Syrepumparna som ska rädda Östersjön

Nordöstra Öland, 24 juni. Dag ett på högsäsongen för campingen Böda sand. Vd Anna Barkevall står inför ännu en sommar vid Sveriges längsta sandstrand. Hon vill se sol och värme, så att gästerna ska trivas.
Men hon vill inte ha varmare än 25 grader i juli. Och gärna en del vind.
Annars riskerar badturisternas gissel; katthårsalgerna och de blågröna algerna, att bilda sin obehagliga soppa vid de öländska stränderna - igen.
- För oss är det extremt viktigt att algblomningen minskar. Det handlar om överlevnad på sikt för turismen. Har vi inte ett friskt hav så finns det ingen turistnäring, säger Anna Barkevall.

Samtidigt pekar hon på att algblomningen pågår under en kort period. Och hon tycker att svarta rubriker om giftigt badvatten är skeva.
- Det är ett hav som är sjukt, men man ska komma ihåg att det inte är något farligt. Vi som är uppvuxna på Öland har badat i det hela livet, mer eller mindre, säger Anna Barkevall.

Alger, förresten. I själva verket är det cyanobakterier som det handlar om. I alla fall de som blommar under semestern och stör badarna. De har funnits i vattnet ända sedan Östersjön blev ett hav för 8000 år sedan. Cyanobakterierna behöver fosfor för att blomma - och i år finns det mycket fosfor i Östersjön, meddelar SMHI.
- Näringstillförseln för algerna har varit väldigt god i år. Det är nog alla överens om. Om det blir lugnt och stilla väder kan det bli stora blomningar, säger Cia Hultcrantz, oceanograf på SMHI.

För att algblomningen ska komma i gång behöver yttemperaturen ligga runt 16- 17 grader. Där är vi inte ännu. Östersjön är i år lite kallare än vid samma tid 2009.
- Men när det väl blir varmt kan det gå väldigt fort, säger Cia Hultcrantz.
Samtidigt pågår nu flera nya experiment som ska försöka motverka algblomningen i Östersjön. I Lännerstasundet utanför Stockholm finns en eldriven pump som under tre veckor har tryckt ner 900 liter ytvatten per sekund till botten. Pumpen stoppades för en vecka sedan.

Tanken är att det syrerika ytvattnet ska stoppa fosfor från att släppa från bottensedimenten. Minskar mängden fosfor så minskar blomningen också.
- Efter första veckans pumpning fick vi en syresättning av bottenvattnet. Så det fungerade jättebra. Fosforhalterna minskade ganska kraftigt också. Men det är svårt att säga om det berodde på en utspädning eller på andra processer. Vi har inte bearbetat resultatet, säger Christer Lännergren på Stockholm vatten.
Men forskarna i projektet såg problem också. Pumpandet riskerade att blanda om det syrerika ytvattnet med det näringsrika bottenvattnet. Om pumpen går hela tiden kan det komma ett läge där vattnet är helt blandat.
- Det vill man inte. Man vill inte att näringen ska komma upp till ytan. Då får man de algblomningar som hela grejen ska motverka. Det blir lite genant, säger Christer Lännergren.

Anders Stigebrandt, professor i oceanografi på Göteborgs universitet, är inblandad i två andra pilotprojekt där vatten pumpas ner i djupen.
Det första sker på västkusten, i Byfjorden utanför Uddevalla. Där flyter en pump som trycker ner vatten från ytan till botten.
- Vi vill förstå vad som händer med fosfor i en botten som tidigare har varit syrefri, säger Anders Stigebrandt.
Men pumpmetoden har sina kritiker.
Lovisa Zillén är forskare vid Lunds universitet. Hon har del-tagit i en internationell forskargrupp som har utvärderat flera metoder som har sagts kunna hjälpa Östersjön. Zillén berättar om nack- delarna med att pumpa ner ytvatten till botten.
- Ytvattnet och djupvattnet har inte samma temperatur, och inte samma salthalt. Det innebär att man förändrar kvaliteten på vattnet, man stör de naturliga processerna, säger hon.

I korthet innebär det att nedbrytningsprocesserna ökar. Och då blir det mindre syre i stället för mer. Dessutom förändras salthalten i bottenvattnet. Och det gillar inte den lekande torsken.
- Det stör dem. Torsk vill gärna lägga sina ägg i en salthalt på tio, elva promille, säger Lovisa Zillén.
Forskargruppen som Zillén medverkade i lämnade rekommendationer till naturvårdsverket om vilka metoder som var att föredra i försöken att rädda Östersjön.
- Våra rekommendationer var att den enda långsiktiga lösningen för Östersjön är att minska på näringsutsläppen. Sådana här storskaliga lösningar kan både vara dyra och skadliga. Det kommer inte åt själva problemet. Problemet är näringsämnena, kväve och fosfor.
Näringsämnena kommer framför allt från jordbruksmark och från avloppsvatten som inte har renats.

För att komma runt problemet med uppvärmningen av bottenvattnet är Anders Stigebrandt inblandad i ett annat experiment, som ska påbörjas i Kanholmsfjärden utanför Stockholm. Där ska vatten från 50 meters djup pumpas ner till 120 meter med vinddrivna pumpar. Här är det Göteborgs universitet och IVL Svenska miljöinstitutet som arbetar tillsammans. Vatten från 50 meter inne-håller extra mycket syre, och är kallt - till skillnad från ytvattnet.
- Vår idé har varit att hjälpa Östersjön på samma sätt som Östersjön själv gjorde i början och mitten av 1990-talet, säger Anders Stigebrandt.
Då hände nämligen något märkligt. Havet helade sig självt tillfälligt, av någon anledning. Syrgashalten i Östersjön ökade i samband med en klimatsvängning, en massa fosfor försvann - och algblomningen minskade. Bottnarna syresattes spontant ner till 100 meters djup.
- Vi vet inte varför, eller hur det skedde. Det är det som vi ska försöka att ta reda på, säger Anders Stigebrandt.
Om alla försök ger goda resultat ser han framför sig en omfattande insats med vattenpumpar i havet.
- Pumparna ska spridas ut på ett klyftigt sätt över hela Östersjön, så att de ger maximal effekt. Det är ingen tvekan om att syresättning i Östersjöns djupvatten kommer att minska fosfor-innehållet. Frågan är hur länge det varar.
Anders Stigebrandt tvivlar på att torsken far illa av det nedpumpade vattnet. Han hänvisar till förändringen i början och mitten av 1990-talet.
- Uppenbarligen funkade det, för torsken dog inte ut. När det gäller torsk så har fiskeriet haft fruktansvärt mycket större effekt än naturliga variationer i förhållandena vid torsklek, säger han.

Professorn i oceanografi tror till och med att torskens lek kan gynnas av det nedpumpade vattnet.
- Det är möjligt att vi kan göra det väldigt mycket bättre. De lite högre salthalterna finns i Bornholmsbassängen, så om vi syresätter de djupa delarna i den bassängen är det mycket möjligt att man kan få till en mycket bättre torsklek än man har nu.
De senaste årens kraftigaste algblomning inträffade 2005. Då var sörjan som ärtsoppa. Den täckte 130000 kvadratmeter hav, och drev in mot både Öland och Gotland. Oroliga sommarfirare ringde myndigheterna med frågor om katthårsalgen. Som kan vara giftig. Husdjur och boskap har dött av att dricka vatten med katthårsalger i, och för små barn kan algerna vara en hälsofara.

Men det finns de som tycker att rapporter om ökande algblomning är överdrivna. Till exempel Roland Pettersson.
Han är fiskare i Kappelshamn på Gotland och har haft Östersjön som arbetsplats i 22 år. I dag fiskar han och brodern Bertil mest strömming och skarpsill med båten Vestland.
- Visst har det ökat, men inte i så stor omfattning. Jag tycker inte att det blivit någon ofantlig ökning. Vi har haft algblomning i all tid. Vi badade aldrig i det när vi var små, säger han.
Roland Pettersson tycker att det viktiga är att rena avloppsvattnet som rinner ut i Östersjön, framför allt det som kommer från Öststaterna.
- Sverige behöver inte göra så mycket mer med det. Här har man nog gjort det som man kan.