Vargstriden har nått Sydsverige med full kraft. En enda varg har rört om känslorna, hetsat debatten, framkallat dödshot, lögner och infekterade grannfejder. Men också stor sorg och smärta.
Kynna har sedan augusti rivit och dödat uppemot 25 får i sitt tio till tolv kvadratmil stora revir som omfattar området Ljungby-Markaryd-Älmhult.
- Det är hemskt att ta reda på de dödade, sönderrivna, plågade och lemlästade djuren, säger fårbonden Peter Johansson i Agunnaryd.
Den 11 oktober tog sig Kynna in i ett av hans hägn, rev och dödade tre tackor.
- Jag är ingen varghatare. Men det fungerar inte med varg i våra trakter där fårhagarna ligger som pärlband i landskapet.
Kynna nådde fram till Ljungbytrakten 31 maj i år. Där började hon trampa in sitt revir, som hon hållit fast vid sedan dess. Hon väntar på en hanne för att kunna bilda en ny familjeflock.

Det är första gången sedan början av 1800-talet som en varg har etablerat sig i Sydsverige. Hannar har passerat Småland, Halland, Blekinge och norra Skåne i sökandet efter en hona. Men bara tikar rotar sig i ett eget revir och hoppas att en friare ska dyka upp.
Kynnas rörelser har registrerats genom gps-sändaren. Från maj till augusti kom inga rapporter om attacker mot tamboskap. Hon livnärde sig på vilt, främst älg och rådjur.
Man hittade älgkadaver i skogarna. Hon skrämde några nötkreatur. I övrigt inga synbara tecken på hennes närvaro.
Men när Kynna i mitten av augusti började forcera fårstängslen i sitt revir och urskillningslöst döda baggar, tackor och lamm, då tog vargdebatten fart på allvar. Vid åtta tillfällen fram till 12 oktober dödade Kynna uppemot 25 får. Många av ägarna hade en liten besättning, mest som hobby, sällskap och för att hålla ängsmarken öppen. Fåren var tillgivna och hade egna namn.
Kynnas härjningar skapade känslomässiga tragedier när kadavren upptäcktes i hagarna. För de mer professionella fårfarmarna ledde Kynnas framfart till stora praktiska och ekonomiska olägenheter.
Varghatare och vargkramare trissade varandra. Kynna blev en riksangelägenhet, ett slagträ i hetsandet för och emot varg.

Efter ett par avslag beslutade till sist Naturvårdsverket den 14 oktober att tillåta skyddsjakt på Kynna. Konsekvenserna av hennes närvaro bedömdes som alltför påfrestande och riskabla för befolkningen och tamboskapen.
Debatten växlade tempo och fick nu också politiska dimensioner.
EU har krävt att Sveriges vargstam ska ha "gynnsam bevarandestatus och god genetisk kontakt med andra kolonier". De utredningar som gjorts kommer fram till att det innebär 400 till 450 vargar. I dag har vi inom landet uppemot 300. Samtliga i Mellansverige - huvudsakligen Gävleborg, Dalarna, Värmland, Västmanland, Dalsland, Uppland. Där framkallar vargen stora spänningar, förluster av tamboskap, konflikter, rädsla och hat. Tjuvjakt. Att tillåta ytterligare 100 till 150 vargar inom de länen är otänkbart, enligt myndigheter och befolkningen.
Norrland är på grund av rennäringen befriat från etablering av varg. Där är skyddsjakten inget stort stridsämne.

Ska vi tillmötesgå EU:s direktiv finns inget annat alternativ än att under kontrollerade former låta vargfamiljer etablera revir också i södra delarna av Sverige.
För första gången på snart 200 år har Kynna skapat en konkret möjlighet till en sådan lösning. Dessutom goda förutsättningar för en ny frisk genetiskt obelastad flock.
I det perspektivet är naturligtvis skyddsjakten ytterst kontroversiell. Samtidigt som det är lätt att sätta sig in i situationen för fårägare och andra utsatta landsbygdsbor med djurhållning. Ska varg tillåtas i Sydsverige måste man omedelbart initiera omfattande och kostsamma projekt med rovdjursavvisande elstängsel. Hur det ska lösas ekonomiskt och praktiskt, med bibehållen allemansrätt är det ingen som vet i dag.
Den 20 oktober var förberedelserna avklarade. 300 skyttar, de flesta småländska älgjägare var registrerade hos länsstyrelsen och snabbutbildade i de speciella betingelser och risker som ska beaktas vid vargjakt.
Under skyddsjakten har aktivister från hela Skandinavien varit på plats för att markera sin kritik mot jakten och mot det djupt oetiska i att jägarna använder sig av forskningens gps- och VHF-sändare som fästs i ett halsband på Kynna. Men några allvaliga konfrontationer har inte inträffat.

Efter två veckors resultatlösa försök att lokalisera och döda Kynna konstaterar jaktledaren, den pensionerade Växjökommissarien Rune Håkansson:
- Vi har att göra med en oerhört smart dam, som känner igen en jägare och kan konsten att hålla sig undan. Det är ett mycket svårt uppdrag.
Enligt Rune Håkansson är gps-sändaren till viss hjälp, men i den oländiga terrängen med dålig GSM-täckning kommer positionsangivelserna bara sporadiskt.
- Vi har svårt att hinna fram i tid och att mobilisera styrkorna i rätt område.
- Vargen rör sig snabbt inom reviret, flera mil om dagen. Och hon är uthållig.
Kynna är född i Norge i ett familjerevir vid svenska gränsen. Hennes pappa är en invandrad finsk varg. Hon märktes och utrustades med sändare av forskarna vid det samnordiska vargforskningsprojektet Skandulv den 13 januari i år, där Olof Liberg i Lund är chef och den stora drivkraften för utvecklandet av en sund skandinavisk vargstam.

Den åttonde april lämnade Kynna, drygt ett år gammal, familjeflocken och började sin långa vandring i sökandet efter ett eget revir. Genom skogarna i Värmland, Närke, Östergötland in i Småland. Här befann hon sig enligt gps:en den 12 maj. I samma veva angrep hon för första gången under sin vandring tamboskap. Flera får i en besättning mellan Mönsterås och Oskarshamn dödades.
Två veckor senare har Kynna rört sig in i Blekinge. Hon river och dödar ett antal får i ett hägn i Bräkne Hoby.
I månadsskiftet maj-juni har hon hittat ett område som skulle duga som hem åt henne och hennes blivande familj. Drygt tio glest befolkade kvadratmil i södra Småland , inom Kronobergs län mot gränsen till Skåne.
Här stannar hon och väntar på sin hane. Påskjutningen i onsdags kommer att göra henne ännu skyggare och mer svårfångad, också med kikarsikten, gps- och VHF-utrustning.

Om Kynna klarar sig hela fredagen slipper hon jägarna under helgen åtminstone. Naturvårdsverket hinner inte pröva ansökan om förlängd skyddsjakt förrän nästa vecka. Länsstyrelsen i Kronoberg sa i går ja till en förlängning medan länsstyrelsen i Skåne svarade nej i sitt remissyttrande. Men det formella beslutet kommer först nästa vecka. Blir det klartecken får jägarna ytterligare några veckor på sig att hitta Kynna i hennes revir, och döda henne.
- Men det är långt i från säkert att vi lyckas även om jakttiden sträcker sig in i december, säger Rune Håkansson, som inte sticker under stol med att han är fylld av beundran för Kynnavargen.