Polisens utredare har i åtta år försökt att fastställa vem som den 19 oktober 2004 högg ihjäl Mohamad Ammouri och Anna-Lena Svenson som försökte gripa in, i hörnet av Karl Dahlgrensgatan och Åsgatan i Linköping.

Att kunna ge offrens anhöriga svar på vem mördaren är är fortfarande högprioriterat. Fortfarande arbetar 20-talet poliser aktivt med utredningen. Enligt Östgöta Correspondenten har även amerikanska FBI kopplats in, för att ge utredarna synpunkter på hur arbetet bedrivs. 7 000 personer har sedan 2004 förhörts i mordutredningen och fortfarande förhörs mellan 50 och 60 personer varje vecka. 2 000 män har frivilligt lämnat DNA-prov, enligt Östgöta Correspondenten.

Bevis i form av DNA har funnits att tillgå, bland annat genom att mördaren efterlämnade sitt DNA på mordvapnet, en kniv av så kallad butterflymodell.

Trots detta fortsätter mördaren att gäcka polisen. Något som i teorin skulle kunna hjälpa mordutredarna att lösa dubbelmordet i Linköping, och andra ouppklarade mord, är om det var möjligt och lagligt att använda sig av den så kallade PKU-biobanken vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.

Registret innehåller blodprover från 3,8 miljoner svenskar födda från år 1975, och redan på 1990-talet blev det tekniskt möjligt att jämföra DNA från en brottsplats med ett blodprov från PKU-biobanken.

Även om registret upprättades i forskningssyfte, har polisen ibland begärt att få tillgång till det.

För den stora massan blev registret känt sedan polisen tagit hjälp av den metoden för att lösa mordet på utrikesminister Anna Lindh, som mördades i september 2003.

Men inom en nära framtid kommer biobanken att stängas helt för polisen.

Den före detta polisprofessorn Leif GW Persson säger att PKU-registret i teorin skulle kunna hjälpa poliserna i arbetet med ouppklarade mord, men att det både skulle vara extremt kostsamt - och dessutom ligga väldigt långt fram i tiden om det ens skulle vara möjligt.

- Först måste blodet i så fall omvandlas till DNA, så att det blir sökbart. Och med dagens resurs skulle den processen ta ungefär 40 år. Under den tiden skulle ungefär halva den nuvarande populationen dö, och en motsvarande halva skjutas in underifrån. Så rent praktiskt är det inte möjligt att skapa ett sådant register i dag. Kostnaden för att ändå försöka skulle bli runt 20 miljarder, säger Leif GW Persson.

Men i Anna Lindh-fallet fungerade det?

- Ja, då gick man in i PKU. Det har skett vid ett 20-tal tillfällen. Men efter Mijailo Mijailovic och den uppmärksamhet som följde så började läkarna tvärvägra. Det där är ett forskningsregister, och de vill ha det kvar som det.

Om PKU-banken teoretiskt sett ändå skulle vara tillåten att använda i brottsutredningar i Sverige, tror Leif GW Persson att det sannolikt skulle betyda att ett stort antal kalla fall, ouppklarade mord, skulle kunna klaras upp.

- Svaret på den frågan är ja. Man hade med största sannolikhet klarat upp Linköpingsmordet och ett 20-tal andra gamla mord om man faktiskt haft PKU-blodet DNA-typat, säger han.

Jan Staaf, förundersökningsledare som utreder dubbelmordet i Linköping, tror även han att olösta mord enklare skulle kunna klaras upp om det fanns möjlighet att som vid Anna Lindh-mordet använda sig av PKU-biobanken, för att ta fram DNA-profiler utifrån informationen som finns där.

Men precis som Leif GW Persson understryker även han att det är mer komplicerat än så.

- Den här biobanken består av en ohygglig massa bloddroppar från spädbarn från 1975 och fram till i dag, och DNA-profiler skulle man måsta utvinna från de här bloddropparna, vilket precis som Leif GW Persson säger skulle kosta oerhörda pengar, säger Jan Staaf, och påpekar även andra teoretiska svårigheter.

- Om det skulle ha funnits möjlighet att göra DNA-profiler av de här bloddropparna så skulle vi säkert kunna lösa oerhört många mord, och även då eventuellt våra två mord. Men ändamålet med registret är ju för forskning i medicinskt syfte, och det kan man inte ändra på hursomhelst.

- Däremot skulle det vara en enorm tillgång om man hade en DNA-profil på alla människor, men det är ju en avvägning, är det överhuvudtaget möjligt rent teoretiskt mot Europakommissionens regler, är de förenliga med dem. Och den personliga integriteten ska då vägas mot den förtjänst man skulle få om man skulle använda ett sådant register för att lösa och förebygga brott, säger han.

Ulrika von Döbeln, klinikchef och föreståndare för PKU-banken, är till skillnad från Jan Staaf och Leif GW Persson odelat positiv till den ökade regleringen i lagen som kommer att innebära ett totalstopp för användning av bankens lagrade prover inom polisens utredningar.

- Själva grundprincipen måste ju vara att man inte kan använda biobankerna i brottsutredningarna, och jag tycker att det är bra att man har föreslagit det eftersom det skulle kunna påverka biobankernas existens, säger hon.

- Det är viktigt att det finns biobanker av många skäl, bland annat för personerna själva. Man kan diagnostisera sjukdomar som man har råkat ut för under fostertiden genom att gå tillbaka och titta på provet när en person blir sjuk. Det kan vara viktigt för ren diagnostik att ha det här provet kvar i biobanken, för enskilda människor. Och för att bygga upp nya metoder för att kunna upptäcka behandlingsbara sjukdomar tidigt, och sätta in behandling innan barnet har blivit skadat, det är målsättningen med hela den verksamhet som vi bedriver.

När det blev allmänt känt att prover användes för att jämföra DNA vid Anna Lindh-mordet var det många som kontaktade Karolinska Universitetssjukhuset då de ville plockas bort ur registret.

- Ja, det var många som tog bort sina prover, som bad oss att förstöra deras prover alldeles efter den händelsen, säger Ulrika von Döbeln.