NEW YORK . De börjar vädra blod nu, republikanerna. President Barack Obama är sårad och det är ekonomin som riskerar att förvandla honom till en ny Jimmy Carter, en demokrat och president som bara fick sitta en valperiod.
Och republikanerna har ett nytt öknamn för honom: President Zero - President Noll.
Det kom nämligen nya arbetslöshetssiffror i fredags. Arbetslösheten hänger kvar på för Obama illavarslande 9,1 procent. Och än mer förödande - under augusti skapades netto noll nya arbetstillfällen i USA. Därav President Zero.
Obama har en plan för hur nya jobb ska skapas och det tänkte han presentera för den amerikanska allmänheten i kväll i ett tal inför kongressens bägge kamrar.
Men ett sådant tal skulle ha kolliderat med den republikanska tv-debatt som kanalen MSNBC sänder i kväll från Reagan-biblioteket i Kalifornien. Så representanthusets talman - republikanen John Boehner - gjorde klart att presidenten inte var välkommen att hålla sitt tal.

Något liknande har faktiskt inte inträffat. När USA:s president vill tala inför kongressen så får han också göra det.

Men Obama vek ner sig och ska nu hålla sitt tal på i morgon torsdag i stället. För kritikerna - och de finns även bland demokraterna - så framstod detta bara som ytterligare ett exempel på presidentens velighet.
Eller som den republikanske väljaren Fred Bestwick från New Hampshire uttrycker det i New York Times:
- Vi har en ledare nu som inte är mycket till ledare. Jag vill inte att vår republikanske kandidat ska vara någon vekling.
Bestwick har redan en favorit, Texasguvernören Rick Perry. Det har inte ens gått en månad sedan Perry tillkännagav sin kandidatur men han har redan stökat om en hel del i startfältet.

Men hittills är det mest bara politiskt intresserade i Iowa, New Hampshire och South Carolina som fått lära känna honom. Det är där de första primärvalen hålls i februari nästa år och dessa delstater får nu täta, täta besök av kandidaterna.
I kväll håller republikanerna sin fjärde tv-debatt och det är första gången som Rick Perry deltar. Gör han bra ifrån sig så kommer han att säkra den tätposition han skaffat sig.
Ett bra framträdande i en tv-debatt är guld värd. Fråga Michele Bachmann. Hon tillkännagav sin kandidatur i en debatt i juni och slog igenom över en natt.
Hon är en konservativ kristen och en favorit bland tepartyrörelsen, den folkrörelse på högerflygeln som mer och mer dominerar det republikanska partiet. Det såg sedan ännu ljusare ut för henne när hon i augusti vann ett första testval i Iowa.
Men Bachmann har ett stort minus. Hon har ingen större erfarenhet och har bara suttit i representanthuset sedan 2007.
- Bachmann har alltid varit det känslomässiga valet, säger den republikanske strategen Jim Dyke.
- Det är svårt att få det att hålla i längden. När folk börjar titta på saker som erfarenhet och policy och valbarhet, så börjar hon få problem.

Det är precis vad som redan skett. Hennes vinst i Iowa, överskuggades av Rick Perrys inhopp och till skillnad från Bachmann så har Perry lång erfarenhet av att fatta beslut. Det var nämligen Perry som tog över i Texas när George W Bush flyttade in i Vita huset 2001. Bush hade som bekant också varit Texasguvernör.
Perry har sedan skrivit historia genom att bli den guvernör i Texas som lyckats bli omvald flest gånger. Detta alltså i USA:s näst folkrikaste stat.
Och han har ett tungt argument så här i arbetslöshetstider. Cirka 40 procent av alla nya jobb som skapats i USA de senaste två åren har funnits i Texas. Perrys motståndare påpekar att många av dem är låglönejobb i servicesektorn, men som valvapen väger det rätt tungt dessa dagar.
Perry är liksom Bachmann en konservativ kristen och han verkar plocka många av de röster som hon hade räknat med att få. Men han har en stor mun som redan gett honom bekymmer. Som följande citat om riksbankschefen Ben Bernanke:

- Om den här killen trycker upp mer sedlar fram till valet, så, ja folk jag vet inte vad ni skulle göra med honom här i Iowa, men nere i Texas skulle vi behandla honom rätt illa.
- Att trycka upp pengar för att spela politik i sådana här tider är nästan landsförräderi.

Han fick äta upp det, och har tonat ner retoriken, men det får valanalytiker att undra om USA är redo för en ny cowboy-liknande president från Texas som ibland pratar först och tänker sedan.
Det är Mitt Romneys förhoppning att så inte är fallet. Romney är före detta guvernör från Massachusetts och står mer till vänster om Perry och Bachmann.
Romney försökte bli republikanernas kandidat redan 2008, men föll då mot John McCain. Han har egentligen inte slutat att kampanja och har under dessa tre år byggt upp en rejäl kassakista.
Han var länge också den självklare favoriten och toppade alla mätningar. Det gör han inte längre. Perry har seglat upp på första platsen.
Men samma mätningar visar också att det i regel är Romney som har en bättre chans att vinna över Obama nästa höst. Perry klarar sig sämre mot presidenten, eftersom han är för långt ut till höger för många oberoende väljare.
Och det kan bli avgörande när det republikanska etablissemanget nu under hösten måste bestämma sig för vilken kandidat de egentligen stödjer. Och mätningarna de senaste veckorna säger att det är Romney eller Perry som det i praktiken handlar om.
Romney presenterade en egen plan för hur arbetslösheten ska bekämpas i går och han betonar numera alltid sin egen bakgrund näringslivet. Att han inte är en karriärspolitiker - som Perry.
- Jag har inte tillbringat hela mitt liv i politiken, säger han. Jag har tillbringat större delen av mitt liv i den privata sektorn och startat upp nya företag och omstrukturerat gamla.
Romney har de senaste veckorna börjat flirta lite med tepartyrörelsen även han för att parera Perry. Ingen republikan har råd att ignorera dem.
Fast Jon Huntsman försöker. Han är - liksom Romney - en moderat republikan. Han har varit USA:s ambassadör i Kina (Obama utnämnde honom!), och är före detta guvernör i Utah.

Och han köper inte tepartyrörelsens agenda. Eller som han twittrade nyligen:
"För att uttrycka det klart. Jag tror på evolutionen och litar på forskarna när det gäller klimathotet. Kalla mig galen!"
Det är tydligen vad många republikanska väljare gör. Huntsman ligger i botten i mätningarna, med någon enstaka procent.
Det finns en stor entusiasm bland republikanska väljare, framför allt bland de konservativa på högerkanten. Obamas stora stimulanspaket, hans hälso­vårdsreform och den skenande statsskulden är röda skynken för dem.
Även Ronald Reagan höjde skatterna på sin tid, men det är en otänkbarhet för 2012 års kandidater, inklusive den moderate Huntsman och Romney.
När kandidaterna vid en tidigare debatt fick frågan om de kunde tänka sig att förstärka budgeten med en dollar om de i gengäld fick tio dollar i budgetnedskärningar, så svarade de alla nej.
Den 76-årige libertarianen Ron Paul - som vill avskaffa riksbanken och kraftigt minska den federala statens inflytande - har ställt upp i flera valkampanjer och snarast setts som en tok. Han ligger på runt åtta procent i mätningarna, men några av hans idéer har nu anammats av många andra kandidater också.
Och häri ligger kanske Obamas största hopp. Att republikanerna till slut nominerar någon som är alltför långt ut på högerkanten för att kunna bli vald.
Det är vad de gjorde 1964 när Barry Goldwater förlorade mot Lyndon B Johnson.
Men det är också vad Jimmy Carter trodde 1980, när republikanerna nominerade en före detta skådespelare, guvernör och högerspöke från Kalifornien. Hans namn: Ronald Reagan.