Tonårsflickorna vårdas med mördare och sexbrottslingar

16 år och livet gör ont.
Det kan bero på sexuella övergrepp, taskig barndom eller på grund av någon form av personlighetsstörning. Den impulsiva lösningen blir att göra sig illa fysiskt. Skära sig på kroppen. Få sår som syns. Flickor är värst drabbade och vissa får hjälp inom landstinget. Men ibland blir agerandet värre. Situationerna smutsigare. Döden lockande. Landstingen står handfallna och plötsligt remitteras de till tvångsvård på en rättspsykiatrisk klinik enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT. Där sitter även mördare, våldtäktsmän och andra kriminella som under inflytande av sitt psykiska tillstånd har begått grova brott och dömts till rättspsykiatrisk vård. Och bland dem en 16-årig väldigt ledsen flicka.
Så ser den psykiatriska vården ut för unga flickor med självdestruktivt beteende i dag.
De senaste dagarna har flera flickor trätt fram för att berätta om sin tid inom en rättspsykiatrisk klinik. En av dem berättar i Norrköpings tidningar hur hon efter att ha skadat sig själv blev remitterad till en rättspsykiatrisk klinik och placerades med män som begått grova brott.
- Jag kände mig väldigt otrygg. Jag fick umgås med en kille som var dömd för mordförsök och hela jargongen där var kall och hård, säger hon.
Efter ett tag skrevs hon ut men säger att hon slutade göra sig illa på kliniken på grund av rädsla, inte för att hon mådde psykiskt stabilare.
- Varje gång du skadade dig själv köpte du dig också tre månader till på kliniken, och det var ju det sista man ville, säger hon.
En annan ung flicka berättar i Sveriges Radio, SR, att hon fick umgås med sexbrottslingar.
- En av dem jag fick bra kontakt med där var en av Sveriges största sexmördare. Jag hade helt enkelt inte vett att känna mig rädd eftersom jag inte var rädd att bli skadad av andra för jag förtjänade inget annat. Det var ännu ett sätt att skada mig själv på, säger hon i SR.
Hon säger också att många flickor med självdestruktivt beteende tidigare har varit utsatta för sexuella övergrepp och att det då kan bli väldigt jobbigt att vistas med sexförbrytare.

Christer Engström, avdelningsläkare på Rättspsykiatriska kliniken i Sundsvall där det för nuvarande tvångsvårdas 23 patienter som inte är dömda för något brott, säger att placeringen ofta är nödvändig eftersom den andra utvägen kan vara döden.
- Det finns inga alternativ i dag. Vi har resurserna och här kan de få längre vårdtider vilket många av de här flickorna har visat sig må bra av. Och vi försöker separera dem från de andra intagna. Men det är klart att det inte är bra, säger han.
Sofia Åkerman är författare och en av dem som driver föreningen Shedo, Self Harm and Eating Disorders Organisation. Hon skriver i en debattartikel i Svenska Dagbladet om hur hon som 16-åring remitterades till rättspsykiatrisk vård och blev vettskrämd av tanken. Det slutade med att hon fick en annan form av vård och lyckades tillfriskna. Men en av hennes vänner hamnade på en rättspsykiatrisk klinik och tog slutligen sitt liv. Sofia Åkerman skriver att remisserna till rättspsykiatriska kliniker är ett stort misslyckande för både allmän- och rättspsykiatrin och hänvisar till Socialstyrelsens gransk-ning av tvångsisoleringar.
"Dessa vistelser minskade till slut mitt självdestruktiva beteende, men inte av den anledning att jag verkligen ville sluta skada mig själv, utan för att undvika den tortyr som jag upplevde dessa isoleringar som" säger en kvinna i granskningen.

Anders Printz på Socialstyrelsen är mycket kritisk till att flickor med den här diagnosen tvingas in i en miljö där de slutar göra sig illa på grund av rädsla. Det är kortsiktigt och osunt. Landstingen måste hitta andra instanser så att de upplever vården som trygg och inte skrämmande.
- Det ena handlar om hur vi ska hantera hela problemet med självskadande unga kvinnor. Där måste man erbjuda sådana insatser som man vet funkar, ofta kognitivt inspirerade program som görs med familjen och som gör att man lär sig hantera ångesten på annat sätt än att göra sig illa. Sen när det gäller den här lilla gruppen som det krävs mer för, där tycker jag landstingen ska inventera hur det ser ut hos dem. Jag tror inte det finns en överblick.

Detta är inte första gången som frågan väcker stark kritik. I augusti 2003 tände en kvinna som var dömd för mordbrand eld inne på den slutna kvinnoavdelningen på St Sigfrids sjukhus i Växjö. En 16-årig och en 19-årig kvinna omkom i branden. En granskning av SVT:s Uppdrag Granskning visade att vårdarna var semestervikarier och att flera misstag begåtts. Båda de omkomna flickorna var odömda men tvångsvårdades med kriminella. Men trots att två flickor har dött, har ingen förändring skett.
Nu befarar dessutom många inom allmänpsykiatrin och Socialstyrelsen att fler flickor kommer att remitteras till de rättspsykiatriska klinikerna eftersom det syns en ständig ökning av unga kvinnor som skadar sig själv.
- Det är nästan som att det har blivit ett mode att man vill att det ska synas på kroppen hur dåligt man mår. Det är ett rop på hjälp, säger Dorota Peczak som är med i styrelsen för Shedo.

För vissa stannar det vid att skära sig på armar och ben men många försöker också ta sitt liv. Enligt Socialstyrelsens folkhälsorapport 2009 vårdas drygt 350 flickor per 100 000 invånare årligen för att försökt ta livet av sig. Bland pojkar är motsvarande siffra 160 stycken.
Ing-Marie Wieselgren på avdelningen vård och omsorg på Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, är kritisk till att det inte finns bättre möjligheter att få vård. Enligt henne har den här utvecklingen skett successivt med att psykiatrin har förändrats. Många rapporter talar för att öppenvård har bättre resultat men det har också lett till att många vårdplatser har lagts ned. När det då kommer en ung kvinna med grava problem kan de inte hantera situationen. Avdelningarna är inte anpassade för ständig bevakning och personalen är inte utbildad. Då anser landstingen att rättspsykiatrisk klinik är den enda utvägen.

Ing-Marie Wieselgren, som själv har många års erfarenhet inom psykiatrin, menar att diskussionen om svårt självdestruktiva flickor måste upp på bordet. Även om psykiatrin skulle bli bättre på att hjälpa kvinnor i tidigt skede kommer det alltid att finnas flickor som behöver särskild hjälp och ständig bevakning under en period.
- Man kan jämföra med exempelvis svininfluensan då det görs satsningar och där det är självklart att det finns vård för elakartade symptom med konstgjord lunga och så vidare. Jag såg att det är ungefär 1000 döda i svininfluensan men det är 3000 om dagen som tar livet av sig i världen. 1 miljon om året. Bara i Sverige är det 120 ungdomar om året som tar livet av sig. Men det gör vi inga stora planer på eller ser till att ha resurser för.
Hon precis som Anders Printz på Socialstyrelsen är inne på att det bör byggas en specialenhet.
- Det här är så pass sällsynt att inte varje landsting kan ha de här resurserna. Men man kan tänka att vi skulle ha en nationell enhet som kan ta hand om patienten när det är så här riktigt illa. Det räcker ju att tänka på om man skulle vilja att ens egen dotter vårdas på en rättspsykiatrisk klinik. Nej. Och känner man så, då är inte den vård som vi har att erbjuda tillräckligt bra.
SKL genomför just nu utredningar inom varje landsting på hur tvångsvården ska förbättras och om det eventuellt krävs en lagändring. De hoppas vara klara till årsskiftet.
Slutligen är det en politisk fråga.
- Vi tittar på den här frågan, och det pågår en utredning på hur vi ska förbättra tvångsvården och sen får vi överväga de förslag som utredare lägger fram, säger Joakim Pettersson, sakkunnig hos socialminister Göran Hägglund till Sveriges Radio.

Källor: Norrköpings Tidningar, SR, SVD, Shedo, Socialstyrelsen.