Flera generationer skolbarn har lärt sig namnen på planeterna i vårt solsystem: Merkurius, Venus, Tellus (jorden), Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus.
Snart kan de få lära sig fler.
1930 upptäcktes en nionde planet av astronomen Clyde Tombaugh på Lowell-observatoriet i Arizona. Den fick namnet Pluto. Men Pluto nedgraderades 2006 till en dvärgplanet efter att astronomer funnit fler småplaneter bortom Pluto.
Det finns numera tre definitioner på en planet i vårt solsystem:
1 Den befinner sig i omloppsbana runt solen.
2 Den är sfärisk på grund av sin gravitation.
3 Den dominerar sin omgivning (till skillnad från månar och dvärgplaneter).
Ordet planet kommer från grekiskan och betyder vandrare. Redan för tusentals år sedan såg människor att planeter - till skillnad från stjärnor - förflyttade sig på himlen.
Men frågan var om det fanns planeter också runt andra stjärnor? Eller om vårt solsystem är unikt? De frågorna sysselsatte forskare och filosofer i århundraden. Debattens vågor gick höga, men ingen kunde veta säkert. Tekniken räckte inte till att upptäcka planeter flera ljusår bort. Även med de mest avancerade teleskopen i dag går det normalt inte att "se" en planet runt en annan stjärna. Stjärnans ljus är alldeles för starkt. Du kan jämföra med att försöka få syn på en eldfluga alldeles intill en stark strålkastare några kilometer bort.

Det stod klart att andra metoder måste till för att upptäcka extrasolära planeter eller exoplaneter, som de vanligen kallas. Ett sätt är att mäta den lilla, lilla förändringen i stjärnans ljusstyrka när planeten passerar framför den. Ett annat sätt är att mäta själva stjärnans rörelser. Stjärnan wobblar en aning i sin bana när den omges av planeter. Det finns också andra indirekta metoder.
Den 6 oktober 1995 bekräftades upp­täckten av den första exoplaneten, stor som Jupiter. Stjärnan heter 51 Pegasi och den banbrytande observationen gjordes av astronomerna Michel Mayor och Didier Queloz vid universitet i Genève.
Nu började en formlig klappjakt på exoplaneter av astronomer över hela världen. I takt med allt mer för­finade instrument har fler och fler upptäckts och antalet bekräftade exoplaneter är nu över 700. Men det är bara början.
- Det kanske dröjer så lite som några månader innan någon hittar en planet stor som Jorden på lämpligt avstånd från en stjärna som liknar vår sol, hoppas Robert Cumming, astronom vid Onsala rymd­observatorium utanför Göteborg.
Hans kollega Alexis Brandeker vid Stockholms universitet är inte lika optimistisk:
- Jordlika planeter kan vi kanske finna inom något år, men att hitta Jordens ­tvilling med samma förutsättningar för liv dröjer nog 15 år eller så, säger Brandeker.

Ett gigantiskt nytt kliv mot det hägrande målet har ändå tagits av rymdteleskopet Kepler, som sköts upp den 6 mars 2009 med en Delta II-raket från Cape Canaveral, Florida.
Keplers huvudsakliga syfte är att söka efter jordliknande planeter i den så kallade guldlock-zonen, där liv kan utvecklas. För nära stjärnan blir det för varmt (som Venus), för långt bort för kallt (som Mars, fast den ligger på gränsen). Vatten anses vara en absolut förutsättning.
- Men Kepler kan inte hitta Jordens tvilling. Den saknar kapaciteten. Det är extremt svårt att lokalisera sådana planeter. Vi får vänta tills rymdteleskopet Plato skjuts upp 2024. Det kommer att upptäcka jordliknande planeter i stora mängder, förklarar astronom Brandeker.
Kepler koncenterar sökandet till en flik av himlen i stjärnbilden Svanen, en 400-del av Vintergatan. Med sin 95-megapixelkamera håller Kepler ögonen på drygt 150 000 stjärnor och har hittills funnit 2 326 möjliga exoplaneter. Av dem är endast en bråkdel hittills bekräftade - den proceduren kan ta flera år av upprepade observationer.
De allra flesta planeterna är mångdubbelt större än J orden. Men 207 stycken på ­ minner någorlunda om jorden i storlek.
- Vi närmar oss fynden av många planeter som inte bara är jordlika utan dessutom ligger i sådana banor som ger förutsättningar för liv, konstaterar Natalie Batalha, vice chef för ett forskningsteam vid San Jose-universitetet i Kalifornien.

En ny teknik, mikrolinsning, bekräftar det som Keplerforskarna funnit, nämligen att Vintergatan bör innehålla 50 miljarder exoplaneter, där av 500 miljoner som kan vara beboeliga.
Kepler har hittills funnit ett 50-tal planeter i den beboeliga zonen. Men flertalet alltför stora för att rimligen hysa liv. Den mest jordlika planeten Kepler hittills hittat i "guldlock-bana" har fått namnet Kepler 22b. Den är drygt dubbelt så stor som Jorden och dess stjärna en aning mindre än vår sol.
- Vi hade tur som upptäckte planeten. Första passagen framför stjärnan skedde bara tre dagar efter det att tele­skopet kom i drift, berättar rutinerade rymdforskaren William Borucki.
Han ledde teamet vid Nasas center i Moffett Field, Kalifornien, som fann Kepler 22b.
Två senare passager har bekräftat planeten som har en omloppstid på 289 dygn. Kepler 22b anses kunna ha flytande vatten och därmed en avgörande förutsättning för liv. Men tyvärr kan Kepler inte analysera atmosfären. Till detta behövs de största jordbundna teleskopen.
- Upptäckten är ändå en milstolpe i sökandet efter Jordens tvilling, säger Douglas Hudgins, forskare vid Nasas högkvarter i Washington.

En mer avancerad uppföljare till Kepler, ett rymdteleskop kallat Terrestrial Planet Finder, har dessvärre lagts på is av Nasa på grund av överansträngd budget.
Med USA:s nuvarande skrala finanser kommer rymdforskning långt ner på listan. Bemannad rymdfart sker till exempel enbart i Ryssland och Kina, vilket är ett hårt slag för USA:s självbild som ledande tekniknation. Och prutningar sker även på obemannad rymdforskning. President Obama verkar måttligt intresserad.
- Största besvikelsen för oss i Sverige är att rymdteleskopet Darwin skrinlagts av Esa, säger Robert Cumming. Vi hade behövt det för att lära oss mer om exoplaneter, nu får vi hoppas på Plato.
Och att rymdforskning skulle vara så dyr som det ofta påstås beror på vad man jämför med.
- Terrestrial Planet Finder skulle väl kosta som en eftermiddag i krigets Irak, säger Brandeker sarkastiskt.

Tillbaka till Kepler som nyligen avslöjat ett annat intressant rymd­fenomen: Det finns planeter med två solar. Tre sådana planeter är hittills bekräftade: Kepler 16, Kepler 34b och Kepler 35b. Upptäckten tyder på att dubbelstjärnor med planeter är relativt vanliga i universum. De har alltså två soluppgångar och två solnedgångar. Men årstider och klimat på Kepler 34b och 35b skulle vara förvirrande. Planeterna har väldigt avlånga banor, vilket leder till dramatiska temperaturskillnader.
Men om det nu finns 500 miljoner be­boeliga planeter i Vintergatan, varför hör då inte utomjordingarna av sig?
- Beboeliga innebär inte bebodda, säger Alexis Brandeker. Det är poänglöst att spekulera. Universum kan vara helt öde. Och finns det utomjordingar kan de vara ovilliga att kommunicera. Vi vet inte svaren, men skulle gärna vilja ha dem.
Tidsaspekten är också avgörande. Universum har funnits i 13 miljarder år, jorden i drygt fyra miljarder år. Men människan har bara kunnat skicka radiosignaler i ungefär hundra år.