När Expressens reporter Micke Ölander förra fredagen ringde på dörren till Jan Guillous våning på Östermalm i Stockholm hade han en påse kanelbullar i den ena handen.
I den andra hade han mappen med dokument som ingen utomstående fått se på 40 år.
En fika senare började Micke Ölander skriva årets avslöjande, och snart börjar Jan Guillou skriva ett nytt kapitel till pocketutgåvan av sina memoarer.
När Ölander visade Guillou uppgifter från Säkerhetspolisen (Säpo) om att Sveriges mest kände journalist arbetat för Sovjets säkerhetstjänst KGB erkände Guillou direkt.
Men det var inte där det började.
För ett halvår sedan åt Ölander middag med Guillou på kineskrogen Hongkong på Kungsholmen. Där frågade Expressenreportern - i förbigående - om Guillou kände till en KGB-officer vid namn Jevgenij Gergel? Guillou svarade undvikande att "det är den sorts uppgifter som kan förstöra en människas liv".
Men nu, hemma vid köksbordet, valde Jan Guillou att berätta:
Att han 1967 lät sig lejas av KGB efter ett möte med KGB-översten Jevgenij Gergel i Stockholm.
Att han tog emot pengar för att skriva politiska analyser för KGB.
Att han upprätthöll kontakten med KGB i hela fem år, till 1972 och att han under de åren träffade sina handledare fem-sex gånger per år, sammanlagt cirka ett 30-tal hemliga möten.
Att han fick viss träning i att undgå att upptäckas av den svenska säkerhetspolisen, bland annat hur han skulle använda uppringningar med olika intervaller och kritstreck i en telefonkiosk på Sveavägen, för att kontakta sina handledare.
Guillous förklaring är att han ville infiltrera KGB - världens största säkerhetstjänst - för att skriva ett reportage. Guillou jobbade då för Fib-Aktuellt.
Men det blev ingen text, enligt Guillou för att han inget fick veta av KGB.
I stället var han 1973 med och avslöjade den svenska militära underrättelsetjänsten IB.
Sedan fortsatte det. Programledare i SVT och TV4, krönikör i Aftonbladet...

Dagen efter, lördagen 24 oktober, ägnar Expressen 14 tidningssidor åt avslöjandet plus förstasida och löpsedel. Materialet dominerar Expressen.se.
Redan tidigt på morgonen är uppgifterna ute på TT. Nyheten slår ner som en bomb i Mediesverige.
Publicistklubbens förre ordförande säger senare att avslöjandet får för stora proportioner.
Men hans kollegor håller uppenbarligen inte med. Det blir direkt toppnyhet i TV4 "Nyhetsmorgon" och sedan rullar det bara på. Toppnyhet i Sveriges Television och Sveriges Radio. Huvudnyhet i Svenska Dagbladet dagen efter och, dessutom, några dagar senare igen.
Det är heller inte bara de etablerade redaktionerna som nyhetsvärderar Guillou-avslöjandet som stort, på bloggar och mikrobloggar fullkomligt frossar man i historien.
Sju dygn senare ligger över 100 publicerade artiklar om skandalen i Presstext, Nordens största digitala pressarkiv. En Google-sökning på Jan Guillou och KGB-agent ger tusentals träffar.
- Historien innehåller alla ingredienser för att bli en stor nyhet. Det är ett avslöjande om en känd person som ger oss en bild av honom som inte stämmer med bilden vi hade tidigare, säger i dag Lars Nord, professor i politisk kommunikation vid Mittuniversitetet, till Expressen.

BÖRJAN. KGB-officeren Jevgenij Gergel drog in Guillou i spionvärlden. Nyheten sprids inte bara som en löpeld i Sverige. Danska Ekstrabladet, norska Dagbladet samt VG och finska Ihltalehti ger avslöjandet stort utrymme.
- Det var omskakande att se vilken uppmärksamhet det här fick. Men att det blev så beror mycket på honom själv eftersom han vid vårt sista möte inte gjorde några försök att dölja sanningen, snarare tvärtom, säger Expressens reporter Micke Ölander.
Och det är möjligen paradoxalt. För en sanning är att Guillou mörkat KGB-samarbetet i fyra decennier och inte ens nämnde det i sina färska yrkesmemoarer.
En annan är att han, konfronterad av Expressen, direkt bekräftade Ölanders uppgifter och respekterade att reportern fick avslöja dem dagen efter - mot att Guillou fick godkänna sina citat.
Guillou var extremt korrekt: ingen egen pressrelease i förväg för att försöka förstöra scoopet, i stället artig diskussion om citat för citat och därefter - timmarna efter avslöjandet - i det närmaste öppet hus på lantstället i Roslagen.
Guillou har, som ett mantra, upprepat att han var ung och naiv. Han följer mediehanteringens första bud. Han håller sig till sitt budskap, och han hamrar in det. Här till SvD:
- Jag var 22 år och får plötsligt korn på vad jag fattar är en KGB-spion. Här öppnar sig möjligheterna för ett fantastiskt journalistiskt avslöjande. Men så enkelt var det inte.

Och så enkelt har det heller inte varit för alla som nu granskar eller kritiserar Guillou. På nätet sprids obekräftade och felaktiga uppgifter om Guillous samröre med KGB. Och de stora medierna är inte mycket bättre.
"Inte spioneri", börjar Dagens Eko kvart i fem-sändningen samma dag som Expressen har avslöjat nyheten - och etablerar direkt ordet spioneri ihop med namnet Guillou.
Guillou är förvisso dömd för spioneri, men för IB-avslöjandet - som alla svenska publicister sannolikt fortfarande hyllar som en av nationens finaste journalistiska gärningar.
Expressens avslöjande om Guillous samarbete med KGB handlade inte om spioneri, men det hindrade inte tv-programledaren för Aktuellt att häromdagen inleda ett inslag med orden:
- Så till den spionaffär som blossat upp: Jan Guillou kan ha skadat personer i sin omgivning under sitt samröre med KGB...
Jan Guillou placeras av flera medier i sällskap med andra kända intellektuella i väst som anklagats för tidigare hemlighållna kopplingar till olika underrättelsetjänster:
Ernest Hemingway, som i boken "Spies. The rise and fall of the KGB in America" avslöjades ha varit KGB-agent på 1940-talet.
George Orwell, som skrev listor på smygkommunister åt brittiska UD.
Günther Wallraff, som anklagades för samröre med den tidigare östtyska säkerhetstjänsten Stasi.
Tyska Die Welt drar till och med paralleller till 1999 års Nobelpristagare Günter Grass som häromåret berättade om sitt medlemskap i Hitlers Waffen SS.

Jan Guillous oöverträffade avslöjande av den statliga underrättelsetjänsten IB 1973 handlade om en militär organisation, som mot lagen och utan parlamentarisk insyn övervakade och registrerade svenska medborgare.
Nu får vi alltså veta att Jan Guillou ända fram till IB-affären gått ärenden åt KGB.
De flesta svenskar har en relation till Jan Guillou. De lite äldre har de följt hans avslöjanden i Fib/Kulturfront, Rekordmagazinet och Kalla fakta, eller läst hans krönikor i Aftonbladet där han är mångårig medarbetare.
Hundratusentals yngre läsare har läst hans romaner om den svenske hemliga agenten Carl Hamilton eller om korsriddaren Arn.
Han har snart ett halvsekel i mediebranschen.
Och han visar snabbt att han förstår mediedrevets mekanismer.
- Jag har gudskelov inga medierådgivare - då skulle det bli katastrof. Min taktik är att ställa upp och svara på alla frågor, men undvika underhållningsprogram, säger han till branschtidningen Resumé.
Jan Guillou förklarar sin taktik:
- Om jag svarar på frågor finns en chans att historieskrivningen nyanseras. Problemet är att journalisterna ofta utelämnar delar av mina citat. De vill inte höra mina förklaringar, de vill höra mina bekännelser.
Medierådgivaren Paul Ronge berömmer Guillous krisstrategi.
- Den har varit bra och nödvändig. Något annat hade varit katastrof. Om han hade gömt sig hade spekulationerna om att han döljer något kommit direkt, säger nu Ronge till Expressen.

Även om kritikerna fått mycket utrymme saknar Jan Guillou inte stöd från inflytelserika opinionsbildare:
"För KGB var Jan Guillou inte mer än en av hundratusentals bortkastade krognotor", skriver Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg.
En analys som Oleg Gordijevskij, avhoppad KGB-chef, inte håller med om. Han var västvärldens största kap när han bytte sida under kalla kriget, och han säger om Guillou-avslöjandet att KGB bara betalade några få inflytelseagenter i Sverige.
Alla - från public service till mikrobloggare på Twitter - rapporterar omfattande om Guillou och KGB. Eller nästan alla. Morgontidningen Dagens Nyheter skriver dagen efter avslöjandet inte en rad på nyhetsplats. Bara DN Kultur berättar om Guillou.
Aftonbladet, den tidning som Jan Guillou sedan många år är medarbetare i, ger dagen efter Expressens nyhet däremot stort utrymme åt avslöjandet av krönikörens okända förflutna. Guillou ville egentligen skriva sin kolumn om Sverigedemokraterna, men ändrar sig och skriver på söndagen i stället själv om sina uppdrag för Sovjet:
"Det här kunde bli ett fantastiskt spännande avslöjande, storyn om hur KGB opererade i Sverige, dessutom berättad inifrån".
Aftonbladet publicerar hela åtta sidor om Expressens avslöjande, men chefredaktör Jan Helin- som är utomlands på semester - avfärdar dock nyheten. Den första bloggposten tas visserligen bort efter att den har lagts ut, men efter att branschtidningen Dagens Media ifrågasatt Helins agerande bloggar han:
"Journalisthistorien är full av äregiriga 22-åringar som gjort tveksamma grejer för att få scoop", skriver Helin och deklarerar att hans förtroende för Jan Guillou som journalist och kolumnist i tidningen är obrutet. Helin konstaterar samtidigt att Guillou är en vän och att det är svårt för tidningen att granska sin egen medarbetare.

I underrättelsesvängen finns många som nu ser en möjlighet att ge igen.
Förre IB-agenten Gunnar Ekberg, vars liv krossades av Guillous och Peter Bratts avslöjande 1973, skriver på Expressens debattsida under rubriken: "Guillous KGB-kontakter svärtar ner IB-scoopet".
"Varför tiga om detta i 40 år om han inte har gjort något klandervärt?" frågar sig Ekberg.
Jan Guillou avfärdar i en egen artikel Ekberg som mytoman.
Kritiken kommer från alla håll. Förre statsministern Ingvar Carlsson (S) vill att Guillou offentliggör allt han sagt till KGB om socialdemokraterna. Olof Palmes son Mårten, vars far sågades av Guillou för IB-affären, säger att han är skadeglad. Oppositionsledaren Mona Sahlin (S) vill ha alla Guillous kort på bordet. Och till och med statsminister Fredrik Reinfeldt (M) intervjuas på en presskonferens av Tidningarnas Telegrambyrå och säger sedan om Guillou:
- I övrigt kan jag notera att det som har hänt kanske ger litet perspektiv på uttrycket att ha lik i garderoben.
Mikael Gilljam, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, säger i dag till Expressen:
- Det är klart att det finns olika motiv att ge sig på Jan Guillou. Det har ju varit hans livsluft att ge sig på andra. Det är klart att det måste kännas trevligt för en del. För Ingvar Carlssons del handlar det kanske som att ta lite revansch, han tillhör ju Palme-generationen.

Guillou höll fram till i går, den första dagen då han inte svarade på frågor, fast vid sin mediestrategi: att vara tillgänglig.
Expressens utsända mötte i veckan honom utanför bostaden på Östermalm i Stockholm.
Trots den sena timmen svarar han på våra frågor. Irriterad blir han först då fotografen tar en bild av hans rygg när han går in genom porten. Han vänder sig om och säger:
- Den bilden är inte sann. Jag har svarat på era frågor, jag har inte varit otrevlig och jag har inte hotat er. Okej?
Mediestrategin igen: Inte gömma sig. En bild på hans ryggtavla skulle kunna tolkas som att han flyr undan frågorna och det vet Guillou.
- Jag tror att det är otroligt viktigt för honom att det inte ser ut som att han gömmer sig och att han blir trodd, att det berodde på ungdomligt oförstånd, säger PR-experten Paul Ronge.
Ett annat smakprov på mediekriget är möjligen också det avslöjande som tidningen Resumé gör. När Expressen står och väntar på Guillou frågar sambon Ann-Marie Skarp Expressens medarbetare om de vet att chefredaktören har försökt rekrytera Guillou? Hon säger också, med gott humör, att hon ska "använda detta".

Några dagar senare avslöjar branschtidningen Resumé att Expressen har försökt värva Guillou. Det påstås att chefredaktören Thomas Mattsson bjöd Guillou på middag på Lo Scudetto i Stockholm, men korrigeras senare till att det faktiskt var Guillou som bjöd. Budskapet som tipsaren, vem det nu är, är vill förmedla är ändå: Expressens avslöjande är en hämnd för att Expressen fick nobben.
Jan Guillou säger också senare i Resumé:
- Publiceringen hade sett helt annorlunda ut om jag börjat skriva för Expressen. Då hade de vinklat om historien så att det blev en spännande spionhistoria och jag hade fått erbjudandet om att träda fram i stället, och de hade mobiliserat folk som inte skulle attackera mig utan försvara mig.
Men Jan Guillou beskriver också i intervjun hur pressad han är.
- Expressen bedriver en hatkampanj i syfte att döda eller utplåna mig.
Expressens chefredaktör Thomas Mattsson kommenterar:
- Vi vill bara berätta om Guillous samarbete med KGB, och det vill tydligen han också numera - eftersom han har bekräftat Expressens uppgifter.

Under onsdagen chattar Jan Guillou direkt med läsarna på Expressen.se. Intresset är enormt. På två timmar kommer omkring 1000 frågor.
Dagen efter skriver han själv ett debattinlägg i Expressen, som är ett försvarstal och en motattack på IB-agenten Gunnar Ekberg.
Hur påverkar då avslöjandet allmänhetens bild av Jan Guillou?
Vem har hittills vunnit striden i medierna om hur historien om Guillous kontakter med KGB ska skrivas?
- Om man ser på honom som tidigare ordförande i Publicistklubben och som företrädare för goda journalistiska ideal, kan man självklart fråga sig varför han inte skrev om det här i sina memoarer, säger Lars Nord.
- Den här affären kan försvaga Guillou som opinionsbildare. Man kan fråga sig med vilken kraft han kommer att kunna ge sig på andra efter detta, säger Mikael Gilljam.
- Han kan säkert få problem som debattör. Men som författare kan det ge en extra aura. Nu visar det sig att han faktiskt varit inne i de spionvärldar som han sen också skriver om, säger varumärkesexperten Niklas Olovzon.
Wilhelm Agrell, historiker med inriktning på freds- och konfliktforskning:
- Jag är lika förvånad som de flesta andra som har följt Guillous skrivande genom decennierna. Men han är en framträdande person och journalist och det kan ingen ändra på.
Som historiker och expert på underrättelsetjänsternas arbetsmetoder säger sig Wilhelm Agrell vara säker på att det finns mer vi ännu inte fått veta.
- Det finns självklart mer material runt det här ärendet, men det kommer att dröja innan det kommer fram, säger han till Expressen.

Ännu är det dock ingen, förutom Jan Guillou och KGB, som vet exakt hur känslig information Jan Guillous KGB-rapporter innehöll.
Själv talade han först om en promemoria om Socialdemokraternas förhållande till Vietnam.
När han senare fick frågan pratade han om Centerpartiets ungdomsförbund och Nordiska rådet.
I den två timmar långa webbchatten med Expressens läsare nämnde han själv att han var rädd för vad som kan finnas kvar och komma fram ur ryska arkiv.
"För då skulle jag tvingas förklara varför jag "ljugit"," skriver Guillou i chatten.
Och kriget i medierna - om vilken bild av den stora Jan Guillou-skandalen som ska bli den vi minns - rasar vidare.
VILL VETA. Förre statsministern Ingvar Carlsson (S) vill att Guillou offentliggör allt han sagt till KGB. Foto: Sven LindwallI dagens DN skriver politiske redaktören Peter Wolodarski:
"I de flesta demokratier skulle ingen känd person, i synnerhet inte en uppburen journalist som i åratal gjort anspråk på moral och hederlighet, komma undan med de generande bortförklaringar som Jan Guillou serverat under veckan.
Jan Guillou själv har lovat att berätta mer själv i sin krönika i Aftonbladet i dag. I kväll är han inbokad till SVT:s "Agenda". I morgon ska han vara i "Adaktusson" i TV8.
Karin Hübinette på "Agenda" säger till Expressen att hon tycker att det fortfarande finns frågor som är obesvarade.
- Trots att det skrivits så mycket om det här tycker jag fortfarande inte att han svarat på varför han inte berättat under de här 40 åren. Han måste ju ha förstått vilket sprängstoff det skulle bli när det kom fram? säger Karin Hübinette.
Och det är kanske själva kärnfrågan. För i intervju efter intervju har Guillou å ena sidan sagt att han struntade i att själv skriva om KGB eftersom det var en så obetydlig sak.
Å andra sidan har han också försvarat sig med att han var rädd för "en löpsedel i Expressen".
Nu har dock Jan Guillou bestämt sig för att det är rimligt att, till nästa utgåva av sina memoarer, lägga till ett kapitel om att han tog betalt av KGB.
Dagens Ekoreportern Erik Ridderstolpe frågade i lördags:
Tror du inte att det här påverkar boken och berättelsen om dig?
Guillous svar:
- Nej, det kan jag inte tänka mig.