fina minnen från sin forna kollega.

Väldigt trevlig och duktig

- Han var väldigt trevlig och duktig, och en stark, folkkär profil. Jag vill också säga att han var väldigt varm och inkännande som arbetskamrat.
Elisabet Höglund beskriver Jarl Alfredius som ”uppmuntrande”, en människa som ofta var upprörd över orättvisor i samhället, som eftersträvade jämlikhet.
- Vissa saker var han oerhört intresserad av. Jarl engagerade sig nästan personligt i vissa reportage som jag gjorde, vilket gjorde att jag kände mig väldigt uppmuntrad. Han var annorlunda än de flesta andra programledare och mån om att presentera mina reportage så bra som möjligt.
Om du hade kunnat säga något till Jarl Alfredius innan gick bort, vad skulle du ha sagt då?
- Att han var en otrolig, fantastisk och underbar person. Väldigt rar, vänlig och bildad. Med Jarl Alfredius försvinner en generation från tv-journalistiken, förutom Claes Elfsberg. Det finns inga kvar i Jarl Alfredius genre längre. Han tillhörde en generation av SVT-medarbetare som stod för folklighet, trygghet och värme. Det ser annorlunda ut i rutan i dag.