"Det var ett direkt attentat mot Sverige, dessutom mot ett oskyldigt passagerarfartyg. Den sovjetiska ubåten torpederade henne trots att hon var tydligt neutralitetsmärkt med en stor blågul flagga", säger Lars Kruthof, museipedagog på Gotlands museum."Det var ett direkt attentat mot Sverige, dessutom mot ett oskyldigt passagerarfartyg. Den sovjetiska ubåten torpederade henne trots att hon var tydligt neutralitetsmärkt med en stor blågul flagga", säger Lars Kruthof, museipedagog på Gotlands museum.
"Det var ett direkt attentat mot Sverige, dessutom mot ett oskyldigt passagerarfartyg. Den sovjetiska ubåten torpederade henne trots att hon var tydligt neutralitetsmärkt med en stor blågul flagga", säger Lars Kruthof, museipedagog på Gotlands museum.
Gunnar Ahlqvist, 26, omkom i Hansakatastofen 1944. Foto: PrivatGunnar Ahlqvist, 26, omkom i Hansakatastofen 1944. Foto: Privat
Gunnar Ahlqvist, 26, omkom i Hansakatastofen 1944. Foto: Privat
Jens Ringbom, 22 omkom också i Hansakatastrofen. Endast två passagerare överlevde attacken på havet.Jens Ringbom, 22 omkom också i Hansakatastrofen. Endast två passagerare överlevde attacken på havet.
Jens Ringbom, 22 omkom också i Hansakatastrofen. Endast två passagerare överlevde attacken på havet.
Expressen den 24 november 1944. Foto: Cornelia NordströmExpressen den 24 november 1944. Foto: Cornelia Nordström
Expressen den 24 november 1944. Foto: Cornelia Nordström
Expressen den 25 november 1944. Foto: Cornelia NordströmExpressen den 25 november 1944. Foto: Cornelia Nordström
Expressen den 25 november 1944. Foto: Cornelia Nordström
Expressen 26 november 1944. Foto: Cornelia NordströmExpressen 26 november 1944. Foto: Cornelia Nordström
Expressen 26 november 1944. Foto: Cornelia Nordström

Ubåten sänkte Gotlandsfärjan

Publicerad

Det är Sveriges största sjökatastrof i modern tid - före Estonia.

För 70 år sedan sänker en sovjetisk ubåt Gotlandsfärjan Hansa och 84 människor går under med fartyget.

Ett misstag eller en varning till Sverige att inte transportera baltiska flyktingar och tyska soldater, frågetecknen är fortfarande många.

- Min pappa var matros och 26 år när han omkom, händelsen har följt mig hela mitt liv, säger Gun-Britt Snäckerström som ska delta i en minneshögtid i Visby.

Det är november 1944. Andra världskriget närmar sig slutet, även om nästan ett halvårs blodiga strider fortfarande återstår i Europa. Nazityskland går mot sitt sammanbrott och Sovjetunionen träder fram som den dominerande makten i Sveriges närområde.

Sovjetiska ubåtar pilar runt i Östersjön, tyska krigsfartyg patrullerar, baltiska båtflyktingar försöker ta sig till säkerheten i Sverige - och mitt i allt detta fortsätter Gotlandsfärjorna sina reguljära turer mellan ön och fastlandet.

Klockan 23.45 den 23 november 1944 lägger ångfartyget Hansa ut från Nynäshamns kaj med 15 minuters försening. Det är mulet och kyligt, bara fyra plusgrader, och det blåser elva meter i sekunden. Ombord finns 63 passagerare och 23 i besättningen - och de räknar med att nå Visby enligt tidtabellen klockan 07.30 nästa morgon.

Men ödet och den sovjetiska ubåten L-21 kommer i vägen. Utanför den gotländska kusten avfyrar ubåten tre torpeder mot Hansa. En torped träffar i fören och klyver fartyget som går under med man och allt. Bara två människor överlever.

Hansas skeppsur flyter i land - och har stannat på 05.57.

- Den är den största tragedin i Gotlands moderna historia. Den har påverkat ön i 70 år. Det finns många familjer här där farfar eller pappa aldrig varit på plats, säger Lars Kruthof, museipedagog på Gotlands museum, som liksom så många gotlänningar har en släkting som försvann i djupet.

- Det var ett direkt attentat mot Sverige, dessutom mot ett oskyldigt passagerarfartyg. Den sovjetiska ubåten torpederade henne trots att hon var tydligt neutralitetsmärkt med en stor blågul flagga.

- Intresset är fortfarande väldigt stort, gotlänningar ringer dagligen för att berätta. De minns morgonen när de väntade på båten. Först fick de vaga besked och trodde att man skulle hitta många i livbåtar, sedan visade det sig att bara två överlevde, säger han.

Lars Kruthof och författaren Jakob Ringbom håller i samband med 70-årsdagen en minnesföreläsning på Gotlands museum. De har intervjuat anhöriga till dem som dog och betonar den mänskliga aspekten av tragedin.

- Vi fokuserar på människorna ombord. Tidigare var allt fokus på torpeden. Var den kom ifrån och hur den träffade, säger Lars Kruthof.

- Det finns ett enormt uppdämt intresse. På den tiden tystades det ned i familjerna, man skulle inte gråta utan gå vidare. Det var en annan attityd, det fanns inga krisgrupper, säger han.

Gun-Britt Snäckerström har levt med Hansakatastrofen hela sitt liv. Hennes pappa Gunnar Ahlqvist var matros och dog i vågorna den kalla novembernatten, bara 26 år gammal. Gun-Britt föddes ett halvår senare och fick aldrig träffa sin far.

- Min mor kom aldrig över det. Hon hoppades genom livet att han skulle finnas i fångenskap i Ryssland, som Raoul Wallenberg, och bli släppt någon gång. Östersjön har aldrig varit ett fredens hav för mig, säger Gun-Britt Snäckerström.

- När Estonia gick under satt min mor framför tv:n och grät i tre dygn. Det rörde upp känslor.

- När någon dör är det viktigt att ha en grav att gå till, att få bekräftat att personen är avliden, att man får se. Det enda vi har är en dödsattest där det står "drunknad" med frågetecken efter, säger hon.

Samtidigt som Hansa lämnar Nynäshamn går den sovjetiska L-21, en ubåt av Leninklass, upp i ytläge vid Karlsöarna. Ubåten under befäl av kapten S S Mogilevskij är på väg hem efter en rätt misslyckad expedition i södra Östersjön, där den bland annat misslyckats att sänka två tyska krigsfartyg. Ungefär klockan fyra på natten upptäcker L-21 Hansa som misstänks vara ett trupptransportfartyg på väg till Tyskland, enligt uppgifter i manus till den bok som Gotlands- bolaget ger ut till sitt 150-årsjubileum.

Mogilevskij ger order om att avlossa tre torpeder mot fartyget. Två av dem missar, men den tredje träffar Hansa med enorm kraft i fören någon meter under vattenlinjen. Fartyget ställer sig med aktern i vädret och sjunker till botten.

Misstag eller inte? Det står klart att Gotlandsbolagets båtar, också Hansa, tidigare har transporterat baltiska flyktingar och också tyska soldater som flyr från Baltikum och vill återvända hem till Tyskland. Sovjet ogillar starkt denna trafik - och rederiet slutar med sådana transporter för att det är för riskabelt.

Författaren Staffan Berglind visar i sin nya bok "Hansa har sänkts", som kommer lagom till minnesdagen, med hjälp av tidigare hemligstämplade dokument att hundratals tyska soldater från de baltiska staterna reste hem via Gotland. Han lägger också fram uppgifter om att Gotlandsbåtar, också Hansa, hade attackerats vid flera tidigare tillfällen.

Också Jakob Ringbom, gotländsk författare som forskat mycket om Hansa, ger ut en ny bok till 70-årsdagen av katastrofen. Hans spänningsroman "När äppelträden blommar" är baserad på haverikommissionens utredning - och på hans egna familjeerfarenheter. Hans farfar Jens Ringbom var lättmatros ombord på Hansa och bland de 84 dödsoffren.

- Min teori är att sänkningen inte var ett misstag. Det var en skarp varning till Sverige, de visste att fartyget var svenskt. Gotlandsbolaget och andra svenska fartyg hade transporterat baltiska flyktingar och tyska soldater, säger Jakob Ringbom.

- Det fanns en sovjetisk hotbild. Många som jobbade ombord på Hansa var mycket oroliga. Marinen eskorterade Gotlandsfärjor under tre veckor i februari 1944 för att man sett ubåtar, borde de ha satt in eskort på nytt på hösten? säger han.

Jakob Ringbom har också en egen teori om ett mystiskt ljussken som syntes strax efter torpederingen och som nämnts i vittnesmål och utredningar. Han tror att de kom från en svensk så kallad hjälpkryssare, ett fartyg som marinen hade hyrt in.

- Strålkastarljuset kom från en hjälpkryssare. De var på plats, hörde något och tände en lykta. Men de vågade inte stanna kvar när de förstod att det fanns en ubåt i närheten, säger han.

Hansakatastrofen är ett levande minne i Jakob Ringboms familj. Hans pappa Gunnar, känd gotländsk musiker, var bara sex månader när Jakobs farfar omkom men har byggt upp en minnesbild med hjälp av berättelser från syskon och släktingar.

- Min farfar stod på bryggan. Lättmatros Jens Ringbom, 22 år, hade fru och två barn. Han jobbade i utkiken, berättar Jakob Ringbom.

- På den tiden pratade man inte så mycket i familjerna om katastrofen. Men i dag är det ett sug efter berättelser, folk är oerhört intresserade. Mina föredrag om Hansa är alltid fullsatta, människor är glada över att jag forskar, säger han.

Det blir en intensiv och orolig väntan i Visby på fredagsmorgonen den 24 november 1944 när Hansa inte anländer enligt tidtabellen. Rederiet misstänker att hon råkat ut för maskinskada, också det dåliga vädret tros ha vållat förseningen. Ingen radiokontakt går att upprätta.

Rederiet larmar marinen, som skickar ut båtar för att leta efter det försvunna fartyget. Också det ordinarie trafikflyget från Bromma larmas. Flygplansbesättningen lyckas sikta en flotte med två överlevande och en massa vrakgods. Det är uppenbart att en katastrof har ägt rum - och sorgen sprider sig över ön.

Efter intensiv medierapportering vid tiden för katastrofen och Hansakommissionens utförliga haverirapport är det rätt tyst om händelsen. Det dröjer till slutet av 1960-talet innan ämnet blir aktuellt igen när en forskare tar upp frågan om torpedering.

Den första boken, "Hansakatastrofen" av K G Andersson, kommer inte förrän 1977. I sin bok "Den torpederade Gotlandsbåten Hansa" rätar Roger Bengtsson och Jurgen von Zweigbergk ut många frågetecken rörande Sovjets ansvar. De hittar bevisen i sovjetiska arkiv. Men alla på Gotland "vet" redan sedan länge att det är ryssarna som ligger bakom.

Sänkningen av Hansa var ett svårt slag för rederiet. Fartyget var en trotjänare som byggdes 1899 och levererades samma år till Ångfartygs AB Gotland, som i dag heter Rederi AB Gotland. Företaget uppmärksammar katastrofen med minneshögtider ute på havet vart tionde år. Den 24 november stannar den ordinarie färjan upp vid haveriplatsen för en ceremoni. Barn och barnbarn till omkomna är med ombord och lägger kransar på havet.

- Det var en stor mänsklig katastrof och vår minnesceremoni riktar sig till alla drabbade och anhöriga. På en ö som Gotland är färjan något alla har en relation till. Relationen till havet och färjan förenar alla gotlänningar, säger Per-Erling Evensen, informations- och marknadschef på Destination Gotland.

- I ett rederi är varje fartyg nästan som en familjemedlem. Så vi minns Hansa med respekt som en medlem av familjen som råkat ut för en tragedi, säger han.

Så minnet av Hansa lever kvar genom generationerna. Både hos de närmast berörda och hos människorna på Gotland som en påminnelse om att de lever på en utsatt, strategiskt viktig ö, också i dag.

- Det sägs ofta att Östersjön är ett fredens hav. Jag tycker tvärtom, det är ett ofredens hav där många länder har intressen. Det visar inte minst de senaste händelserna i svenska farvatten, säger Jakob Ringbom.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag