LOS ANGELES. Det är USA-premiär denna helg för "Big miracle", filmen kommer till Sverige den 24 februari.
I huvudrollerna ser vi Drew Barrymore, Johan Krasinski, Ted Danson, Kristen Bell och Dermot Mulroney.
Regissören Ken Kwapis hoppas att dramat på isen i Alaska ska väcka samma känslor 23 år senare, som det gjorde mitt under den amerikanska valrörelsen hösten 1988.
Men låt oss ta historien från början.
Det kom ett samtal från redaktionen i Stockholm en solig eftermiddag i New York i början av oktober 1988.
Tidningens legendariske nattchef, Bengt Bengtzon, lät mer entusiastisk än jag hade hört honom någonsin tidigare.
- Vi har haft kvällsmöte inne hos Strömstedt, har du sett tv-bilderna från Alaska på gråvalarna som blev kvar lite för länge i den där viken när isen lade sig?
- Det är ju en fantastisk historia. Och nu är CNN ute på isen och rapporterar live om räddningsaktionen. Om de kan ta sig dit ut, då borde väl vi också kunna göra det?
Han hade redan talat med tidningens USA-fotograf, Roger Turesson, som fått uppdraget att beställa flygbiljetter.
Klockan sex nästa morgon satt vi på flyget.
Via mellanlandningar i Salt Lake City, Anchorage, Fairbanks och oljefältet i Prudhoe Bay landade vi sent på kvällen med ett litet plan i Barrow. Stans enda hotell var redan fullbokat av journalister.
Vi ringde på ett nummer som satt på anslagstavlan i ankomsthallen. En kvinna hyrde ut rum i sin lägenhet. Vi gjorde upp om pris och tog en taxi dit.
Kvinnan och hennes dotter bjöd på kvällsfika och skakade på huvudet åt den internationella invasionen av journalister, aktivister och valexperter.
- Det där händer nästan varje år, att några av dem inte hinner ut när isen fryser till.
Så varför denna uppståendelse den här gången?
Jo, sedan några år fanns CNN, med sina dygnet-runt-sändningar av nyhetshändelser.
Allt hade börjat med att en lokal tv-station visat bilder på havsviken utanför Point Barrow, där de tre valarna hade stannat något dygn för länge och mumsat på föda innan den årliga färden söderut i Stilla havet till Baja California.
Så hade vädret slagit om.
Tv-bilderna av gråvalarna som slog upp hål i den ännu tunna isen för att få luft visades av NBC i en kvällssändning över hela landet.
Sedan, när CNN flög upp ett team för direktrapportering var cirkusen i gång.
Det här var den där brytningsperioden när en händelse blev en stor nyhet i det ögonblick CNN kom på plats och rapporterade live dygnet runt.
Nästa morgon hade vi marschorder från Stockholm att ta oss bort till Nationalgardets hangar för att försöka komma med en helikopter ut till de uppsågade vakarna, där valarna då och då dök upp för att andas.
Men vi kom först inte längre än till köket där vi bodde.
Vår hyresvärd krävde att få se vilka varma vinterkläder vi hade med oss och tidningens vinterställ från OS i Calgary i februari samma år viftade hon bort med ett skratt.
- Ni fryser ihjäl på några minuter i de där kläderna. Jag har ringt en av mina bröder, som kommer hit om en stund med riktiga eskimåanoraks.
Vi hyrde de avsevärt varmare plaggen till överpris och gav oss i väg.
Ute vid Nationalgardets och Kustbevakningens helikoptercentral var det bistra miner. Den tjänstgörande kaptenen hade fått kritik för att han använt kustbevakningens helikoptrar för att flyga ut journalister från hela världen till valarna.
Efter lite tjat och några timmar på en väntelista kom kaptenen tillbaka:
- Vi gör en sista flygning. Ni får de sista två platserna. Men när vi väl landat där ute måste ni göra exakt som besättningen säger. Det rör sig en del isbjörnar i området, så ni måste snabbt ta er från helikoptern i riktning mot vakarna, där ni möts av beväpnade vakter.
Från helikoptern kunde vi se isbjörnarna. Ute i havsbandet jobbade åtminstone ett 50-tal personer med att såga upp vakar åt valarna, och hålla dem öppna i den extrema kylan.
Uppdraget var att få bilden som CNN och andra hade haft något dygn tidigare. En egen reporter som sträckte sig fram vid vaken när en av gråvalarna kom upp för att fylla på syreförrådet och klappa djuret försiktigt samtidigt som fotografen från andra sidan vaken tog en bild.
Problemet var att med den isande vinden var kylan minus 40 grader. Fotograf Turessons automatiska kameror frös ihop på någon minut. Som tur var hade han en gammal manuell Leica med sig i kameraväskan och efter lätta varningar från en valforskare om att inte stressa de lidande valarna så togs bilden.
En knapp timme senare var vi kylslagna tillbaka på fastlandet med nästa helikopter.
Turesson fick sedan ta i bruk ett nedlagt mörkrum i en skola för att kunna framkalla bilderna och sedan böna och be hos en amerikansk byråfotograf att sända två bilder till Sverige.
Det blev löpsedel, förstasida och uppslag i nästa dags Expressen med rubriken "GE INTE UPP NU, KOMPIS" till en bild av en kylslagen reporter som sträckte sig fram mot en av valarna.
Några dagar senare kom en rysk isbrytare och bröt en ränna ut till öppet hav för de instängda valarna. Två av de tre kunde man se var vid liv.
Nu berättar alltså Hollywood hela den spännande räddningsaktionen i filmen "Big miracle".
De 150 journalisterna från fyra kontinenter som åkte till lilla Barrow i Alaska för att bevaka de instängda tre gråvalarnas öde spenderade tillsammans uppemot 40 miljoner kronor på uppdraget.
Historien innehåller ett flertal motsägelsefulla faktorer:
Den som slog larm om de instängda valarna var en lokal eskimåjägare, som var van att se naturen ha sin gång där instängda valar alltid dör.
En satellitlänk bara kilometer bort gjorde det möjligt för miljoner människor runtom i världen att följa dramat i sina tv-apparater. Det höll liv i historien dag för dag.
De ryska isbrytarna, som blev valarnas räddande änglar, kom från ett land som varit en av de största jägarna av gråvalar.
Det i området då hårt kritiserade oljebolaget Arco donerade 3,4 miljoner kronor till "Operation Breakout" för att hjälpa valarna ut. Bolagets bäst spenderade PR-pengar någonsin, enligt medieexperter.
Valarnas situation, då?
Jo, all uppmärksamhet kring dramat i Barrow fick Greenpeace att kunna öka trycket mot myndigheterna när det gällde till exempel Islands omdebatterade valjakt. Islänningarna införde ett knappt år senare ett tvåårigt stopp mot all kommersiell valjakt.
