Ett antal vindkraftsbolag är på väg att börsnoteras, med storheter som familjen Wallenberg och finansmiljardären Robert Weil i ryggen. Analytikerna säger köp och politikerna hurrar.
Men 90 mil norrut känner Patrik Lundgren, ordförande i Östra Kikkejaurs sameby, framför allt en stark oro. Samma oro som håller många av hans medlemmar vakna om nätterna.
En av världens största vindkraftsparker kommer att uppföras på marken där traktens samer har vallat sina renar sedan urminnes tider. Det tyskägda bolaget Svevind fick i förra veckan regeringens klartecken att bygga över 1 100 snurror i Markbygden i Piteå kommun.
Ett antal miljoner ton stål och betong kommer att fästas i vildmarken där Östra Kikkejaurs samebys fyratusen renar betar om vintrarna. Fyrtio mil väg ska ringla genom landskapet. Enligt Patrik Lundgren är det tveksamt om samebyn överlever ingreppet.
- Skulle vi bli av med en fjärdedel av våra vinterbetesmarker så får det förödande konsekvenser. Vi ställs inför en helt ny situation där vi kanske inte kan fortsätta, säger Patrik Lundgren.

Han tänker inte främst på samebyns nuvarande medlemmar. I samisk kultur är det centralt att man inte bevarar jorden för sin egen skull, utan för kommande generationer.
- Vi har en väldigt stark känsla för renskötseln. Det känns som att man slår undan fötterna för möjligheterna. Det handlar inte bara om oss som håller på i dag, utan om vad vi lämnar över till nästa generation.
Patrik Lundgren tillstår att samebyn har haft en god dialog med exploatören Svevind. Och företaget har hela tiden sagt sig vilja värna renskötseln. Men enligt Lundgren utan att riktigt förstå samisk kultur.
- Det är till huvuddelen tyska ägare som investerar i det här för att tjäna pengar, de gör det inte för att rädda miljön. De vill inte göra av med en krona mer än vad de behöver. Rennäring och samisk kultur är oerhört svårt att förklara för dem.

Svevind har erbjudit sig att kompensera de skador som vindkraftsparken åsamkar renskötseln. Men samebyn vill i stället ha del i intäkten. De menar att skadan som 1 100 vindsnurror - tillsammans med transformatorer, massiva elledningar, och stora vägar - kommer att innebära är oåterkallelig och egentligen omöjlig att sätta ett pris på då den inte minst har känslomässiga dimensioner.

Fejden kring Markbygden är inte unik. Vindkraftsbranschen och samebyarnas intressen kolliderar på många håll i Norrland. För närvarande planeras minst sjutton nya vindkraftsparker i renbetesområden. Samerna har som ursprungsbefolkning rätt att nyttja större delen av Norrland för sin renskötsel. Samernas riksförbund kräver nu att de ska kompenseras när vindsnurror står i vägen, på samma sätt som markägare kompenseras.
Hos samerna finns en stark oro för att man ännu en gång ska bli lurade av guldgrävande sörlänningar. När skogsbruken, gruvnäringen och vattenkraften byggdes ut förlorade de stora betesmarker, utan att få något av rikedomen som skogen och älvarna gav. Den här gången tänker samerna inte låta sig blåsas.

Sveriges vindkraftsproducenter och samernas riksförbund försöker nu komma överens. De inser att deras öden kommer att vara förbundna under överskådlig framtid. Men samarbetsprojektet "Vindren" är ännu långt ifrån några lösningar. Samerna vill ha årliga ersättningar direkt från företagen, så länge vindsnurrorna stör renarnas betesro. Branschen tycker i stället att det är markägarna som ska dela med sig av pengarna de får från exploatörerna till samebyarna.
- Samebyarna vill ju ha någon form av avtal och det är vi väl inte avigt inställda till. Vad vi däremot inte har kommit överens om är hur en eventuell ersättning ska se ut, säger Gunnar Fredriksson, på branschföreningen svensk vindenergi.

Njurundabon Arne Forsell tycker inte att man ska bygga någon vindkraft i Norrland överhuvudtaget. Han är, förutom ingenjör i energibranschen, en av initiativtagarna till det nystartade Norrländska samlingspartiet.
- Det är helt fel att bygga vindkraft i Norrland. Exploatörerna ser det som att det bara är obebyggda marker där man kan göra vad fan som helst. Det är inte alls bra. Fördelen med vindkraften är att den kan placeras var som helst i landet. Man ska producera elproduktionen så nära förbrukningen som möjligt, säger Arne Forsell.
Egentligen behöver Norrland ingen ny el. Norra Sverige har ett rejält elöverskott, ändå är det där merparten av den nya vindkraften ska byggas. Det statliga affärsverket Svenska kraftnät tycker att det är ett samhällsekonomiskt slöseri. De måste kraftigt bygga ut hundratals mil av elledningar för att elen ska nå södra Sverige. Det kommer att kosta miljarder och drabba kunderna genom högre nätavgifter. Vindkraftsparken i Markbygden kommer att producera energi i nivå med en kärnkraftsreaktor, men en tiondel av den beräknas försvinna under transporten söderut. Vindkraftsbranschen tycker dock det är naturligt att det är i Norrland den största utbyggnaden sker.
- Det finns väldigt stora områden som är otroligt glesbefolkade, man stör minst, om man nu använder begreppet störa, om man bygger där. Det blåser väldigt bra i Norrland också, säger Gunnar Fredriksson, på Svensk vindenergi.

Framförallt är det lättare att få norrländska kommuner att ställa upp på vindkraftsbyggen. I inlandet, där lågkonjunkturen är konstant, har man inte riktigt råd att säga nej till potentiella arbetstillfällen. Men för många norrlänningar är vindkraftsruschen ännu ett exempel på hur Norrland sugs ut.
- Så har det alltid varit i historien, det är Norrland som bidrar med vattenkraft och skog men det är inte här resurserna förbrukas. Nu är det vindkraftsparker som ska byggas men det finns områden i södra Sverige där det kan byggas, säger Markus Mattson, som är ordförande i Kalls sameby i Åre. De bekämpar norska bolaget Fred Olsens planer på en stor vindkraftspark på deras vinterbetesmark uppe på Middagsfjället.

Norrländska samlingspartiet slåss för att den plundring de menar Norrland utsätts för ska stoppas.
Debatten om "utsugningen av Norrland" är över hundra år gammal, förklarar professorn och idéhistorikern Sverker Sörlin, som disputerade på en avhandling i ämnet.
- Den stora diskussionen var vid sekelskiftet. Då gällde det framförallt skogen, men det kom att gälla andra naturresurser som torv, och så småningom vattenkraft. Man såg att kapital och intressenter kom utifrån. Argumentet var att det inte kom Norrland till godo, att det inte utvecklade Norrland, säger Sverker Sörlin.
Under den radikala eran i slutet på 60-talet fick idéerna om att Norrland orättfärdigt plundras ett kraftigt uppsving. Fram tills för tjugo år sedan var det norrländska motståndet levande i debatten. Men sedan dess har det varit relativt tyst, enligt Sverker Sörlin.
Att missnöjet nu tar fart igen kan ha att göra med att gruv- och skogsbolagen går så starkt, medan den norrländska arbetslösheten bara växer.
Vindkraftsexploateringen väcker gamla minnen till liv och farhågorna är nu de samma som för 100 år sedan. Man oroar sig för att sörländska vindkraftsexploatörer ska tjäna storkovan på den norrländska vinden medan lokalbefolkningen blir utan.

Samtidigt har många Norrlandskommuner insett att de har en god förhandlingsposition gentemot vindkraftsbolagen. Deras lagstadgade vetorätt är värd mycket pengar, när så få andra kommuner ställer upp på vindkraftsbyggen.
För en månad sedan gick tio kommuner i Västerbottens inland ut och krävde att få ta del av vindkraftsbolagens vinster. De menade att vindsnurrorna förstör för turismen samtidigt som arbetstillfällena de medför är högst tillfälliga. Branschen varnar för att sådana ersättningar kommer att leda till färre vindkraftsparker.

Det finns många, inte minst politiker, som ser vindkraften som en stor möjlighet för Norrland, bland dem Elisabeth Yngström, kommunalråd (S) i Ragunda i Jämtland. Hon har kämpat för att den stora vindkraftspark som nu planeras i kommunen skulle bli verklighet. Yngström är glad över att kunna bidra till energiomställningen samtidigt som nya arbetstillfällen skapas.
- Det är otroligt viktigt att vi tittar på ny energi som kan underlätta för klimatutvecklingen. Oavsett om man bor i norr eller söder måste man kunna bidra. Vi tror att det är bra för kommunen, regionen och för landet, säger Elisabeth Yngström.
Källor: Dagens Nyheter, Piteå-Tidningen,
Norrländska Socialdemokraten