Efter Karin Söder och Maud Olofsson väljs nästa vecka Annie Lööf till partiordförande för Centern, på stämman i Åre den 22-25 september.
Till 2:e vice ordförande föreslås Anna-Karin Hatt, och både ungdomsförbundet och Centerstudenter har kvinnliga ledare (Hanna Wagenius och Anna Sandström).
Men det började trögt.
Medan Stockholms moderata kvinnoförbund bildades 1911, den liberala Föreningen frisinnade kvinnor 1914 och socialdemokratiska kvinnoförbundet 1920, dröjde det till 1933 för Svenska landsbygdens kvinnoförbund (SLKF).
Den unga agitatorn Frida Sjöberg från Falköping hade försökt redan på Bondeförbundets stämma 1921, men det rann ut i sanden. Tio år senare var det eldsjälen och författaren Märta Leijon från Kållerstad i Småland som fick ihop 3 000 medlemmar i 75 avdelningar. Hon hade stöd av partiledaren Axel Pehrsson-Bramstorp, som tog strid mot dem i partiet som till och med varit motståndare till kvinnlig rösträtt.
I förbundets program skrev Leijon att man skulle både kämpa för "hemmens bestånd" och "bereda hemkvinnan ökad glädje" genom att "sammanföra henne med kamrater" och "öka hennes kunskaper och hennes kännedom om, vad som rör sig i tiden".
VIKTIGA C-KVINNOR. Från vänster: Förra jämställdhetsministern Karin Andersson (införde Jämo), förra ordföranden för Centerkvinnorna Lena Ek, Maud Olofsson, förra partiordföranden och utrikesministern Karin Söder och förra bostadsministern Elvy Olsson. Målet var "ett fritt, upplyst och lyckligt folk i ett fritt och framåtgående land".

Det nya kvinnoförbundet vände sig till landsbygdens kvinnor, som levde under slitsamma och ofta fattiga omständigheter. Förutom att sköta hem och barn hade de till uppgift att mjölka och ta hand om gårdens djur. Arbetsdagen var enligt en utredning 13 timmar lång.
Det var ovanligt med vatten och avlopp inne och tvätt utomhus hörde till de tyngsta sysslorna.
SLKF hade till en början en social och praktisk inriktning, man inrättade gemensamma tvättstugor och andelsfrysar, skaffade hemhjälp och ordnade husmorssemestrar.
Centralfigur var förbundssekreteraren Gärda Svenson från Halland. På hennes gård Björnås inrättades förbundsexpeditionen, och förblev där i 17 år innan den flyttades till Stockholm.
Gärda Svenson blev Bondeförbundets första kvinnliga riksdagsledamot 1945, och var enda kvinnliga ledamot i 18 år, med avbrott för 1954-1958 då hon fick sällskap av Margret Nilsson från Örebro.
Mansdominansen i Bondeförbundet var extrem, även med den tidens mått. Men SLKF växte snabbt och blev med över 70 000 medlemmar Sveriges största kvinnoorganisation.
Partiet bytte namn till Centerpartiet 1958, och kvinnoförbundet fem år senare till Centerns kvinnoförbund (CKF). Men inte heller under det nya namnet avspeglades det stora antalet aktiva kvinnor i representationen i de valda församlingarna.

Kanske spelade det in att medlemmarna ofta kom i folkdräkt på stämmorna, värnade om handarbetets värde och sydde kläder åt barn i krig? Men även om kaffe med dopp var viktigt när centerkvinnorna möttes, växte i gemenskapen fram urstarka politiker med båda fötterna på jorden.
Det visade sig när Centern växte kraftigt på 70-talet och blev riksdagens näst största parti med 25 procent av rösterna. Andelen kvinnor i riksdagsgruppen ökade från nio 1970 till 24 stycken 1976 och flera tog plats i regeringen Fälldin.
Karin Söder blev en av världens första kvinnliga utriksministrar.
Elvy Olsson lanserade som bostadsminister sin hjärtefråga om ett mindre hus utan bygglov, men kollegan Birgit Friggebo från Folkpartiet fick äran.

Karin Andersson var jämställdhetsminister när den banbrytande jämställdhetslagen och ombudsmannen Jämo infördes.
1979 är Centern första parti som når över 30 procent kvinnliga ledamöter i riksdagen.
Bakom utvecklingen ligger att Centerns kvinnoförbund släppt sin koncentration på arbetsförhållandena för landsbygdens husmödrar.
I samband med de stora folkförflyttningarna från landsbygden till städerna satsar man i stället på tätorterna. Förbundets program skrevs om och formuleringar med anknytning till jordbruk och landsbygd försvann.
Förbundet tar tag i dagsaktuella frågor och engagerar sig i jämställdhetsdebatten. Man krävde vårdnadsbidrag, och fick 1979 igenom sitt krav på sex timmars arbetsdag för småbarnsföräldrar.
På 80-talet kämpar man emot kärnkraft, engagerar sig för fred och nedrustning och mot videovåld och prostitution. I juni 1986 väljs Karin Söder, före detta ledamot av CKF:s förbundsstyrelse, till ny partiordförande.
1989 byter förbundet namn till Centerkvinnorna.
Gärda Svenson, Centerpartiets första kvinnliga riksdagsledamot. På 1990-talet har Centerpartiet fort-farande riksdagens högsta kvinnorepresentation, men CKF driver på för att få upp siffrorna ytterligare. Förbundet får igenom sin hjärtefråga vårdnadsbidraget i den borgerliga regeringen, och driver på om rätt till avdrag för hushållsnära tjänster.
1998 väljs Lena Ek till ordförande för Centerkvinnorna. När hon tre år senare vill bli partiledare får hon mothugg av en kvinna som inte gått vägen genom kvinnoförbundet. Maud Olofsson startade i stället som ombudsman för Centerpartiets ungdomsförbund i Norrbotten. Också den blivande partiledaren Annie Lööf tog sig fram via ungdomsförbundet.

Varför får Centern fram alla dessa toppnamn medan kvinnorna i mer uttalat feministiska partier som Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har det mycket svårare?
Statsvetaren Jenny Madestam:
- Det kan lika gärna vara slumpen som genererat detta.
Inte heller universitetslektor Malena Rosén, som forskat om Centern, hittar någon enkel förklaring.
- Det har inte funnits någon strate-gi eller satsning som medvetet gynnat kvinnorna, som kvotering.
Professor Lena Wägnerud, som forskar om kvinnorepresentation och jämställdhet, menar att en förklaring är att partiet tidigt fick en kvinnlig parti-ledare, Karin Söder, och att Maud Olofsson lett partiet i drygt tio år.
- Det har funnits gott om förebilder.
Hon pekar också på att partiet haft ett osedvanligt starkt kvinnoförbund och att identiteten som ett borgerligt alternativ för miljö och social välfärd har varit områden där kvinnor, särskilt bakåt i tid, lyckats väl med att profilera sig.

Nyblivna ordföranden för S-kvinnor, Lena Sommestad, har i sin forskning som ekonomihistoriker visat på betydelsen av att landsbygdens kvinnor i Sverige aldrig var "hemmafruar", som industriarbetarnas hustrur, utan tog aktiv del i skötseln av jordbruken. Även om arbetet var obetalt, hade jordbrukarhustrurna en starkare ställning i Sverige jämfört med andra länder.
Centerkvinnornas nuvarande ordförande Gunilla Hjelm lyfter fram att man stöder varandra för att våga ta på sig uppdrag, och har gjort det under lång tid.
Centern har under de senaste tio åren ansträngt sig för att lyfta fram de många kvinnor som var med och byggde upp partiet. I broschyrer och en bok har man samlat bilder, fakta och historik inte bara om kända profiler.
Stadiga rivjärn som kämpat för införandet av skolmat, grundat semesterhem för lantbrukarkvinnor och broderat CKF-fanor - där har ni föregångarna till den gracila juridikstudenten från Maramö i Småland som snart blir ny Centerordförande.
I dag har Centerkvinnorna 12 000 medlemmar.
- Det är Sveriges största feministiska organisation, säger Anna-Karin Hatt.
Som jämförelse har Feministiskt initiativ 1 700 medlemmar och socialdemokratiska kvinnoförbundet 7 500.

Källor : Dahlgren, Elgström, Larsson: "Landsbygdskvinnor organiserar sig", Fredriksson: "Vi får saker att hända! Centerkvinnorna 1933 - 2008" och "Kvinnokraft - Århundradets Centerkvinnor", "Kvinnor som gjort skillnad - Centerrörelsens pionjärer", Maj Larsson: "Kvinnor i tidsspegel - en bok om Centerns kvinnoförbund", "En film om Centerkvinnorna", Lotta Gröning: "Sveriges statsministrar under 100 år - Axel Pehrsson-Bramstorp", TT.