När Expressen i går vid lunchtid besökte shoppingkvarteren kring Ratchaprasong-korsningen i centrala Bangkok rådde nästan folkfest.
I stora fyrhjulsdrivna pickup-bilar for de runt kvarteren och viftade med flaggor och banderoller.
- Nyval nu, upplös parlamentet, skrek de.
De enorma varuhusen i området som vanligtvis besöks av den välmående över- och medelklassen har tvingats stänga.
Ord och uttryck som man aldrig hörde offentligt hörs nu överallt. Personangrepp som tidigare varit väldigt ovanligt i den thailändska kulturen är nu legio.
Premiärministern Abhisit Vejjajiva hotas till livet i flammande tal. Och i går kunde Expressen se en pickup-bil på vars motorhuv en galge monterats. I den dinglade en docka föreställande en ledande politiker.
Thailand är ett land med enorma rikedomar men som också är väldigt snedfördelade.
Enligt Världsbanken drar de rikaste 20 procenten av befolkningen in 55 procent av inkomsterna, medan de fattigaste 20 procenten av befolkningen får nöja sig med ynka fyra procent av inkomsterna.
De enorma varuhusen i centrala Bangkok som nu har tvingats stänga, med sina Versace och Gucci-butiker och där eliten handlar, står i bjärt kontrast till de fattiga byarna i nordöstra Thailand, där landlösa jordbrukare i princip lever från hand till mun, och bor i enkla hyddor med stampade jordgolv.
Men trots dessa orättvisor har människor tidigare haft en förmåga att acceptera sin situation. Visst har man känt av orättvisan, men man har fått lära sig att vara tacksam för vad man har, att inte kräva mer - och framför allt inte att rikta någon ilska mot de priviligerade.
Thaksin Shinawatra. Foto: Jon SuperSamtidigt har eliten, som utgörs av kretsen kring kungahuset, aristokratin, militären och affärsetablissemanget, varit van att inte ifrågasättas.
Status och social rang har varit överordnat traditionell rättvisa. Och det har i alla fall på ytan rått en social harmoni. Till nu.
- Jag föddes fattig ute på landsbygden. Mina föräldrar och deras föräldrar var också fattiga. Mitt öde var att förbli fattig, säger Pun, en kvinna Expressen träffar i vimlet. I dag driver hon en restaurang i Bangkok och tjänar hyfsat med pengar. Hon tillägger:
- Men nu har jag lärt mig något nytt. Vi fattiga är också en kraft att räkna med. Vi måste också höras. Och därför vill jag ha bort det här elitsamhället.

Den första politiker som på allvar ingöt hopp hos de fattiga var affärsmannen Thaksin Shinawatra.
Han var telekom-mogulen som gav sig in i politiken och med ett eget parti gick han 2001 till val med ett partiprogram som direkt vände sig till de fattiga som utgjorde den majoritet han behövde för att komma till makten.
Med löften om billig sjukvård, enkla krediter till byarna och genom att porträttera sig själv som en "av dem" vann han deras förtroende.
Thaksin Shinawatra växte upp i staden Chiang Mai i norra Thailand och har ofta i sina tal påmint om hur han som liten grabb tjänade sina pengar på att jobba i en biograf, som "vem som helst".
Han representerade också något nytt hos politiker i Thailand. Han levererade vad han utlovat. Billig sjukvård kom, likaså krediterna.
Han vann enkelt valet 2001, och upprepade bedriften med en än större marginal 2005.
Då hade antalet mobiltelefonanvändare i de fattiga delarna i nordöstra Thailand mer än fördubblats till över fem miljoner. Inkomsterna i samma område steg med nästan 50 procent.
Aldrig hade så många fått det så mycket bättre under så kort tid.
Televisionen som kontrollerats av regeringen, militären eller mäktiga affärsintressen fick nu konkurrens. Människor på landsbygden köpte billiga paraboler och började titta på andra kanaler. Än viktigare: Ute i byarna började människor använda Internet.
Istället för tillrättalagd och enkelriktad information om kungahusets, regeringens och elitens förträfflighet började människor att kommentera och utbyta åsikter.
För första gången upplevde de fattiga att de var en kraft att räkna med. De förstod att de hade förmågan att påverka sin egen och landets situation. I allt mindre utsträckning var de benägna att tyst acceptera den rådande ordningen.

Men Thaksin Shinawatras tid vid makten fick ett abrupt slut. Han avsattes i en oblodig militärkupp 2006. Han var korrupt och utnyttjade sin tid vid makten till att berika sig själv och att stärka sin egen position. Men det är inget nytt i Thailand. Många höga politiker är mer eller mindre korrupta.
Snarare var skälet till kuppen att hans popularitet hos de många fattiga kom att utmana den traditionella makteliten och de privilegier de var vana vid.
Plötsligt fanns en ny maktfaktor i landet. Ordningen var rubbad. Thaksin Shinawatra utgjorde en fara och var ett hot mot maktetablissemanget.
Inom drygt ett år lämnade militären makten och utlyste nya val. Thaksin Shinawatra förbjöds ställa upp i valet. Men till militärens och elitens förskräckelse vanns valet av Thaksin-trogna politiker. Men två gånger i tät följd avsattes dessa politiker och regeringspartier av domstolar, som dömde dem - ibland på väldigt tveksamma grunder - för fusk.
Istället kom oppositionen till makten, det mer elitistiska Demokratiska Partiet, med den Oxfordutbildade och unge Abhisit Vejjajiva som ny premiärminister.
Problemet var bara att hans regering inte tillkom genom allmänna val, utan genom kohandel i parlamentet mellan olika grupperingar.

Att de fattiga från landsbygden blivit snuvade på makten och sina mer eller mindre demokratiskt valda premiärministrar vid inte mindre än tre tillfällen har nu retat upp dem ordentligt.
- Systemet är orättvist. Våra kandidater vinner val på val, men avsätts nästan omedelbart av domstolar. Det finns en gräns för vad vi tål, säger Jerapong, en av de rödklädda demonstranterna.
Den allmänna uppfattningen hos de rödklädda demonstranterna är att hela systemet är felaktigt. Känslan är att eliten och militären skyddar sig själva och sina privilegier på de fattigas bekostnad.
Missnöjet sprids med e-post och bloggar, på websidor och deras egen satellit-tv-kanal, D-station.
Med några sms kan protesthopen samlas på nya platser i Bangkok för att störa ordningen.
- De måste börja behandla oss som medborgare i Thailand med samma värde som alla andra. Folk i städerna ska inte se ner på oss längre, säger Jamlong, en man i 40-årsåldern med en röd hatt på huvudet.

Nu vill rödskjortorna ha bort den sittande Abhisit Vejjajiva och gå till nyval - något som med all sannolikhet skulle leda till att den sittande regeringe faller och de rödas egen kandidat återigen vinner.
Chansen att Thaksin Shinawatra skulle komma till makten är liten. Han är dömd till fängelse för korruption och lever i självvald exil. Han reser runt i världen och hetsar sin anhängare via satellit-tv. Förra veckan var han i Sverige, sen i Ryssland, nu förmodligen i Dubai.

Den tidigare självklara sammanhållande faktorn i Thailand och som kunnat dämpa all form av social oro har varit den djupt respekterade kung Bhumibol.
Men han är över 80 år och har de senaste åren fört en allt mer borttynad tillvaro och bor permanent på sjukhus och visar sig sällan offentligt.
I det maktvakuum som uppstått har nya krafter skjutit fram sina positioner. De fattiga har rest sig och tänker nu ta för sig.
Det thailändska leendet som svenska turister så vant sig vid har förbytts i vrede.